Personer under 15 år som begår brott
Innan man är 15 år kan man inte dömas för brott. Men även om man är under 15 år kan man begå brott och polisen kan ingripa. Om polisen upptäcker att någon som är under 15 år begått ett brott kontaktar man föräldrarna och socialtjänsten.
Socialtjänsten kan utreda om det finns behov av att sätta in någon typ av stöd åt den unge eller dennes familj. Det kan till exempel vara samtal, kontaktperson eller ett program som är inriktat på att lösa den typen av problem som man anser att den unge har.
Riksdagen bestämmer vilka lagar vi ska ha
Det är riksdagen som stiftar Sveriges lagar. De finns nedskrivna i lagboken. Eftersom människors – och även lagstiftarnas – syn på vad som är brottsligt skiftar över tid så förändras lagarna. Vissa lagar är likadana en lång tid, medan andra skrivs om och förbättras. Det tillkommer även hela tiden nya lagar och därmed nya brott. Då säger man att en handling kriminaliseras, det vill säga att den blir ett brott. Det händer också att en handling som varit ett brott inte längre anses vara det.
Det uppkommer också nya brott, som inte kunde finnas för länge sedan. Till exempel fanns av naturliga skäl inte bilstöld förrän bilarna uppfanns.
Rättsväsendet
Rättsväsendet ansvarar för att förebygga och utreda brott, pröva brottsliga handlingar i domstol, se till att utdömda straff verkställs samt bevaka brottsoffers rättigheter.
Med rättsväsendet menar man Polisen, Åklagarmyndigheten, Rättsmedicinalverket, Ekobrottsmyndigheten, Kriminalvården, Sveriges Domstolar, Brottsförebyggande rådet och Brottsoffermyndigheten. Det är Justitiedepartementet som ansvarar för rättsväsendets myndigheter. Chef för Justitiedepartementet är justitieministern.
Rättegång
En rättegång är ett sammanträde i en domstol, till exempel i tingsrätten, och kallas för huvudförhandling. Vid rättegången avgör domarna om det finns tillräckliga bevis för att den som är misstänkt för ett brott ska dömas för det. När förhandlingen sker i domstol kallas det att domstolen prövar åtalet. I Sverige får ingen person anklagas och dömas om inte fallet prövats i en domstol.
Om domarna anser att den som är misstänkt för ett brott är skyldig ska domarna bestämma vilket straff den skyldige ska få. Domstolen ska dessutom ta ställning till om den som utsatts för brott ska få skadestånd och besluta om ersättning för personer som är med på rättegången (till exempel vittnen som ska få sina resekostnader betalda).
Rättegången är muntlig. Det innebär att olika personer kallas till tingsrätten för att berätta om den händelse som åtalet handlar om.
En person som döms för ett brott får också ett straff, eller en påföljd som det också kallas. Det finns flera olika sorters straff. Vilket straff man döms till beror främst på vilken typ av brott man begått, på hur gammal man är och om man dömts för brott tidigare.
