I merparten av världens utvecklingsländer har fackföreningar - om det ens finns sådana - obefintligt inflytande på arbetsmarknaden. De regler och lagar som vanligtvis gäller i industriländer för arbetsmarknaden och företagen är mycket färre och mindre utformade i utvecklingsländerna. Detta har bland annat bidragit till att arbetsmarknaden där är mer svårkontrollerad och svårbeskattad. Bristen på jobb i städerna gör också att många människor söker sig till en okontrollerad inofficiell sektor, som omfattar allt från sexhandel till gatuförsäljning. Anställningsvillkoren och de sociala försäkringarna inom denna sektor är obefintliga.
Människors hälsa är eftersatt i utvecklingsländernas städer eftersom det råder brist på sanitära (hygieniska) möjligheter, mat, vatten, bra bostäder och sjukvård för fattiga människor. Ett alltmer vanligt sätt för invånarna i dessa städer att skaffa mat har blivit att bedriva urbant jordbruk i form av små odlingar inne i städerna.
Världens fattiga städer saknar ofta väl fungerande infrastruktur. Detta medför bland annat att avloppssystem är eftersatta och att det inte finns tillräckligt med reningsverk och vattenverk. Bristen på rent vatten utgör det största problemet och är den viktigaste orsaken till många sjukdomar.
En viktig orsak till allt detta är att de styrande spenderar en stor del av ländernas pengar i projekt som inte kommer de fattiga till del, till exempel storskaliga byggnadsprojekt i städernas centrum med avsikt att imponera på utländska investerare och turister.
Städer med hållbar utveckling i fokus
Enligt FN:s globala mål för hållbar utveckling ska världens städer bli betydligt mer hållbara fram till 2030. Det är naturligtvis en större utmaning för städerna som ligger i utvecklingsländer där resurserna är betydligt mindre än i de rikare länderna. Enligt FN kommer dessutom 70 procent av världens befolkning att bo i städer 2050.
FN lägger fokus på att en hållbar stadsutveckling ska omfatta hur och på vilka sätt hus byggs, hur återvinning och sophantering sker, hur infrastrukturen planeras och att alla människor - även de svaga och utsatta (ofta barn och kvinnor i utvecklingsländer) - inkluderas. Ett viktigt och centralt mål är att slumområden och kåkstäder ersätts med funktionsdugliga och trygga boenden. Den negativa miljöpåverkan i världens fattiga storstäder måste minska genom en mer miljömässig sophantering. Rent vatten och rening av avloppsvatten är en viktig framgångsfaktor för att nå en hållbar utveckling.
Det finns ett antal bra exempel på städer i utvecklingsländer där man har arbetat hårt och målmedvetet för att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. En grundläggande förutsättning är att övertyga innevånarna om hur viktigt det är att förbättra miljön, inte bara för de nu levande generationerna utan även för kommande generationer.
I den afrikanska staden Bafut i Kamerun har man under en längre period arbetat för att förbättra miljön och livsvillkoren för invånarna. I detta arbete har flera västerländska hjälporganisationer varit delaktiga och i staden hoppas man uppnå status som ”eco-city”. Även i Sydafrikas huvudstad Kapstaden har man kommit långt med att betecknas som en eco-city. Vindkraftverk har ersatt mycket av den fossila energikraften och ett väl utbyggt nät av cykelbanor har minskat bilkörningen och förbättrat miljön i staden.
Begreppet eco-city (på svenska eko-stad) uppstod under 1970-talet i USA och syftar på en stad som är uppbyggd på ett ekologiskt sätt, med förnybara energikällor, miljömässigt byggda hus, rikliga grönområden samt en infrastruktur där människor i högre utsträckning cyklar och åker kollektivt än själva kör bil.
LÄS MER: Sveriges befolkning, migration och integration
LÄS MER: Fattigdom och ohälsa i världen
LÄS MER: Befolkningsutveckling och befolkningsfördelning
LÄS MER: Förenta nationerna: UNHCR
LÄS MER: Världens befolkning
PODCAST: Push- och pullfaktorer
