M

Judarnas menora - den sjuarmade ljusstaken - är deras heligaste symbol. Västra muren som syns i bakgrunden är idag det enda som återstår av det gamla (andra) templet i Jerusalem, judendomens heligaste plats.

Judendomens och judarnas historia

Judarnas historia började för ca 4 000 år sedan i Mesopotamien (nuvarande Irak). I Bibeln berättas om en man som hette Abraham. Gud uppenbarade sig för Abraham och utsåg honom och hans efterkommande till sitt utvalda folk.

Förbundet med Gud

Och Herren sa till Abraham: ... jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort...
[1 Mos 12:1-2]

Judiska pojkar omskärs åtta dagar efter födseln och får då sina namn. Omskärelsen - som ursprungligen var en renlighetsrit - har blivit en helig symbol för förbundet mellan Gud och det judiska folket, det som Gud slöt med Abraham. Förbundet kallas också "omskärelsens förbund".

Judarnas historia började för ca 4 000 år sedan i Mesopotamien (nuvarande Irak). I Bibeln berättas om en man som hette Abraham. Gud uppenbarade sig för Abraham och utsåg honom och hans efterkommande till sitt utvalda folk.

Förbundet med Gud

Och Herren sa till Abraham: ... jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort...
[1 Mos 12:1-2]

Judiska pojkar omskärs åtta dagar efter födseln och får då sina namn. Omskärelsen - som ursprungligen var en renlighetsrit - har blivit en helig symbol för förbundet mellan Gud och det judiska folket, det som Gud slöt med Abraham. Förbundet kallas också "omskärelsens förbund".

ANNONS

ANNONS

Guds utvalda folk

Enligt judisk tradition går Guds plan ut på att det en gång ska bli fred och lycka på jorden. När så sker är "Messias rike" här.

För att nå målet har Gud utsett det judiska folket att hjälpa honom. Judarna anser sig därför vara Guds utvalda folk.

Det judiska folket sprider sin kunskap om Gud till hela världen genom att bära sitt lidande, följa Guds bud och visa kärlek.

LÄS MER: Judendomens grunder

Förbundet med Gud aktualiserades några hundra år efter Abraham, då Israels folk levde i slaveri under farao i Egypten. Enligt Moseböckerna uppenbarade sig Gud för israeliten Mose genom att tala till honom från en brinnande buske:

Därför har jag stigit ned för att rädda dem ur egyptiernas våld och föra dem från det landet upp till... ett land som flyter av mjölk och honung...
[2 Mos 3:8]

Mose fick uppdraget att leda sitt folk ut ur Egypten. Gud visade sin makt genom att sända plågor över egyptierna och därmed hjälpa Mose med uppdraget.

Den stora bekräftelsen på Guds förbund med Israels folk kom under ökenvandringen. Vid Sinai berg mottog Mose förbundsdokumentet - Guds lag skriven på två stora stentavlor. Skyldigheten att följa lagen var Israels del i förbundet.

Mose betraktas som judarnas störste profet och den egentlige stiftaren av religionen. Han dog just innan israeliterna intog löftets land, Kanaan. Uttåget ur Egypten, händelsen i Sinai och inträdet i löftets land är tre händelser som haft stor betydelse för judarnas känsla av att vara ett enda folk. Tre högtider firas till minne av händelserna:

  • Påsk (pesach) - uttåget från Egypten.
  • Lövhyddefesten (sukkot) - Guds omsorg under ökenvandringen.
  • Veckofesten (shavout) - Mose fick lagen.

LÄS MER: Judiskt vardagsliv

LÄS MER: Judiska traditioner och högtider

Kanaan - löftets land

Erövringen av det utlovade landet, Kanaan, tog många hundra år. Strider utkämpades med krigiska grannfolk. Omkring år 1000 f.Kr utropade kung David av Juda stam ett enat kungarike.

David lät göra Jerusalem till huvudstad och religiöst centrum. Den lyckotid som Israels folk upplevde med David skulle sedan leva kvar i minnet. Till honom och hans tid knöts profeternas tankar om messiasriket, fridsriket.

Kung Salomo inviger det första templet i Jerusalem. Målning av James Tissot (1836-1902).

