Den enda valör som från början präglades var penning. Medeltiden igenom pågick emellertid en ständig myntförsämring, då silvervikten i mynten tunnades ut. Därför skilde man mellan äkta mark silver ("lödig mark") och faktisk mark penningar. Redan i mitten av 1200-talet ska de ha förhållit sig som 1:2 (dvs en äkta mark silver motsvarade då 384 penningar).
Under Magnus Eriksson tog processen verklig fart och omkring 1370 måste man även börja prägla örtugar. Då förhöll sig relationen lödig mark -- mark örtug som 1:10 (dvs en äkta mark silver motsvarade 240 örtug eller 1 920 penningar).
År 1522 började man prägla öremynt och 1536 markmynt. Då hade relationen lödig mark -- mark penningar sjunkit till 1:25 (dvs en äkta mark silver motsvarade 4 800 penningar).
Ökad inflation under Vasatiden
Under Vasatiden fortsatte mynten att försämras i värde. Gustav Vasa genomförde fram till 1540-talet flera sänkningar av silverhalten i mynten, och under hans finansiellt utsvävande (slösaktiga) söner Erik XIV och Johan III formligen exploderade penningmängden.
Fyrkantiga mynt, s.k. klippingar, som kunde tillverkas i all hast, blev vanliga. Redan i början av 1570-talet gick det 204 mark klipping på en mark silver, och efter myntförsämringen 1591-1592 noterades i Stockholms stads tänkebok att "ingen ville på sistone sälja sitt gods för det ringa och svaga myntet".
Det som räddade det svenska penningsystemet var riksdalern, ett mynt Gustav Vasa med den tyska thalern (jfr "dollar") som förebild infört för utrikeshandeln 1534 och som var oberoende av markräkningssystemet. Summan fyra mark brukade dock under normala perioder anges som en daler, och år 1604 började man även slå ett dalermynt med detta värde ("svensk daler"; redan 1609 fick man dock justera relationen till en svensk daler = sex mark).
Genom att riksdalern från år 1540 höll en någorlunda oförändrad silverhalt på ca 25 g erbjöd den en stabil beräkningsgrund för betalningar, även om själva transaktionerna sedan kunde ske i vanliga mynt.
Sala silvergruvaSala silvergruva omnämns första gången 1511 och fick sina första privilegier 1512. Under Gustav Vasas tid blev gruvan en viktig inkomstkälla för kronan och gav som mest (1530- och 1540-talen) 3 000-4 000 kg silver per år. Lönsamheten gick tillbaka efter 1550, då fyndigheten börjat sina. Dessutom medförde den ökade silverimporten från Amerika fallande priser på världsmarknaden. |
LÄS MER: Betalningsmedel
LÄS MER: Ekonomi och handel på medeltiden
LÄS MER: Skatter och skatteväsen
LÄS MER: Sverige och Norden på medeltiden
LÄS MER: Vasatiden
LÄS MER: Vasatidens statsfinanser och näringspolitik
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).