Jättevåg
Den högsta våg, som det föreligger officiell uppgift om, mättes upp den 6 februari 1933 i Stilla havet. Det var från det amerikanska örlogsfartyget Ramapo som var på väg från Manila på Filippinerna till San Diego i Kalifornien som man såg jättevågen. Vågens höjd beräknades till 34 meter från vågdal till topp.
Det är vinden som sätter ytvattnet i rörelse, och det bildas vågor. Men det är inte vattnet som rör sig framåt, utan det är själva vågrörelsen. Vattnet rör sig istället upp och ner i en cirkelformad rörelse. Vågorna rullar fram, sex till sju i minuten, i vindriktningen. Vågorna finns bara vid ytan. Några meter ner råder lugn.
De farligaste vågorna för sjöfarten finns mellan den 40:e breddgraden sydlig bredd och Antarktis. Området brukar kallas ”The Roaring Forties”, och är tummelplatsen för vågor på upp till 20 meter men som ändå bryter i topparna.
Lästid 8 minuter