David efterträddes av sin son Salomo, vars främsta insats var uppförandet av templet i Jerusalem.

Fredens och frihetens tid blev kort. Efter Salomos död splittrades riket i två delar: nordriket Israel och sydriket Juda. Stridigheter och intriger kom att tillhöra vardagen. Som Guds talesmän framträdde profeterna (Elia, Amos, Jesaja m.fl.) och förutsade rikenas undergång. De påminde om Mose och Guds förbund med Israel. De varnade för att bryta mot lagen (budorden). Gud skulle straffa dem, ja, till och med föra bort dem i fångenskap. "Därför ska mitt folk oförutsett föras bort i fångenskap", sa profeten Jesaja. De talade också om ett nytt Israel som skulle komma.

Babyloniska fångenskapen

På 700-talet f.Kr krossades nordriket av assyrierna och år 586 f.Kr besegrades sydriket av babylonierna. Jerusalem stormades och templet förstördes. En stor del av befolkningen fördes bort som fångar till Babylon. Andra tog sin tillflykt till Egypten. Detta var början till judarnas förskingring.

Babylonien var ett rikt land. Där fick judarna leva ganska fritt. Men de fick inte återvända till Jerusalem. Israeliterna höll dock samman som folkgrupp. Minnena från Mose och fäderna hölls levande. De hade lagen och sina heliga skrifter med sig och troligen började man vid den här tiden att samlas i särskilda hus, synagogor, som blev en ersättning för templet i Jerusalem.

LÄS MER: Judarnas äldsta historia

Babylonierna bränner Jerusalem och templet år 586 f.Kr. Invånarna förs bort till Babylon i fångenskap.

Åter ett levande folk

År 538 f.Kr besegrade perserkungen Kyros babylonierna och intog Babylon. Judarna behandlades väl och de som ville tilläts återvända till sitt land. En del valde dock att stanna kvar i Babylonien. Många upplevde vid detta tillfälle hur profeten Hesekiels ord från några årtionden tidigare gick i uppfyllelse. Enligt bibeln hade Hesekiel haft en syn, där Herren fört honom till en dal fylld med benknotor och sagt:

"Du människobarn, kan dessa ben åter bli levande?" Hesekiel svarade: "Herre, Herre, du vet det." Gud sa då: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord ... jag ska låta ande komma i er, så att ni åter blir levande."
[Hes 37:2-5]

Hesekiels profetia utgör idag grundstoffet till staten Israels nationalsång Hatikva, som betyder hoppet.

Efter återvändandet byggdes Jerusalems tempel och murar upp. Små synagogor växte också upp på många håll. Synagogan blev hädanefter en viktig plats. Där kunde man be, studera de heliga skrifterna och läsa lagen, dvs Toran (de fem Moseböckerna).

LÄS MER: Judarnas historia under antiken

Den judiska diasporan

När vår tideräkning börjar var Judeen (eller Palestina, grekiskt ord för Kanaan) ockuperat av romarna (romarna kallade provinsen för Iudaea, se karta) och det rådde ständig oro i landet. Upprorsförsök mot den romerska ockupationen ägde rum gång på gång. Jesus från Nasaret dömdes till döden anklagad bl.a. för att vara upprorsledare. Till sist tvingades romarna att med kraft ta itu med judarna. År 70 e.Kr intog romarna Jerusalem och brände templet.

Titusbågen
Bild: Internet Archive Book Images
På Titusbågen i Rom skildras bl.a. hur den heliga sjuarmade Ijusstaken år 70 e.Kr fördes bort från Jerusalem av de segerrika romarna. Bilden är tagen år 1911. Idag - mer än hundra år senare - är reliefen mer söndervittrad p.g.a. sur nederbörd och annan miljöförstöring. Här är ett exempel på hur reliefen ser ur idag.

Tusentals judar fördes efter Jerusalems fall i fångenskap till Rom. Många flydde från Judeen för att slippa leva under romerskt förtryck. Ytterligare upprorsförsök år 135 e.Kr ledde till att romarna jämnade Jerusalem med marken och förbjöd judar att bo där. Många judar försökte stanna kvar i Judeen, men alltfler tvingades så småningom att lämna landet.

