M
Kategori

Människorna i Midgård skyddades av gudarna. Men i ödemarkerna utanför lurade Utgårds jättar och andra demoniska varelser. Asagudarna var därför på ständig vakt mot Utgårds mörka makter.

Fornnordisk religion och asatro

vikingatiden inleddes vid slutet av 700-talet hade folket i Västeuropa blivit kristet. Kyrkor och kloster hade växt fram överallt. Men om du hade levt i Norden vid den här tiden, skulle du förmodligen istället ha dyrkat Oden, Tor, Frej, Freja och de andra gudarna och gudinnorna inom den fornnordiska religionen.

Nordbornas äldre religion brukar även kallas för asatro eftersom deras viktigaste gudar var asar. Asatron fanns hos alla germanska folk i Nordeuropa innan kristendomen trängde bort den.

vikingatiden inleddes vid slutet av 700-talet hade folket i Västeuropa blivit kristet. Kyrkor och kloster hade växt fram överallt. Men om du hade levt i Norden vid den här tiden, skulle du förmodligen istället ha dyrkat Oden, Tor, Frej, Freja och de andra gudarna och gudinnorna inom den fornnordiska religionen.

Nordbornas äldre religion brukar även kallas för asatro eftersom deras viktigaste gudar var asar. Asatron fanns hos alla germanska folk i Nordeuropa innan kristendomen trängde bort den.

ANNONS

ANNONS

Mytologisk världsbild

Influenserna till den fornnordiska religionens mytologi har kommit från många håll, bland annat från grekisk och romersk mytologi.

Den fornnordiska mytologin utgår från den bild nordborna hade av sin egen värld som de kallade för Midgård. I mitten av Midgård låg Asgård som var gudarnas hemvist. Människornas och gudarnas värld utgjorde världsalltets centrum och var omgiven av en enorm mur som uppförts av gudarna för att skydda den bebyggda jorden. Området utanför muren kallades för Utgård och bestod av vildmark som var befolkad av jättar och demoniska väsen.

Hela jorden var omgiven av världshavet. I detta levde den väldiga Midgårdsormen och andra havsmonster. Över allt detta sträckte sig det enorma och evigt grönskande trädet Yggdrasil som överskuggade världen.

På dagen drogs solen över himlen av hästen Skinfaxe och på natten förde hästen Rimfaxe månen i sin bana. Varje morgon föll hans dregel ner på jorden som dagg.

Människornas tillvaro var en kamp för överlevnad

Livet på järnåldern och vikingatiden var ofta hårt. Järnålderns klimat var kallare än dagens och tillvaron var för det mesta en kamp för överlevnad. I den tuffa vardagen behövdes starka bundsförvanter (vänner, allierade). Människorna sökte därför hjälp från gudarna.

I den fornnordiska mytologin har Utgårds mörka makter fått representera mycket av det onda som dåtidens människor kunde råka ut för.

Midgårds världsordning hotades ständigt av Utgårds mörka makter

Människornas tillvaro i Midgård skyddades av gudarna. Men den gudomliga ordningen var under ständigt hot från Utgårds mörka makter. Så länge gudarna kunde kämpa mot jättarna och de andra kaosmakterna, kunde hotet hållas på avstånd. Asagudarna var därför alltid på vakt mot hotet utanför Midgård.

ANNONS

ANNONS

Jättarna i Utgård kom från ett talrikt släkte. De var inte bara oerhört starka utan ägde också stor visdom vilket gjorde dem till fruktansvärda motståndare.

Människornas och gudarnas främsta förkämpe var Tor som många gånger fick slåss på egen hand för att skydda världen och upprätthålla världsordningen.

Tor i strid mot Utgårds jättar. Målning gjord av Mårten Winge (1825-1896).

Gudarna i den nordiska mytologin

Gudarna bestod egentligen av två olika grupper: asar och vaner.

Vanerna var en slags fruktbarhetsgudar, medan asarnas funktion är svårare att fastställa eftersom den nordiska mytologins skriftkällor ofta benämner alla gudar som asagudar. Här nedan följer en kort presentation av några av de mest kända gudarna och gudinnorna.

