Den industriella revolutionen
Den andra stora förändringen efter jordbruksrevolutionen när det gäller vår mat kom med den industriella revolutionen. Den betydde att maskiner tog över mycket av det arbete som människor och dragdjur hade utfört i fabrikerna och på åkrarna. Tidigare hade det funnits en gräns för hur mycket mat som kunde produceras, det fanns ju bara ett visst antal människor. Maskinerna gjorde att den gränsen i praktiken försvann. En man på en skördetröska kunde ensam på en dag skörda ett fält som tidigare hade krävt att tiotals människor arbetade i en vecka. Nu gick det att producera mer mat än någonsin tidigare.
Konservburken
Idag kan vi äta mat från hela världen, bland annat tack vare konservburken. Tekniken att konservera mat i slutna behållare upptäcktes i slutet av 1700-talet av Nicholas Appert som använde glasflaskor. Flaskorna fylldes med olika sorters mat, förseglades och hettades upp. På 1810-talet kom engelsmannen Peter Durand på idén att använda metallburkar istället och konstruerade därmed konservburken.
Konserverad mat blev mycket populär bland sjömän som tidigare tvingats livnära sig på torkad och saltad mat under de långa sjöresorna. Appert och Durand visste att deras metod fungerade men inte varför den gjorde det. Det var först sedan fransmannen Louis Pasteur upptäckt att uppvärmning av mat kunde få bort de mikroorganismer och bakterier som förstörde den. Metoden att värma upp mat innan den konserveras kallas idag pastörisering. Pastörering, att göra mat steril genom uppvärmning, har fortsatt stor betydelse för livsmedelsindustrin.
|
Bordsskick och matvanor
Fram till 1700-talet använde européerna kniv, sked och fingrarna för att äta med vid bordet. Gaffeln började komma i allmänt bruk först på 1700-talet. Innan dess plockades maten ofta upp med fingrarna ur de gemensamma kärl som den serverades ifrån. Därför gällde det att bordsgrannarnas fingrar var rena.
- Före måltiden är det bra tvätta händerna offentligt, även om det inte behövs. Då vet de som doppar fingrarna i samma rätt som du själv säkert att du har rengjort dem, heter det i en italiensk etikettbok från mitten av 1500-talet.
Det gällde också att hålla fingrarna rena under själva måltiden. Eftersom näsdukar var okända snöt sig många i fingrarna. Det var också vanligt med hårlöss och loppor. Bordsgäster råddes därför att inte snyta sig eller att klia sig i håret eller skrevet under måltiden.
En del gäster doppade hela armen ner till armbågen i matskålen vilket inte heller ansågs lämpligt. Ben och liknande skulle kastas på golvet, inte tillbaka i de gemensamma matkärlen.
Så småningom blev det fint i Europa att hålla kniven i höger hand och plocka maten med den vänstra. Det var och är otänkbart i muslimska länder. Där ansågs den vänstra handen som oren eftersom den användes för att tvätta sig efter toalettbesök.
I Sverige är det god sed att gästen ska äta upp allt på tallriken för att visa att maten var tillräckligt god. I Kina, som drabbats av enorma svältkatastrofer, ska gästen lämna lite mat på tallriken för att visa att värdfolket serverat tillräckligt med mat. Den som inte gör så kan förolämpa värden - ett allvarligt etikettsbrott.
Det är bara några exempel på att olika kulturer har olika måltidsseder. Det är viktigt att känna till dem för att inte begå misstag som kan få bordsgrannarna att reagera.
Mat och religion
Flera av de stora världsreligionerna har bestämda matregler. Exempelvis får muslimer inte äta svinkött eller dricka alkohol. Judar får bara äta mat som är kosher alltså tillåtet, bland annat enligt de regler som finns i Moseböckerna. Renläriga hinduer ska inte äta kött eller fisk. Men det är stor skillnad på hur religiösa regler om mat tillämpas både i olika länder och bland olika grupper.
Ibland ändras reglerna. I Sverige skulle invånarna under den katolska tiden inte äta kött på fredagar. Kyrkan höll också hårt på den långa fastan innan påsk. Den protestantiska kyrkan som blev statskyrka efter reformationen på 1500-talet fäster idag inte lika stor vikt vid fastan.
Basföda
Ris, vete och majs utgör basfödan för över 80 procent av världens befolkning. Ris är den viktigaste födan för nästan hälften av mänskligheten.
Det är stor skillnad på hur människor i olika delar av världen äter. I Afrika är 7 procent av den genomsnittliga kosten animalisk, alltså kött, mjölk och ägg. I Västeuropa utgör animaliska produkter i genomsnitt 33 procent av kosten.
|
Mat och klimat
Alltsedan människorna började odla har omgivningen påverkats. I Mesopotamien ledde den omfattande konstbevattningen till sist till att jordarna förstördes och förvandlades till öken.
I Grekland beslöt en härskare i början av 500-talet f.Kr att inga jordbruksprodukter utom olivolja fick exporteras. Olivträd har så kallade pålrötter som liknar en morot och går djupt ned i jorden. Nu höggs andra träd med ytliga utspridda rötter ned för att göra plats för fler olivträd. Resultatet blev att de träd som bundit jord med sina rötter försvann och regnen spolade bort den jord rötterna bundit. Kvar blev på många håll ett kalt berglandskap.
Idag är vi vana vid att kunna äta färsk mat från hela världen året om. Borta är den tid då det vi åt var beroende av årstiden. Men att transportera mat kors och tvärs över jorden ökar de utsläpp av de växthusgaser som enligt forskarna hotar vårt klimat. Därför har det växt fram krav på att vi ska äta mer närproducerad mat.
Borta är också den tid så all mat skulle sparas. Livsmedelsverket har beräknat att en tredjedel av den mat som produceras i världen inte äts upp. Det kallas för matsvinn. Livsmedelsverket räknar med att matsvinnet står för 8-10 procent av alla utsläpp av växthusgaser. I Sverige slänger varje vuxen person omkring 19 kilo ätbar mat per år.
Att minska matsvinnet är därför ett av de mål FN satt upp i Agenda 2030 som ska skapa hållbar utveckling för världen.
LÄS MER: Svenska matvanor förr (artikelserie)
LÄS MER: Historia om tobak och alkohol
LÄS MER: Mat och dryck
LÄS MER: Svenska högtider och traditioner förr och idag