LÄS MER: Israel-Palestina på Jesu tid

LÄS MER: Masada - en symbol för judiskt motstånd

LÄS MER: Bakgrunden till den judiska diasporan

LÄS MER: Judendomen i romarriket

Under 300-talet då kristendomen blev romersk statsreligion påskyndades utflyttningen från området. De judar som vid olika tidpunkter lämnade sitt land brukar kallas diasporajudar (diaspora = förskingring). Med sig ut i världen hade de Toran och minnena från fädernas tid, från Mose och profeterna.

Rabbinerna, de religiösa lärarna, befarade att utspridning skulle föra med sig att alla förklaringar till Toran som muntligt berättats i århundraden skulle falla i glömska. Därför startades ett arbete med att skriftligt sammanställa alla tolkningar som gjorts till Toran och till de historiska händelserna. Så småningom låg en av judarnas heliga skrifter klar, Talmud.

ANNONS

ANNONS

En mörk medeltid

Under medeltiden fanns judar i många av Europas länder. I det arabiska Spanien kunde de ganska fritt utveckla sin kultur. Men i andra länder utsattes judarna för förföljelser och förtryck. De kristna började alltmer att betrakta judarna som främlingar och hädiska och gav dem skulden för Jesu död. Judarna blev syndabockar när samhället drabbades av olyckor. När digerdöden härjade i Europa på 1300-talet anklagades exempelvis judar för att ha förgiftat brunnarna och på så vis gett upphov till farsoten.

Under hela medeltiden var judeförföljelser vanliga. En orsak till det var att judarna nära nog hade monopol (ensamrätt) på penningutlåning. Under en stor del av medeltiden rådde ett påvligt förbud för kristna att låna ut pengar mot ränta. Judarna omfattades inte av detta förbud men var samtidigt förbjudna att arbeta inom många av de hantverksyrken som fanns under medeltiden. Ett religionshat kombinerat med finansiell avundsjuka uppstod och har hållit i sig ända in i modern tid.

Judarna fick bara utöva ett fåtal yrken och hänvisades ofta i städerna att bo i s.k. ghetton. Detta innebar tvång att bo i speciella kvarter vilka ofta omgärdades av murar. I ghettona var judarna isolerade från omvärlden och levde trångt, fattigt men ändå ganska tryggt. Utanför möttes de ofta av förakt. Familjen, synagogan, Toran och de religiösa festerna blev det som gav livet mening.

LÄS MER: Judarna i Västeuropa under medeltiden

LÄS MER: Europas judar under medeltiden

LÄS MER: Judeförföljelser under medeltiden

Massaker 1493
Bild: Okänd
I Tyskland anklagades judarna på 1400-talet bl.a. för olika mordhandlingar. Våldsamma förföljelser utbröt i flera städer och många judar brändes till döds. Träsnitt från 1493.

Pogromer under 1800-talet

Upplysningstiden och franska revolutionen innebar stora förändringar i Europa i frihetens och toleransens tecken. För judarna innebar detta större frihet i en rad europeiska länder, bl.a. öppnades de flesta ghetton.

Många kunde nu ta chansen att skaffa sig både nya kunskaper och nya yrken. Men ofta fanns ett pris som måste betalas - att bli kristen. Många judar övergav sin tro och därmed den judiska gemenskapen, sin släkt och sina vänner.

I Östeuropa - framförallt i Polen och Ryssland - var läget ett annat. Samtidigt som franska revolutionens idéer om frihet, jämlikhet och broderskap spreds i Västeuropa under 1800-talet, drabbades de östeuropeiska judarna av svåra pogromer (judeförföljelser). Judarna gjordes bland annat ansvariga för mordet på tsar Alexander II år 1881. Folkhopar hetsades mot judarna. Man trängde in i de judiska hemmen, i butiker och skolor och spred terror och död. Förföljelserna sattes mer eller mindre i system och spred sig långt utanför Rysslands gränser. Tusentals judar flydde från Ryssland och Polen, en del till USA och andra till Palestina.

