Ingen hade från början förväntat sig ett storkrig. Österrike-Ungern ville reda ut mordet på Franz Ferdinand. Spåren pekade mot Serbien som vägrade samarbeta. När sedan Österrike-Ungern började skramla med vapen blev läget hotfullt. Ryssland började då mobilisera för att stödja sin bundsförvant Serbien. Rysslands mobilisering fick i sin tur Tyskland att känna sig hotat, vilket resulterade i en krigsförklaring mot Ryssland. Detta innebar att Tyskland snabbt måste besegra Frankrike som var Rysslands bundsförvant. När sedan den tyska armén anföll Frankrike via Belgien, var också Storbritannien tvungna att förklara krig mot Tyskland.
Alla trodde på ett kort krig
Inom de inblandade staterna rådde till en början stor optimism. 1800-talet hade varit ett relativt fredligt århundrade och många såg det uppkomna kriget som ett äventyr och en chans att visa hur stark den egna nationen var. Tidens nya kommunikationer hade dessutom ökat möjligheterna att föra ett snabbt och rörligt krig. Ingen trodde därför att kriget skulle vara speciellt länge. Men när fransmännen till slut lyckades stoppa tyskarna vid floden Marne, strax norr om Paris, körde kriget fast. Vid Marne övergick striderna i ett trögt ställningskrig i oändliga skyttegravar.
Ett nytt slags krig
Första världskriget var helt annorlunda än tidigare konflikter. I många länder påverkades hela den vuxna befolkningen direkt. Miljontals män kallades in under fanorna, medan kvinnorna övertog arbetarnas platser i fabrikerna. På slagfälten användes giftgas och stridsvagnar för första gången och även flygplan sattes in i striderna.
|
Kriget blev en slakt
Striderna som följde vid västfronten blev de blodigaste som dittills utkämpats i historien. En orsak till det var att de militära befälhavarna ofta höll fast vid gamla militära läror. Den militära taktiken hade hamnat i ofas med vapenutvecklingen. Förlusterna i antal stupade blev därför oproportionerligt stora. Bara under några slag, som vid Marne, Somme och Verdun stupade flera miljoner soldater. Trots de enorma insatserna i människoliv och material kunde ändå ingen av sidorna få övertaget.
Östfronten och Balkanfronten
På östfronten hade tyskarna stora framgångar mot den ryska armén. Ryssarna var illa utrustade och stod under dålig ledning. Den ryska armén pressades tillbaka långt in i Ukraina. Centralmakterna hade också framgångar på Balkanfronten, men dessa var av mindre betydelse för krigets utgång. Avgörandet kom att ske i öst och väst.
Ryssarna tvingades sluta fred, men ersattes av USA som gick in i kriget
I samband med den ryska revolutionen i november 1917, drog sig Ryssland ur kriget och slöt fred med Tyskland. Men Ryssland ersattes istället av USA, som 1917 trädde in i kriget på ententens sida. När USA gick in i kriget blev övermakten för stor för centralmakterna.
Sommaren 1918 hade amerikanarna fört över mer än en miljon soldater till Europa. Tyskarna hade vid det laget inga större reserver att sätta in och började samtidigt få försörjningssvårigheter. Det dröjde därefter inte länge förrän de tyska linjerna i väst bröt samman. Den 11 november 1918 var kriget över.
Versaillesfreden - segermakternas hämnd
Fredsuppgörelsen ägde rum under våren 1919 i Versailles i Frankrike. Det var främst Storbritannien och Frankrike som bestämde fredsvillkoren. Skulden till kriget lades på centralmakterna, framförallt på Tyskland som anklagades för att ha startat kriget genom att anfalla Belgien och Frankrike. Tyskland och de andra centralmakterna fick inte ens delta i förhandlingarna (dubbelmonarkin Österrike-Ungern hade dock redan upplösts i oktober–november 1918 efter en rad uppror i olika landsdelar).
Fredsvillkoren innebar en katastrof för Tyskland som blev av med stora landområden och alla sina kolonier. Tyskland skulle också betala ett enormt krigsskadestånd till segermakterna. Därtill bestämdes att den tyska armén i fortsättningen endast skulle få uppgå till 100 000 man. Tyskland skulle inte heller få ha något flygvapen eller någon örlogsflotta (örlog = krig till havs).
Förändringen av kartan gav upphov till framtida etniska konflikter
Freden i Versailles ledde också till att kartan förändrades. Österrike-Ungern respektive det Osmanska riket, som hade deltagit på centralmakternas sida, styckades upp i mindre och instabila nationalstater med etniska minoritetsbefolkningar. En stor del av dessa stater låg på Balkanhalvön, som senare under 1900-talet skulle explodera i ett långvarigt och blodigt etniskt krig.
I Mellanöstern hade araberna deltagit på ententens sida i kriget, mot löfte om nationell självständighet. När kriget var slut bröt Storbritannien och Frankrike löftet de gett araberna. De utlovade områdena gjordes istället till brittiska och franska mandatområden (under brittisk och fransk kontroll). Dessutom tillät Storbritannien att den judiska invandringen till Palestina skulle få fortsätta. Man kan därför säga att Versaillesfreden på sätt och vis också lade grunden för den senare Mellanösternkonflikten som till stor del handlar om Palestinafrågan.
Versaillesfreden bäddade för ett nytt världskrig
Följderna av första världskriget blev många. Men mest förödande blev de orättvisa och tunga fredsvillkoren som segermakterna påtvingade Tyskland. Detta banade senare väg för nazismen och Adolf Hitler som i sin tur förde Europa och världen rakt in i ett nytt världskrig.
NF var föregångare till FN
1920, knappt två år efter första världskrigets slut, bildades Nationernas förbund (NF), som kan sägas vara en föregångare till Förenta nationerna (FN). Tanken var att man skulle skapa ett fredligt Europa och bevara freden i världen. NF kom dock aldrig att få någon stor betydelse. Försöket med att hålla kriget borta misslyckades...
LÄS MER: Nationalism
LÄS MER: Första världskrigets orsaker
LÄS MER: Svarta veckan
LÄS MER: Versaillesfreden och första världskrigets följder
LÄS MER: Första världskrigets följder
LÄS MER: Första världskriget (artikelserie)
LÄS MER: Eldvapnens historia
PODCAST: Orsaker till första världskriget
