De första invånarna på Saint Kitts och Nevis var kariber. Öarna koloniserades på 1600-talet av engelsmän men stridigheter om herraväldet förekom länge med andra europeiska kolonialmakter. Arbetskraft till bomulls- och sockerplantager hämtades i form av slavar från Afrika. Vägen till självständighet blev lång och först 1983 utropades Saint Kitts och Nevis som egen stat.
Saint Kitts och Nevis historia
Lästid 1 minuter
ANNONS
ANNONS
Den europeiske upptäcktsresanden Christofer Columbus nådde öarna 1493. Det råder delade meningar om han namngav huvudön efter sig själv eller sitt skyddshelgon Sankt Christopher.
Öarna koloniserades inte förrän en liten grupp engelsmän anlände till huvudön 1623 och där anlade den första engelska kolonin i Västindien.
Redan året därpå etablerade fransmän ett samhälle på ön. Nevis besattes av engelsmännen 1628. På öarna anlades bomulls- och sockerplantager. Arbetskraften hämtades från Afrika. Nevis sockerproduktion blomstrade och gav stora vinster.
Under resten av 1600-talet stred Frankrike, Spanien och England om kontrollen över St Kitts. I dessa strider utplånades karibindianerna genom en massaker 1626. Trots att St Kitts officiellt blev en brittisk koloni 1713 fortsatte maktkampen om territoriet fram till slutet av 1700-talet. Genom ett fördrag 1783 etablerades britternas herravälde, och 1816 anslöts ön Anguilla samt Brittiska Jungfruöarna till kolonin. Från 1871 ingick St Kitts & Nevis i Läöarnas federation (Leewards Islands federation).
Läs i Landguiden om Saint Kitts och Nevis historia från 1900-talet och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
16 augusti 2024
Ursprungligen publicerad:
14 juli 2013