LÄS MER: Europas judar mellan 1500-1880

Sionismen

I mitten av 1800-talet började nationalistiska tankar och känslor att påverka Europas folk. Under parollen "ett folk - ett land" bildades nya nationer. I nationalismens anda kom judarna att betraktas som främlingar i sina egna länder. Det religiösa och finansiella hatet kombinerades nu med ett nationalistiskt.

Försättsbladet till Theodor Herzls bok "Der Judenstaat", 1896.

Judar påverkades också av nationalismen. Unga judar, inspirerade av de bibliska tankarna om ett nytt Sion (här: Guds heliga stad), ropade ut Jesaja ord: "Jakobs hus, låt oss bryta upp". Några bröt också upp och flyttade till Palestina som vid den här tiden styrdes av de osmanska turkarna.

Den österrikiska tidningsmannen Theodor Herzl aktualiserade frågan om ett land för judarna. Han var själv jude och hade bevittnat flera händelser där judar utsatts för förnedrande behandling bara för att de var judar. Hans kraftiga reaktioner kom till uttryck i boken Der Judenstaat, som utkom 1896. Där krävde han en särskild judisk stat. Därmed lade han grunden till en judisk nationalism som fått namnet sionism efter berget Sion i Jerusalem där templet en gång i tiden låg innan det förstördes av romarna 70 e.Kr (idag finns bara templets västra mur kvar).

Efter första världskriget kom Palestina att förvaltas av Storbritannien som mandat åt Nationernas förbund. Britterna hade tidigare i den s.k. Balfourdeklarationen år 1917 förklarat sig positiva till upprättandet av en nationalstat för judarna i Palestina. Detta skulle dock ske utan intrång på de ickejudiska grupper som redan var bosatta i landet. Engelsmännen försökte därför att begränsa den judiska invandringen till området.

LÄS MER: Europas judar mellan 1880-1920

LÄS MER: Sionismen

LÄS MER: Balfourdeklarationen och staten Israels tillkomst

ANNONS

ANNONS

Förintelsen

1933 kom Adolf Hitler och nazisterna till makten i Tyskland. Därmed inleddes den största massakern i det judiska folkets historia. Judarna gjordes bland annat till syndabockar för Tysklands motgångar under första världskriget. Den judiska rasen var en underlägsen ras, förklarade Hitler. När Tyskland kapitulerade 1945 hade över sex miljoner judar (och ca sju miljoner andra människor) mördats av naziregimen.

Tron på Gud som god, rättvis, verksam i historien och den som speciellt utvalt Israels folk kom under nazisternas tid vid makten att allvarligt ifrågasättas av de hårt prövade judarna. De radikalaste svarade att Gud inte är en personlig och älskande gud, eftersom han var frånvarande i Auschwitz. Gud måste vara död. Många ortodoxa menade att Gud ibland handlade oförklarligt. Eftersom människan har en fri vilja måste Gud tolerera ondskan och då får några lida för andras ondskefulla handlingar.

LÄS MER: Förintelsen

LÄS MER: Judeförföljelserna och Förintelsen

Staten Israel

Händelserna under andra världskriget påskyndade utvecklingen mot en judisk stat i Palestina. Den 14 maj 1948 utropades med FN:s hjälp den nya staten Israel. Hundratusentals judar från hela världen strömmade under några få år till Israel. Sionismens första mål hade uppnåtts.

Staten Israels utropas 1948
Bild: Israel Ministry of Foreign Affairs
Israels premiärminister David Ben-Gurion offentliggör Israels självständighetsförklaring den 14 maj 1948. Mötet ägde rum i konstmuseets lokaler i Tel Aviv under ett stort porträtt av Theodor Herzl, den moderna politiska sionismens grundare.
När den nya staten utropats, förklarade de omgivande arabstaterna omedelbart krig mot Israel. Israel gick segrande ur kriget och många arabiska palestinier flydde från Israel till grannländerna där FN upprättade flyktingläger. Genom stilleståndsavtalet delades Jerusalem i två delar med en judisk del i väster och en arabisk i öster. Den östra delen kom att tillhöra Västbanken.

