Antal invånare: 2 811 666 (2021)
Huvudstad: Tirana
Albanien är ett litet bergigt land på Balkanhalvön med kust mot Adriatiska havet. Majoriteten av befolkningen är muslimer. Sedan början av 1990-talet har Albanien utvecklats från ett isolerat och fattigt land, styrt av en stalinistisk kommunistregim, till en nation med öppen ekonomi och medlemskap i försvarsalliansen Nato. Albanien fick 2020 klartecken för att inleda förhandlingar med EU, även om ett medlemskap fortfarande lär dröja flera år.
Befolkning
De flesta av Albaniens invånare bor i kustlandet, medan bergsområdena är glest befolkade. Kommunistregimen (1945–1991) begränsade starkt människors möjligheter att lämna landsbygden. Efter dess fall inleddes en stor folkomflyttning från landsbygden till städerna. Numera bor fler albaner i städerna än på landsbygden.
Religion
Religionsfriheten garanteras i Albaniens författning och respekteras över lag väl. Staten är sekulär, det vill säga icke-religiös. En stor majoritet av befolkningen är muslimer, i huvudsak sunniter. Albanerna kristnades under den romerska tiden, men under det osmanska (turkiska) väldet (1468–1912) konverterade många till islam.
Politiskt system
Albanien är en republik vars president främst har en ceremoniell roll. Den verkställande makten ligger hos regeringen. Det lagstiftande parlamentet domineras av två politiska partier: det konservativa Demokratiska partiet (PD) och Socialistpartiet (PS). Mellan de båda pågår en djup konflikt med historiska rötter. Premiärministern utses av presidenten på förslag av det parti eller den partiallians som har majoritet i parlamentet.
Fördjupning om aktuell politik i landet hittar du i Landguiden
Demokrati och rättigheter
Albanien har varit en fungerande valdemokrati alltsedan 1991 även om den politiska polariseringen är hård och politiken starkt personorienterad. Grundläggande medborgerliga rättigheter som religions- och mötesfrihet respekteras väl. Men de demokratiska bristerna är fortfarande stora. Korruption och organiserad brottslighet utgör allvarliga samhällsproblem med inverkan på både politik, rättsväsende, näringsliv och medier.
Utrikespolitik och försvar
Efter kommunistregimens fall 1991 har Albanien bemödat sig om goda förbindelser med väst. Landet antogs som medlem i försvarsalliansen Nato 2009 och ansökte samma år om medlemskap i EU. Albanien fick status som kandidatland 2014 och efter många om och men kom 2020 ett klartecken till att inleda medlemskapsförhandlingar. Än så länge har dock inget hänt på den fronten.
Ekonomi
När kommunistregimen föll 1991 var Albanien ett av Europas allra fattigaste länder. Isoleringen från omvärlden hade gjort att landet hamnat långt efter även andra öststater. Omställningen från plan- till marknadsekonomi gick fort under 1990-talet, men politisk oro bidrog till stora avbräck i ekonomin. Efter millennieskiftet kunde dock landet resa sig ur den absoluta fattigdomen.
Världsbanken räknar Albanien som ett medelinkomstland. Under 2000-talets första decennium ökade bruttonationalprodukten (BNP) per invånare med cirka 20 procent, medan tillväxten har varit mer blygsam under 2010-talets första hälft. Det är främst tjänstesektorn som vuxit kraftigt, i synnerhet turistnäringen, varuhandeln och hotell- och restaurangbranschen.
Utrikeshandel
Albanska varor har svårt att konkurrera på såväl hemma- som världsmarknaden. Importen är betydligt större än exporten. Underskottet i handelsbalansen täcks delvis av pengar som albaner sänder hem från utlandet men också av bistånd från omvärlden, främst EU.
Sociala förhållanden
Albanien brukar betecknas som ett av Europas fattigaste länder. Tack vare en stark ekonomisk tillväxt under 2000-talets första decennium har dock fattigdomen åtminstone delvis kunnat bekämpas. Numera beräknas ungefär var sjunde alban leva i fattigdom..
Besök Landguiden och läs mer om Albanien.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

Läs mer om