Freden i Teusina slöts mellan Sverige och Ryssland den 18 maj 1595 och avslutade det rysk-svenska kriget 1590-1595. Freden hade föregåtts av ett stillestånd som slöts 1593.
Ryssland avstod från alla anspråk på Estland samt från rätten att ta upp skatt bland samerna i delar av Lappland. Enligt avtalet skulle gränsen mellan Sverige och Ryssland märkas ut ända upp till Norra ishavet. Arbetet med den nordliga delen av gränsen drog dock ut på tiden och blev inte helt slutfört före nästa krig mellan länderna. Ryssland lovade även att styra sin utrikeshandel genom Reval och Viborg, men löftet följdes inte. Rysk handel gick istället bland annat genom Archangelsk vid Vita havet. Sverige lovade samtidigt att lämna tillbaka Kexholms län till Ryssland, vilket skedde 1597.
Fördraget var den första formella ändringen av gränsen mellan länderna sedan Nöteborgsfreden 1323. De svenska och ryska sändebuden undertecknade avtalet, men det ratificerades – alltså godkändes formellt – aldrig av ländernas regenter. Kung Sigismund befann sig i Polen och bekräftade inte avtalet. Tsar Fjodor I avled innan han hade gjort det. Trots detta följde båda länderna fredsvillkoren.
Fredsavtalet innehöll också annatFredsfördraget bestämde att alla krigsfångar skulle friges utan att någon lösensumma betalades. Det gällde både adelsmän och människor från samhällets lägre grupper. Fångarna skulle dessutom föras säkert tillbaka till gränsen. Avtalet innehöll även regler för framtida brott och konflikter längs gränsen. Om någon begick mord, rån eller mordbrand skulle detta inte automatiskt leda till ett nytt krig. Istället skulle svenska och ryska tjänstemän tillsammans undersöka händelsen och se till att de skyldiga straffades.
|
S LÄS MER: Svenska krig mot Ryssland (1555-1660)
M LÄS MER: Vasatidens Sverige
S LÄS MER: Finlands historia
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