De arabiska grannländerna kunde inte erkänna staten Israel och fiendskapen växte. Ständiga vedergällningsaktioner ägde rum från båda håll. Palestinierna organiserade sig i befrielserörelser som stöddes av de omgivande arabstaterna.

Israel kände sig alltmer hotat och 1967 anfölls Egypten, Syrien och Jordanien. I det s.k. sexdagarskriget ockuperade Israel Västbanken, Gaza och Golanhöjderna.

I avsikt att ta tillbaka de ockuperade områdena startade de arabiska grannländerna i oktober 1973 ett nytt krig mot Israel men förlorade.

Palestiniernas hat mot Israel ökade och 1987 inleddes ett uppror (intifadan) mot den israeliska ockupationen. Den fredsprocess som sedan inletts, men ständigt kommit av sig, har under 2000-talet resulterat i ett palestinskt självstyre på Västbanken och i Gaza.

LÄS MER: Judarnas historia under 1900-talet

LÄS MER: Förenklat om Palestinakonflikten

LÄS MER: Fakta om Israel och Palestina

Sionismen idag

De sionistiska tankarna fortsatte att utvecklades i den nya staten Israel. I det s.k. Jerusalemprogrammet 1968 fastslogs att målet bl.a. skulle vara att:

  • Stärka staten Israel, som är grundad på den profetiska visionen om rättvisa och fred.
  • Bevara det judiska folkets identitet och levandegöra de andliga och kulturella värdena.

Men sionismen har skapat problem bland judarna själva. En del diasporajudar menar att messiasidén försvagas. Det är utspriddheten som är uppgiften, att verka överallt. Vissa religiösa grupper som bodde i Israel före 1948 har tagit avstånd från sionismen och motsatt sig bildandet av den nya staten.

Sionisterna menar att historien bevisat nödvändigheten av ett nationellt judiskt hemland för att garantera judarnas säkerhet och överlevnad. Men den alltmer brännande frågan har handlat om ett land med judisk eller israelisk identitet. Detta har splittrat sionismen, särskilt i frågan om de fortsatta fredsförhandlingarna med palestinierna:

  • För de många ortodoxa judiska bosättarna är de sionistiska drömmarna inte realiserade förrän Västbanken och Jerusalem för evigt är judiska områden. Vissa ultraortodoxa judar går så långt att de vill ersätta demokratin med en teokrati.
  • För de flesta sekulära israeler betyder sionism en strävan att göra den nya nationen mer demokratisk, med större social rättvisa och ökad tolerans med andra folkgrupper.

LÄS MER: Judendomen (huvudtexten om judendomen)

LÄS MER: Bibliska personer

LÄS MER: Den hebreiska bibeln och judendomens historia (artikelserie)

LÄS MER: Israels och Palestinas historia

LÄS MER: Judarnas historia från forntiden till 1972 (artikelserie)

LÄS MER: Judarnas historia i Norden (artikelserie)

Användbara begrepp

Abraham: En av patriarkerna (stamfäderna) i Moseböckerna. Han levde troligen under 1800-talet f.Kr. Med honom slöt Gud det första förbundet med Israels folk.

Antisemitism betyder judehat (egentligen mot folkslaget semiter).

Arken: En kista där lagtavlorna från förbundet förvarades under ökenvandringen.

Davidsstjärnan: En sexuddig stjärna eller sköld som blivit en religiös och nationell symbol för alla judar i världen. Dess ursprung är okänd men en av de mer dominerande teorierna hävdar att stjärnan utgör en skiss över den ordning Israels tolv stammar färdades genom öknen. Arken med lagtavlorna hade sin plats i mitten.

Exodus: Det latinska ordet för "uttåg" och syftar på uttåget ur Egypten. Det är också namnet på andra Mosebok.

Ghetto: Ett avgränsat judiskt bostadskvarter. Efter 1300-talet blev de obligatoriska bostadsområden för judarna i Europa.

Israel är ett annat namn på Jakob, som var Isaks son. Jakob hade tolv söner vilka blev anfäder för Israels tolv stammar. Det judiska folket kallas också Israels folk.

Menoran: Den sjuarmade ljusstaken som fanns i templet i Jerusalem. Den är judarnas viktigaste religiösa symbol.