Oden

Oden var den främste guden och härskade över de andra asagudarna. Han var den enögde vise fadersgestalten, men också stridens, magins och skaldekonstens gud. Oden ägde en åttafotad häst som hette Sleipner. Han hade också två korpar, Hugin och Munin, som rapporterade till honom om allt som hände i människornas och gudarnas värld.

Valhall var Odens boning och krigarnas paradis. I Valhall hamnade hälften av de som dött i strid och hämtats av valkyriorna. Den andra hälften tog Freja hand om (se nedan). Valkyriorna var ett slags kvinnliga gudaväsen som hade till uppgift att servera de fallna kämparna i Odens stora festhall. Platserna i Valhall var exklusiva och reserverade enbart för dem som dog en värdig död i strid.

Tor

Tor var krigets och åskans gud och Midgårds främste beskyddare. Han kämpade oupphörligt med att försvara människor och gudar mot Utgårds mörka makter. Till sin hjälp hade han sin oerhörda styrka och Mjölner (betyder krossaren) som var en mäktig magisk stridshammare.

Tor har idag blivit en älsklingsgestalt i den nordiska mytologin. Det framgår inte minst genom den popularitet som Torshammaren har fått bland alla som är intresserade av fornnordisk religion. Men Tors hammare var en populär symbol redan under vikingatiden eftersom den sades skydda mot ondska.

ANNONS

ANNONS

Frej och Freja

Frej (Frö) var en fruktbarhetsgud och Freja var fruktbarhetens gudinna. De tillhörde vanernas gudasläkte och hjälpte människorna till ett fredligt och rikt liv. De båda gudarna hade stor betydelse för dåtidens människor som levde i ett jordbrukssamhälle som var uppbyggt kring sådd, skörd och fortplantning.

Freja tog liksom Oden också emot krigare som stupat i strid. Hälften av dem hamnade i Folkang som var Frejas jättelika boning i Asgård.

Frej härskade bland annat över vädret, medan Freja påverkade människors och djurs fruktsamhet.

Ibland offrade folk till fruktbarhetsgudarna eller någon av de andra gudarna för att få deras uppmärksamhet och hjälp i tillvaron. Mest vanligt var sannolikt att offra för att få en bra skörd eller ökat välstånd på annat sätt. Forskning har också visat att det vid enstaka tillfällen förekom människooffer i Norden vid den här tiden.

Religionen satte sin prägel på hela samhället

Det nordiska samhället var under senare delen av järnåldern och vikingatiden ett ättesamhälle som baserades på släktband. Det var därför livsviktigt att tillhöra en släkt. Utanför släktsamhällets gemenskap stod endast de rättslösa trälarna och de fredlösa som uteslutits från samhället.

Det vikingatida släktsamhället vilade till stor del på en religiös grund. Den sociala gemenskapen var en form av gemensam kult där rituella handlingar vägledde människan genom livet från födseln till döden. Även samhällets rättsordning var genomsyrad av religiösa föreställningar. De platser där rättsskipningen utövades betraktades som heliga och stod under gudarnas beskydd. Kultplats och tingsplats var ofta förenade på samma ställe så att de utgjorde ett religiöst-rättsligt byggdecentrum. Ingenstans var heligheten större än på kultplatsen eller i templet. Dessa platsers okränkbara frid skulle skydda mot alla tänkbara brott. Den som hade med sig vapen eller bröt mot tempelfriden på annat sätt straffades hårt.

I vikingarnas samhälle fanns inget renodlat yrkesmässigt prästämbete. På Island fanns till exempel istället ett ”godeämbete” i vilket världsligt och andligt ledarskap förenades. Den s.k. goden var därför inte bara offerpräst utan fungerade också som politisk ledare och domare inom sin härad. Ämbetsinnehavarens myndighet vilade därför till stor del på hans relation till de högre makterna. Utan gudarnas medverkan och stöd var möjligheterna till framgång små i både krig och fred.

