Brunei var tidigt en knutpunkt för handeln i Sydöstasien. På 1400-talet blev Brunei ett oberoende sultanat, som 1888 blev ett brittiskt protektorat. Brunei fick ökad autonomi 1959 och full självständighet 1984. Sedan dess har det oljerika landet styrts enväldigt av en sultan och en liten krets kring honom. Det första och hittills enda parlamentsvalet hölls 1962.
Brunei var i äldre tider en viktig handelsplats på vägen mellan Kina och Borneo. På 1400-talet frigjorde sig Brunei från det javanesiska riket Majapahit. Under 1500-talet behärskade sultanatet Brunei stora delar av Borneo och den filippinska övärlden. Det exporterade bland annat ädelträ och ätliga svalbon till Kina i utbyte mot siden, metaller och porslin.
Under de följande två århundradena förlorade Brunei successivt i styrka. På 1800-talet hamnade sultanatet i kläm mellan olika brittiska inkräktare som tog för sig av dess territorium – de "vita rajorna" i Sarawak och Borneo Company i Sabah. 1888 fann sultanen för gott att ställa sig under brittiska kronans beskydd och Brunei blev ett brittiskt protektorat. Sultanen förblev dock religiöst överhuvud.
Japansk ockupation
En period under andra världskriget, 1941–1945, ockuperades Brunei av Japan men blev därefter åter brittiskt. 1959 fick protektoratet ökad autonomi från Storbritannien samt en egen författning. I valet 1962 gick samtliga 16 mandat till det socialistiska Folkets parti (PRB) som vann röster på att det motsatte sig britternas planer på att ansluta Brunei till Malaysia.
Då sultan Omar Ali Saifuddin vägrade att sammankalla det nyvalda parlamentet inledde PRB ett väpnat uppror, som slogs ned med hjälp av gurkhasoldater (nepalesiska legosoldater i brittiska armén). PRB förbjöds, men 1963 beslutade sultanen att Brunei inte skulle anslutas till Malaysia. Skälet var att Brunei på så sätt skulle slippa att dela med sig av sina växande oljeinkomster.
1967 abdikerade sultanen till förmån för sin son, Hassanal Bolkiah. Inga nya val utlystes, trots påtryckningar från FN. För Storbritannien blev det genant att framstå som beskyddare av det otidsenliga sultanatet. Sedan britterna fått Malaysia och Indonesien att lova att respektera sultanatets suveränitet gick Brunei med på att bli en självständig stat den 1 januari 1984. Händelsen firades med att sultanen flyttade in i ett nytt palats med guldbelagt tak och 1 788 rum.
Efter självständigheten tillsattes en regering som dominerades av sultanfamiljen. 1984 höll parlamentet en session, men det stängdes därefter av sultanen.
Finansskandal briserar
I slutet av 1990-talet skakades sultanfamiljen av en finansskandal som skadade dess anseende. Sultanens yngre bror, prins Jefri Bolkiah, fick efter en bolagskrasch 1997 avgå som finansminister, varefter han flyttade till London. Jefri, som också var chef för den investeringsbyrå (BIA) som förvaltar sultanfamiljens tillgångar samt för landets största privata företagsgrupp (Amadeo), orsakade genom kraschen mångmiljardförluster för Brunei. Han hade via BIA byggt lyxbostäder och ett stort nöjescentrum. Stora summor ska också ha gått till prinsens lyxliv och det harem med ett 40-tal kvinnor som han ska ha haft.
Sultanen stämde sin bror och år 2000 uppnåddes en förlikning. Enligt uppgörelsen skulle Jefri betala tillbaka de drygt tre miljarder pund som han hade förskingrat från BIA. I gengäld slapp han rättegång och fick ha kvar sin bostad i Brunei.
Men Jefri betalade aldrig tillbaka pengarna. I november 2007 beordrade därför Bruneis högsta domstol honom att återlämna egendomar, kontanter och lyxartiklar som han var skyldig staten. Som en följd av beslutet utfärdade en brittisk domstol i juni 2008 en häktningsorder för prinsen, som uppehållit sig i London sedan skandalen briserade 1997. Jefri hann dock fly undan rättvisan än en gång, enligt uppgift till Paris. Han återkom till Brunei i oktober 2009 och tycks senare ha försonats med sin bror sultanen och accepterats i de kungliga kretsarna igen.
Läs mer i Landguiden om Brunei
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