Messias: Betyder "den utvalde" och syftar på en av Gud utsedd kommande härskare som ska skapa fred och medföra en lyckotid för det judiska folket.

Mose levde troligen på 1300-talet f.Kr och var den egentlige grundaren av judendomen.

Patriarker: Benämningen på Israels stamfäder: Abraham, Isak och Jakob.

Pogrom: Judeförföljelse

Profet: En person som förkunnar (predikar) Guds vilja. I Gamla testamentet framställs de som Guds talesmän vilka försökte få israeliterna att lyda Gud.

Sinai berg heter idag Diebel Musa och ligger på Sinaihalvön. Där mottog Mose, enligt Bibeln, lagtavlorna med budorden.

Sion är namnet på den kulle i Jerusalem där tempelplatsen finns.

Sionism: En judisk nationalistisk rörelse med rötter i 1800-talet som strävade efter att skapa en judisk stat i Palestina. Namnet kommer av berget Sion utanför Jerusalem som blev en symbol för judarna och deras hemlängtan under diasporan.  Sionismen uppkom som reaktion på 1800-talets antisemitism och förtryck av judarna i Europa.

Stamfader: Den tidigast kända manliga personen i en släkt.

Västra muren i Jerusalem är judarnas heligaste plats. Det är det enda som återstår av det gamla templet från Herodes tid. Hit kommer judar för att be.
 

Kortfattad kronologi över judendomens historia

Den nuvarande staten Israel ligger enligt den judiska traditionen i det land som i Gamla testamentet kallas Kanaan. 

Det var från fångenskapen i Egypten som Mose (någon gång på 1200-talet f.Kr) förde ut sitt folk för att vandra till Kanaan som var "det förlovade landet" som Gud hade utlovat till judarna. Ökenvandringen dit ska ha tagit hela 40 år, och Moses själv dog innan hans folk korsade Jordanfloden som utgjorde gränsen till Kanaan.

Erövringen av Kanaan skedde under ledning av de s.k. "domarna", som var hövdingar till de tolv judiska stammarna. Av folken som redan bodde i Kaanan utgjorde filistéerna de svåraste motståndarna.

Den judiska erövringen lyckades, och judarna hade nu enats under en gemensam kung. De mest kända kungarna som följde därefter är David och Salomo.

David är den store hjälten. Det var bl.a. han som med sin stenslunga dödade jätten Goliat (en fruktad krigare bland filistéerna).

Salomo, som var kung Davids son, är istället mer känd för sin visdom. Det var Salomo som lät uppföra templet i Jerusalem - senare känt som Salomos tempel.

Riket delades år 936 f.Kr, en tid efter Salomos död. Den norra delen fick namnet Israel och bestod fram till 722 f.Kr då rikshalvan erövrades av Assyrien.

Den södra delen hette Juda och varade fram till 586 f.Kr då den erövrades av det nybabyloniska riket. Det ledande skiktet bland judarna fördes då bort i den s.k. "babyloniska fångenskapen" eller "exilen". Det var under den här tiden som många av texterna i Gamla testamentet skrevs ner och som judendomen formades som religion. Det var också då som judarna började träffas i synagogor vilka under exilen fungerade som en ersättning för templet i Jerusalem som dessutom hade förstörts i samband med babyloniernas erövring av staden.

År 539 f.Kr föll Babylon för den persiske erövraren Cyrus. Judarna fick nu lov att  återvända hem till Juda och återuppbygga sitt tempel.

På 300-talet f.Kr erövrades Juda av Alexander den store. Juda blev därefter en del av det seleukidiska riket (Seleukiderna var en hellenistisk dynasti som grundades av Seleukos, en av Alexanders generaler och efterträdare).

165 f.Kr inleddes judarnas befrielsekamp mot det seleukidiska väldet. Efter det s.k. Mackabéerupproret 167 f.Kr uppnåddes till slut judiskt självstyre.

Mellan 145-63 f.Kr fanns en självständig judisk stat.

År 63 f.Kr erövrades den av romarna ledda av fältherren Pompejus (som senare blev Julius Caesars rival).