ANNONS

ANNONS

Seder och ritualer kring döden

Släktsamhällets ideologi och värderingar formade vikingatidens tro på döden. Släktens gemenskap innefattade inte bara de levande utan också de avlidna medlemmarna. Det fanns en själslig samhörighet mellan de levande och döda anförvanterna. De levande var förvaltare av en slags andlig kraft som fanns inom släkten och som hade byggts upp av förfäderna. När en släktmedlem dog levde själen kvar i dödsrikets skuggtillvaro medan den andliga kraft som släktingen bidragit med till ätten under sin levnad, fortsatte att leva kvar i släktens levande medlemmar. En ceremoni som befäste denna tro var då ett barn fick ta över någon nyligen avliden släktings namn. Man trodde då att barnet blev delaktig av och förde vidare den dödes andliga kraft.

Då en person avled togs kroppen omhand av släktmedlemmarna varefter en rad fromma ceremonier utfördes enligt den fastställda traditionen. Efter några dagar följde begravningen då liket brändes eller begravdes. Begravningsritualerna varierade med tiden och kunde skilja sig åt på olika platser. Men de gällande sätten att begrava de döda var genom bränning eller jordfästning. I samband med begravningen offrades också gåvor till den döde som han eller hon skulle få användning av i dödsriket.

Kristendomens ankomst

Den fornnordiska religionen baserades på sambandet mellan religion och socialt liv. Den här samhörigheten var framträdande bland annat inom rättsordningen. Ett sådant samordnat system är oerhört stark så länge som samhället har en gemensam religiös grundsyn. Men om religiös splittring uppstår, faller den rådande ordningen.

Detta utnyttjades av de kristna missionärerna som kom till de nordiska länderna. Den kristna missionen vände sig inte till folkets breda massa, utan riktades istället till kungar och stormän som upprätthöll den religiösa och världsliga ordningen i samhället. När sedan kristendomen spreds i Norden i början 1000-talet dröjde det inte länge förrän de kristna kungarna förbjöd hedendomen (asatron). Men hos det vanliga folket kom den fornnordiska religionen, eller åtminstone delar av den, ändå att leva kvar långt därefter, sida vid sida med kristendomen. 

Med kristendomen kom också skriftspråket till Norden vilket ses som startpunkten för den nordiska medeltiden. Det var därför inte förrän under medeltiden, då kristendomen dominerade, som de flesta källorna om den fornnordiska religionen kom till.

ANNONS

ANNONS

Äldre och yngre Eddan

Det är framförallt genom två isländska diktsamlingar - Den äldre Eddan och Den yngre Eddan - som vi vet någonting om fornnordisk gudstro.

Dikterna i Den äldre Eddan eller Den poetiska Eddan, som den även kallas, anses huvudsakligen vara tillkomna under vikingatiden i västra Norge och på Island åren 800-1000. Författarna är okända. Den berättar om hur världen blev till, hur den utvecklades och hur den ska gå under. I den finns också sagor om gudarna och deras äventyr.

Den yngre Eddan eller Snorres Edda som den också kallas, skrevs på 1200-talet av en islänning vid namn Snorre Sturlasson (1178-1241). Det är egentligen en lärobok för diktare, men motiven är främst hämtade från äldre hedniska gudasagor.
 

Några av källorna och dess problem

En av de mest kända författarna från tidig nordisk medeltid är Snorre Sturlasson som var född på Island 1180 och mördad på sin gård 1241 på befallning av den isländska kungen. Snorre skrev ett antal olika verk där han på olika sätt beskrev den religion som fanns innan kristendomen. Ett exempel är Snorres Edda, skriven omkring 1220. Snorres Edda skulle fungera som en handbok för poeter. I berättelsen Hur Gylfe blev lurad beskrivs hur kungen Gylfe beger sig till Asgård. I berättelsen får läsaren möta flertalet av de gudar som dyrkades och lära sig om skapelseberättelsen och undergången. Snorres beskrivning av gudarna går i stort ut på att de bara var vanliga människor fast lite speciella.

”Dessa människor dyrkades efter sin död som gudar av okunniga människor.” (Näsström) Snorre skriver också att alla nordbor en gång i tiden trodde på den enda rätta guden, men därefter gått ifrån den rätta tron och istället börjat dyrka trollkarlar. Många forskare menar att detta är bevis för Snorres djupt kristna tro och att hans berättelser om fornnordisk religion därför är vinklad.

