Ibland motverkade lagen sitt eget syfte. När Jesus bröt mot sabbatsbudet genom att bota en sjuk och be honom bära bort sin säng, så ville han visa att lagen är till för människan och inte människan för lagen. Den lagfromhet som fariséerna praktiserade kunde lätt, menade Jesus, resultera i att vissa kategorier människor utestängdes från gemenskapen. Det kunde leda till ett klasstänkande i fromhet. De som blev utestängda och därmed föraktade hade stort behov av gemenskap. Jesus uppsökte därför de utstötta och även dem som i lagens mening var brottslingar. För att motivera detta sa han bl.a.:
Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. [Matt 9:12]
Lagens uppgift är, enligt kristen uppfattning, att skydda människor för olika slags övergrepp och att tvinga dem att handla som annars inte skulle handla.
Evangelium
Det glada budskap, evangelium, som Jesus förmedlade var Guds kärlek till människan. Den kärleken styrs inte av något lagsystem utan frammanar ett spontant sätt att handla gott mot medmänniskan.
Jesus menade att det inte bara är onda handlingar som förstör relationerna mellan människor och därmed också till Gud. I lika hög grad gäller detta onda tankar, även om de inte leder till handling. När därför Guds kärlek blivit verksam i en människa, så att hon handlar spontant gott mot medmänniskan, då har den kristne blivit fri från lagen. Istället verkar evangeliet i henne, dvs Guds kärlek till människan.
Jesus förväntar sig av en människa att hon i och med sin omvändelse radikalt förändrar sig själv. Men hon ställs inte under något tryck från lagar och paragrafer eller inför ett prestationskrav. Omvändelsen inriktar sig på att bryta fasthållandet vid det egna jaget (jmf buddhismen).
För en människa som står under syndens inflytande innebär kravet stora svårigheter. I kampen mot det egna jaget inträffar många situationer då människan upplever att "det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag" [Rom 7:19].
Människan känner ett ständigt behov av att bli fri från skuld och få förlåtelse. Evangeliet erbjuder detta. Omvändelsen innebär att människan får leva av förlåtelse. Detta blir vägen till försoning med Gud.
Guds rike
Målet för Guds skapande är att återupprätta den goda skapelsen. I Nya testamentet kallas denna Guds rike. Gud har genom Jesus gett människan hoppet om Guds framtida rike. Jesus tillhör genom sin uppståndelse denna framtid.
Guds rike kan inte beskrivas med vanliga ord. Det finns inget att jämföra med. Jesus har antytt att i Guds rike kommer all skuld att vara förlåten och all ondska att vara övervunnen. Där ska den fattige, förtryckte och nödställde få sin chans och där ska smärta, sjukdom, lidande och död inte finnas.
Guds rike är emellertid inte bara ett tröstrikt löfte för framtiden. Det har genom Jesus påbörjats redan nu. Det ska också genom Jesus fullbordas i framtiden. Människan erbjuds delaktighet genom omvändelse, dvs genom ett liv i tro på Gud som skaparen och på Jesus som Guds son.
De tio budorden (förenklade)- Du ska inte ha några andra andra gudar än Gud.
- Du ska inte missbruka Guds namn.
- Tänk på att hålla vilodagen (söndagen) helig.
- Visa aktning (respekt) för din far och din mor.
- Du ska inte dräpa (döda någon).
- Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen).
- Du ska inte stjäla.
- Du ska inte vittna falskt mot din nästa (du ska inte ljuga och smutskasta andra).
- Du ska inte ha begär till din nästas hus (respektera andras äganderätt och välstånd).
- Du ska inte ha begär till din nästas hustru, eller heller hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till något som tillhör din nästa (du ska inte vara avundsjuk på andra).
|
Kristen människosyn
Förvaltare
Enligt Bibeln är människan en del av Guds skapelse. Men hon har fatt en speciell ställning som förvaltare av skapelsen jorden. Till sin hjälp i förvaltarrollen har människan jordens naturresurser och sin egen förmåga att tänka och handla.
Utgångspunkten för människans förvaltarroll är skyldigheten att använda resurserna för det helas nytta. Uppgiften för människan är alltså att vara maximalt osjälvisk. Ju större personliga resurser människan fatt, desto större blir hennes ansvar.
Fri vilja
Människan skapades till Guds avbild och skulle genom sitt handlande visa vem Gud är. Hon skulle vara Guds medhjälpare på jorden i den fortgående skapelseprocessen. Samtidigt har människan utrustats med en fri vilja som innebär att hon kan välja hur hon ska handla. Genom den fria viljan har människan fått ett moraliskt ansvar för sina handlingar. Hon kan klandras när hon gör fel och berömmas när hon gör rätt.
Men Bibeln berättar att människan missbrukade sin frihet. Hon tog upp konkurrensen med Gud om att vara den som bestämde över tillvaron. Människan övergav därmed sin ursprungliga bestämmelse att vara Guds avbild. Hon försökte istället bli Guds jämlike och därmed göra Gud överflödig. Härigenom förstörde hon sitt förvaltaruppdrag och vände det till egen vinning. Egoismen blev därför gisslet (plågoanden) människor emellan. Genom detta själviska sätt att handla kom människan i ett skuldförhållande till Gud.
Beroende av det onda
Enligt kristen uppfattning finns det onda i världen som en destruktiv kraft, som ständigt förstör det goda i skapelsen. Människan föds in i detta förhållande. I henne finns det onda i form av en vilja att handla ensidigt egoistiskt. Människan står i ett slags beroendeförhållande till det onda. Detta brukar kallas arvsynd. Egoismen som driver människan till onda, destruktiva handlingar, är således ett uttryck för arvsynden. Människan har därför ett ansvar för att hos sig själv ständigt bearbeta det onda för att söka försona sig med Gud och bli skuldfri.
Otillräcklig
Alla människor hamnar i situationer då de känner ångest och skuld. Anledningarna kan vara många, t.ex. orätta handlingar, uteblivna handlingar, upplevelser av otillräcklighet eller att inte alltid klara av att göra rätt. Därmed drar människan ibland, enligt kristen uppfattning, på sig skuld utan att rå för det. I och med detta uppstår ett ständigt behov av att bli fri från skuld - att bli försonad med Gud. Ingen kan bli fri genom att förtränga skuldkänslan. Endast genom att bearbeta skulden genom ånger och söka förlåtelse kan människan bli fri.
Kärlekens lovOm jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit. Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den... [1 Kor 13] Kärlekens lov ingår i svenska kyrkans vigselritual.
Utdrag ur Jesus bergspredikanDen gyllene regelnAllt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. [Matt 7:12]
DråpNi har hört att det blev sagt till fäderna: "Du ska inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir arg på sin broder (här: medmänniska) undgår inte sin dom, och den som kränker sin broder undgår inte att ställas inför rådet..." [Matt 5:21-22]
ÄktenskapNi har hört att det blev sagt: "Du ska inte bryta ett äktenskap. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap." [Matt 5:27-28]
BönNär ni ber, ska ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna ska se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din foder som är i det fördolda. Då ska din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. [Matt 6:5-6]
Döm inteDöm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med ska ni dömas, och med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget. Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga - du som har en bjälke i ditt öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. [Matt 7:1-5]
|