Kristi födelse - år "1" - ägde rum under den romerske kejsaren Augustus regeringstid.

År 70 e.Kr började ett omfattande judiskt uppror mot romarna. Upproret slogs till slut ner efter stora krigsansträngningar från romarnas sida. Romarna straffade de judiska upprorsmakarna genom att riva deras heliga tempel som var det enda stället där de enligt judisk tradition fick offra till Gud. Judarnas tempel har därefter aldrig blivit återuppbyggt och det enda som återstår idag är den Västra muren (som numera utgör judendomens heligaste plats). Som ytterligare straff drev romarna en stor del av den judiska eliten i landsflykt. I samband med det inleddes den judiska diasporan eller förskingringen då judarna spreds över stora delar av världen.

135 e.Kr inträffade ett nytt våldsamt uppror mot den romerska övermakten. Även detta uppror slogs ner brutalt av romarna, ledda av kejsar Hadrianus. Straffet blev ännu hårdare den här gången då romarna lät totalförstöra Jerusalem varefter de utförde ett förbud mot judar att bo i den nya romerska staden (Aelia Capitolina) som byggdes på Jerusalems ruiner. Nu levde alla judar i diaspora.

På 600-talet blev området arabiskt under de muslimska erövrarna.

Under 1100- och 1200-talet erövrades området av korsfararna.

År 1291 föll korsfararnas sista fäste - den för de kristna viktiga och väl befästa staden Akko - i det Heliga landet.

På 1500-talet erövrades området av de osmanska turkarna.

Efter första världskriget förvaltades området av britterna.

1933-1945 sker Förintelsen som är den svenska benämningen på det folkmord som nazisterna utförde på drygt sex miljoner judar och ca sju miljoner andra människor. Förintelsen ägde rum i skuggan av andra världskriget och doldes av kriget.1948 utropades staten Israel.
 

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Vad innebär förbundet vid Sinai?
     
  2. År 70 e.Kr var ett ödesdigert år i judarnas historia. Varför?
     
  3. Nämn några orsaker till judeförföljelserna under medeltiden.
     
  4. Vilken betydelse fick religionen för judarna i ghettona?
     
  5. Vad är pogromer?
     
  6. Hur uppfattas sionismen av judar och araber idag?

Ta reda på:

  1. Vad är den ideologiska skillnaden mellan begreppen en judisk stat och en israelisk stat?

 

Text: Lennart Koskinen, Sören Levén, Börje Andersson och Åke Magnusson.
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet "Religionskunskap för gymnasieskolan - Vad ska man tro?"
 

Sidan uppdaterad: 28 augusti 2020
Ursprungligen publicerad: 13 augusti 2020

ANNONS

ANNONS

Lärarmaterial om Judisk historia

Eternal Echoes

av: Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)
Högstadiet, Gymnasiet

Eternal Echoes är ett pedagogiskt interaktivt utbildningsmaterial om Förintelsen.

+ Läs mer

Antisemitism - då och nu

av: Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)
Högstadiet, Gymnasiet

Digitalt informations- och undervisningsmaterial om antisemitism.

+ Läs mer

Tidslinje över Förintelsen

av: Forum för levande historia
Högstadiet, Gymnasiet

Vad hände i Sverige och Europa under tiden för Förintelsen? I tidslinjen kan du följa händelser under åren 1930-1950 i tre olika spår: Sverige, Förintelsen och Sverige & Förintelsen.

+ Läs mer

Artiklar om Judisk historia

M

Fredsprocessen i Palestinakonflikten och mordet på Rabin

av: Kaj Hildingson
2020-09-03

Ända sedan Israel utropades 1948 har alla försök att skapa fred mellan israeler och palestinier misslyckats. Men sällan har konflikten varit så nära en lösning som 1993 då Israels premiärminister Yitzhak Rabin skakade hand med sin ärkefiende, den palestinske ledaren Yassir Arafat framför Vita huset i USA. Men det avtal som skulle genomföras hade många fiender på båda sidor. 1995 sköts Rabin till döds av en 25-årig israel efter ett stort möte som firade freden. Mordet på Rabin bromsade fredsprocessen. 25 år senare var frågan ännu inte löst trots en oändlig rad förhandlingar och konferenser...

