Antal invånare: 32,7 miljoner (2025)
Huvudstad: Yamassoukro
Elfenbenskusten i Västafrika var tidigare en fransk koloni med en ekonomi grundad på plantageodling av kakao och kaffe. Efter självständigheten 1960 framstod landet länge som relativt stabilt och välmående, om än ingen demokrati. En statskupp vid millennieskiftet, följd av inbördeskrig, ledde till politiskt kaos och ekonomisk kris. Nya våldsamheter bröt ut 2011, men därefter har situationen förbättrats även om starka motsättningar fortfarande råder.
Befolkning
Det finns över 60 olika folkgrupper i Elfenbenskusten. Akanfolket baulé är den största gruppen och dominerar traditionellt politiken. Befolkningen är ojämnt fördelad geografiskt, flest människor bor i trakten kring storstaden Abidjan vid kusten. Motsättningar råder mellan olika folkgrupper, vilket periodvis har utnyttjats av politiker och även lett till väpnad konflikt.
I Elfenbenskusten talas över 70 inhemska språk. Franska är officiellt språk och fungerar som ett lingua franca inom utbildning, medier och statsförvaltning. Miljontals ivorianer talar franska, i synnerhet stadsbor.
Religion
Religionsfrihet råder. Folkräkningen från 2014 visade att muslimerna (främst sunni) var något fler än de kristna (i huvudsak katoliker), som traditionellt har haft störst inflytande i samhället. Av folkräkningen framgick också att andelen muslimer är betydligt högre bland landets icke-ivorianska invånare. Bland dem var andelen muslimer 72 procent. Bland ivorianska medborgare är de kristna fler än muslimerna: 39 procent respektive 30 procent.
Politiskt system
Elfenbenskusten är en republik med presidentstyre. Författningen från 2016 ersatte en tidigare grundlag som hade underblåst de främlingsfientliga stämningar som spelade stor roll i inbördeskriget i början av 2000-talet.
Demokrati och rättigheter
Respekten för de mänskliga rättigheterna har stärkts i Elfenbenskusten sedan inbördeskriget tog slut 2011. Men regeringen saknar fortfarande delvis kontroll över säkerhetsstyrkorna och kvinnornas utsatta situation är ett stort problem.
Utrikespolitik och försvar
Elfenbenskusten har traditionellt nära relationer till västvärlden. Landets viktigaste handelspartner och biståndsgivare är Frankrike och de två länderna har ett nära försvarssamarbete. Markkonflikter och främlingsfientliga stämningar i Elfenbenskusten har periodvis gjort förhållandet till Burkina Faso spänt. Det finns också en oro för att jihadistvåld i grannländerna Burkina Faso och Mali ska sprida sig söderut.
Ekonomi
Jordbruket är centralt för ekonomin i Elfenbenskusten, som är världens största exportör av kakao. Landet har även blivit en betydande olje- och gasproducent, och därtill bryts mycket guld och diamanter. Trots de goda förutsättningarna fick kriget och de politiska konflikterna från millennieskiftet den ekonomiska utvecklingen att stanna av. Från 2012 har tillväxten tagit fart igen.
Läs om naturresurser och näringar i avsnittet om Elfenbenskustens geografi >
Utbildning
Utbildningssystemet i Elfenbenskusten har rustats upp sedan 2011 då ivorianerna lade inbördeskrig och andra oroligheter bakom sig. Systemet dras dock fortfarande med brister och många elever fullföljer inte sin utbildning. Bara varannan vuxen kan läsa och skriva.
Kultur
Den etniska och kulturella mångfalden är stor i Elfenbenskusten. Välkända är de träsnidade masker, som spelar en viktig roll i kulturella riter och ceremonier. Modern musik som reggae är populär. Reggaestjärnan Alpha Blondy har använt musiken till att kritisera landets styresmän.
Sociala förhållanden
I Elfenbenskusten räknas ungefär en tredjedel av befolkningen som fattig, även om situationen har förbättrats sedan de våldsamma åren under 2000-talets första decennium. Det ökade välståndet har inte kommit alla till del. De sociala och ekonomiska klyftorna är stora med betydande skillnader mellan olika grupper och landsdelar.