En annan källa till den fornnordiska religionen är munken Saxo Grammaticus som kom från Skåne som då tillhörde Danmark och var samtida med Snorre. Han skrev ett historiskt verk som skildrade danskarnas bedrifter. Verket hette Gesta Danorum och handlade till stora delar om myter och gudar. I Saxo Grammaticus bok beskrivs gudarna i mycket negativa ordalag vilket kan ses som ett resultat av hans kristna världssyn. Likt Snorre beskriver han gudarna mer som märkliga människor än som verkliga gudomligheter. Oden beskrivs till exempel som en våldtäktsman som förgriper sig på prinsessor, och Frej sysslar med orgier och hemska offerceremonier i Uppsala. Vi finner därför samma källkritiska problem i Saxo Grammaticus skrifter som hos Snorre Sturlasson, nämligen att författarna är fromma kristna. I Grammaticus fall vill han uppenbarligen dessutom ge en mörk bild av de fornnordiska gudarna.

Ytterligare en kristen källa kommer från Adam av Bremen som var verksam som magister vid Domskolan i den tyska staden Bremen. Adam av Bremens viktigaste verk angående förhållanden i Norden i samband med kristnandet är Stiftet Hamburg-Bremens biskopskrönika som behandlar tiden 788 till 1072. I den här boken skildras bland annat kulten i Uppsala, den innehåller också geografiska beskrivningar av hur Sverige såg ut vid den här tiden.

Det finns även några utomkristna källor som berättar en del om vår fornnordiska religion. Den romerska ämbetsmannen och historikern Tacitus nedtecknade i sitt verk Germania, från omkring år 100 e.Kr, en beskrivning av de germanska stammarna. Ett källkritiskt problem med Tacitus beskrivningar om de germanska folken är att han själv aldrig besökte trakterna norr om de romerska gränslinjerna, utan istället använde sig av äldre källor och egna sändebud som underlag för bokens innehåll.

ANNONS

ANNONS

En annan utomkristen betraktelse över nordbornas religion kommer från muslimen Ahmad ibn-Fadlan som på 900 talet bevittnade en vikingahövdings begravning vid floden Volga i Ryssland. Platsen där händelsen ägde rum låg längs med de svenska vikingarnas handelsrutt österut mot Konstantinopel. I berättelsen beskrivs hövdingens sista resa där han bränns i ett långskepp tillsammans med en offrad slavflicka.  Han beskriver vikingarna (som han kallar Rus) som råa barbarer, smutsiga med dålig hygien. Mycket av det som ibn-Fadlan skriver om ceremonier och levnadssätt är säkert korrekt, men det är viktigt att ha i åtanke att han var utsänd som muslim för att skildra andra folks seder och levnadssätt. Kanske var det han skrev precis det som kalifen i Bagdad ville höra?

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att majoriteten av de källor som finns och som berör den fornnordiska religionen bygger på muntliga traditioner och är skrivna av män i ett kristet sammanhang. De levde alltså i en kristen miljö och var i flera fall kyrkligt aktiva. Hur mycket beskrivningen av den förhistoriska religionen i Norden är speglad av ett kristet synsätt eller i hur stor grad författarna medvetet ändrat i religionen, sagorna och myterna kan vi aldrig riktigt veta.

Den fornnordiska religionen lever kvar i namn på veckodagar och platser

Flera av de mest kända gudarna lever kvar i namnet på några av våra veckodagar. Tisdagen är uppkallad efter Tyr som var Odens son, onsdagen är Odens dag, torsdagen är Tors och fredagen är tillägnad Freja. Men även månens dag (måndag) och solens dag (söndag) kan anses höra hemma i den förkristna kulten. Det är egentligen bara lördagen som inte hör dit eftersom dess namn kommer från ”löga” som är ett gammalt ord för bada eller tvätta. Att tvätta sig dagen innan söndagen har sannolikt att göra med kristna reningsceremonier.

Många orter och idrottsplatser runt om Sverige bär också spår av asatron då de är uppkallade efter asagudar och annat som kan knytas till den fornnordiska mytologin, t.ex. Torsåker, Torsby, Odensvi, Valhalla, Frövi, Ullevi och så vidare.
 

Mer fakta om svenska ortnamn

Ortnamn kan i kombination med arkeologiska undersökningar ge kunskap om bebyggelseutvecklingen under forntiden och tidig medeltid.