+ Läs mer

M

Judarnas historia

av: Leif Löwegren
2020-08-13

Judendomens och judarnas historia sträcker sig mer än 4 000 år tillbaks i tiden och är till stor del centrerad till området kring dagens Israel. I samband med den romerska ockupationen av Judea (Judeen) skingrades judarna över världen vilket senare bland annat ledde till att de blev förföljda av de kristna i Europa. Den nuvarande staten Israel ligger enligt den judiska traditionen i det land som i Gamla testamentet kallas Kanaan...

+ Läs mer

M

Judisk invandring till Sverige i ett historiskt perspektiv

av: Görel Byström Janarv
2020-04-28

Den 22 juni 1774 anlände Aaron Isaac till Stockholm. Till yrket var han sigillgravör och köpman från Mecklenburg. Genom handelsförbindelser hade han fått höra att det inte fanns några gravörer i Sverige. Det skulle med andra ord finnas gott om arbeten för en skicklig gravör som Aaron Isaac, och var inte svenskarna i grunden ett vänligt folk som visste att uppskatta ett gott hantverk? Det fanns bara ett aber, Aaron Isaac var jude. Spelade det någon roll? Ja, dessvärre...

+ Läs mer

SO-rummet bok
S

Europas judar mellan 1920-1945

av: Per G Andreen
2018-02-21

På 1920- och 1930-talen var judarna alltjämt accepterade i det demokratiska och ännu ganska välmående Västeuropa, även i det fascistiska Italien. Någon vilja att ta itu med judefrågan som ett internationellt problem fanns inte. Ännu långt fram på 1930-talet hade de tyska judarna kunnat räddas...

+ Läs mer

SO-rummet bok
S

Europas judar mellan 1880-1920

av: Per G Andreen
2018-02-21

Från omkring 1880 brukar man räkna imperialismens tid, kännetecknad av växande rivalitet mellan stormakterna, upprustning, protektionism och kolonialism. Som så ofta annars gav den allmänpolitiska klimatförändringen utslag i behandlingen av judarna...

+ Läs mer

Länkar om Judisk historia

ANNONS

ANNONS

Loading content ...
Loading content ...
Loading content ...

ANNONS

ANNONS

Relaterade ämneskategorier

Israels och Palestinas historia

Här finns material som behandlar Israels och Palestinas historia i små och stora drag.

Judendomen

Judendomen är en monoteistisk religion som ligger som grund för både kristendomen och islam. Enligt judendomen är...

Sveriges nationella minoriteter

Sveriges nationella minoriteter utgörs av: samer, Sverigefinnar, romer, Tornedalingar och judar. Bland skolans...

Judendomens grunder

Gud har valt ut judarna till sitt folk. Detta är den centrala tanken i judendomen. I judendomen finns inte något system...

Judiskt vardagsliv

Inom judendomen bör människan sträva efter att följa Guds vilja och de religiösa lagar som genomsyrar vardagslivet....

Olika riktningar inom judendomen

Den judiska traditionen omfattar lagen (Toran), tolkningar till de gudomliga orden, historiska berättelser, etiska...

Relaterade taggar

Mellanösternkonflikten

Staten Israel bildades den 14 maj 1948 som följd av ett beslut i FN. Beslutet grundade sig till...

Jerusalem

Jerusalem är en stad i Israel som ligger 60 kilometer från Medelhavet. Den utropades 1950 ensidigt...

Förintelsen

Förintelsen är den svenska benämningen på det folkmord som nazisterna utförde 1933-1945 på drygt...

Sionismen

Sionismen var en slags judisk nationalism i form av en strävan att återförena det judiska folket...

Kristallnatten

Kristallnatten, eller novemberpogromen som den numera även kallas, var natten mellan 9 november och...

Bibliska personer

Oavsett om man är troende kristen eller inte så är det svårt att förneka att de personer som...

Antisemitism

Med antisemitism menar man vanligen en antijudisk inställning. Det språk judarna under hela sin...

Nürnberglagarna

Nürnberglagarna antogs på den nationalsocialistiska partidagen i den tyska staden Nürnberg 1935....