Ortnamn som har en asaguds namn som förled måste givetvis ha funnits före kristendomen: (Oden)-sala, (Tors)-åker, (Ul)-tuna, (Tyr)-inge, (Tors)-hälla, (Oden)-sjö, (Odens)-berg. Detsamma gäller ortnamn på -vi och -lund/-lunda, vilket betyder kultplats (Ulle-vi, Frö-lunda). Även ortnamn på -löv, -lösa, -hem, -stad, -by och -tomta (= fast boplats) är urgamla och ibland äldre än från vikingatiden. De förekommer ofta med fornnordiska personnamn eller naturbeteckningar som förled. Ortnamn med element som -torp, -ryd, -röd, -rum, -säter, -boda, -böle, -hult, -måla och -mark, vilkas betydelser syftar på nybyggen och röjningar, är däremot yngre och brukar dateras till nyodlingsepoken under vikingatid och tidig medeltid.

 

ANNONS

ANNONS

Asatro idag

Asatron har nuförtiden uppstått på nytt i flera av Nordeuropas länder, men det är svårt att uppskatta dess utbredning. Klart är ändå att det runt om i Sverige finns ett stort intresse för fornnordisk religion. Detta framgår inte minst på internet där det finns massor med hemsidor till olika föreningar och samfund som ägnar sig åt asatro.

LÄS MER: Vikingatiden

LÄS MER: Nordens kristnande

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Nämn några andra mytologier som har influerat den fornnordiska mytologin.
     
  2. Förklara kortfattat följande begrepp:

         a) Midgård

         b) Asgård

         c) Utgård
     
  3. Berätta kortfattat om:

         a) Oden

         b) Tor

         c) Freja
     
  4. Nämn några exempel på hur religionen genomsyrade det fornnordiska samhället.
     
  5. Livet efter döden var en central föreställning (tanke) inom fornnordisk religion. Förklara hur det tog sig uttryck i samhället: Vad trodde man på? Vilka seder och ritualer gällde kring döden?
     
  6. Redogör i korta ordalag hur det gick till när Norden kristnades.
     
  7. Nämn några av de källkritiska problem som religionshistoriker måste tampas med när de studerar de äldsta källorna som berör fornnordisk religion.
     
  8. Nämn några svenska veckodagar och geografiska platser med namn som kan relateras till fornnordisk religion.

Ta reda på:

  1. Använd SCB:s webbplats och ta reda på hur många i Sverige som heter:

         a) Oden

         b) Freja

         c) Loke

         d) Idun

         e) Balder

Diskutera:

  1. Vilka likheter finns mellan de fornnordiska gudarna och gudinnorna och de i grekisk mytologi?
     


Litteratur
Britt-Mari Näsström, Fornskandinavisk religion, Studentlitteratur, 2002
Folke Ström, Nordisk hedendom - tro och sed i förkristen tid, Akademiförlaget, 1997 
Henrik Jansson, Till frågan om Svearikes Vagga, Västergötlands Hembygdsförbund, 1999
Göran Burenhult, Arkeologi i Norden 2, Natur och Kultur, 1999
 

FÖRFATTARE

Text: Robert de Vries (red) och Arvid Dahlberg, lärare i religionskunskap och historia

 

Sidan uppdaterad: 12 mars 2024
Ursprungligen publicerad: 14 oktober 2010

ANNONS

ANNONS

Lärarmaterial om Fornnordisk religion och asatro

Podden Vikingar

av: Sveriges Radio (SR)
Högstadiet

Poddar från Sveriges Radio kan användas på en rad olika sätt i undervisningen och med det här skolmaterialet kan du som pedagog på ett enkelt och spännande sätt börja inkludera poddar i din undervisning.

+ Läs mer

Artiklar om Fornnordisk religion och asatro

S

Snorre Sturlasson och de isländska sagorna

av: Torbjörn Nilsson
2020-07-03

Mannen som höggs ihjäl i källaren på gården Reykholt natten till den 23 september 1241 var bara ett av många offer för tidens isländska maktkamp. Till skillnad från många av hans olycksbröder skulle författaren Snorre Sturlasson långt efter sin död åter hamna i stridens centrum. Hans skildringar av vikingatidens Norden har inspirerat 1600-talets storsvenska strömningar, avfärdats som källa av 1900-talets källkritiska historiker men också försett politiker med mer eller mindre uppdiktade händelser som vapen i modern debatt. På så sätt knyts Snorre och hans hjälte Torgny lagman samman med konservativa idéer kring sekelskiftet 1900, socialdemokratisk folkhemsideologi och senare moderat kritik av staten...

+ Läs mer

SO-rummet bok
M

Nordisk mytologi och dess arv

av: Jan Arvid Hellström
2020-05-27

Från olika källor har vi kunskap om den förkristna tron bland svearna och ändra germanska folk. Mest bekanta är gudar som Oden, Tor och Frö. En hel mytologi har bildats kring dessa asar (precis som kring de antika gudarna i Grekland och i Rom). De förnämsta asarna lever än idag kvar i namnen på några av våra veckodagar - både i Sverige och andra germanska länder.

+ Läs mer

S

Bildstenar och runstenar

av: Gunnar Åselius
2019-07-18

Bildstenar och runstenar är våra kanske mest kända monument som förknippas med senare delen av järnåldern och vikingatiden. De flesta av dem finns i Sverige, bland annat i Uppland, Västergötland och på Gotland...

+ Läs mer

L

Världsalltet och viktiga gudar och gudinnor i nordisk mytologi

av: Leif Löwegren
2019-06-30

I vikingarnas tro var världsalltet ett jättelikt träd, en ask som hette Yggdrasil. I den bodde alla levande varelser. Högst upp i Yggdrasils krona låg Asgård, där bodde gudarna som kallades för asar och vaner. Några av dessa var Oden, Tor, Frej, Freja och Balder...

+ Läs mer

L

Ansgar och Birka

av: Herman Lindqvist
2018-11-20

Svearnas resor söderut var inte alltid fredliga handelsfärder. I början av 800-talet spred sig ryktet på de brittiska öarna, sedan längs den franska och holländska kusten om vildsinta nordmän som kom seglande i grundgående, snabba fartyg och plundrade och brände kloster och kyrkor. Vikingarna hade kommit...

+ Läs mer

Länkar om Fornnordisk religion och asatro

ANNONS

ANNONS

Loading content ...
Loading content ...
Loading content ...

ANNONS

ANNONS

Relaterade ämneskategorier

Hi

Vikingatiden

Vikingatiden (800-1050) var en period i Nordens historia då nordbor, ofta kallade vikingar, begav sig ut på långa...

Re

Allmänt om religion

Om religion som fenomen, religionens ursprung och människors religiositet. Religion och religiositet har i alla tider...

Re

Myt och rit

Myter är berättelser inom religionerna som försöker besvara de stora livsfrågorna. Religiösa riter är bestämda...

Re

Forntidens och antikens religioner

Religioner från några stora civilisationer under forntiden och antiken (3000 f.Kr - 500 e.Kr).

Hi

Järnåldern i Norden

Nordens järnålder (500 f.Kr - 1050 e.Kr) omfattar tiden då järnredskap började användas i Norden.

Re

Nordens kristnande

Under vikingatiden började kristendomen införas i Norden av europeiska missionärer. På 1000-talet fick kristendomen...

Relaterade taggar

Re
Tor

Myter och sagor

Här ska vi kortfattat reda ut skillnaden mellan en myt och en saga, en åtskillnad som inte alltid...

Re
Jordglob

Världsbild

En världsbild sammanfattar och ger en överblick över världsalltet och jordens och människans...

Re
ljus

Vad är religion?

Att leva innebär att vi ställs inför en rad existentiella frågor. Religion är människans sätt att...

Re
Kraken

Övernaturliga väsen

Det var inte bara förr i tiden som man fascinerades av och trodde på övernaturliga väsen. Tvärtom...

Re
Trumma

Naturreligion

Samlingsbegreppet naturreligion rymmer en mångfald av mindre religioner där naturen, naturelementen...

Hi
Eddan

Isländska sagor

Isländska sagor är muntliga eller skriftliga berättelser, historiska eller fiktiva, som härstammar...

Hi
Gamla Uppsala högar

Gamla Uppsala

Uppsala var från 200- och 300-talen ett betydande ekonomiskt, religiöst och politiskt centrum i...