En frikyrka är ett kristet trossamfund som grundar sig på frivillig anslutning till församlingen genom personlig bekännelse.
Frikyrkorna då och nu
Frikyrkorna växte fram under 1800-talet och än idag kan man se de olika kapellen i många samhällen. I samband med konventikelplakatets (ett förbud mot bönemöten i hemmet) upphörande 1858 började vandrande predikanter hålla möten runt om i landet. Influenserna kom från den anglosaxiska väckelserörelsen, såsom metodismen och baptismen. Delar av denna rörelse, däribland lEFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen), behöll sina organisatoriska band med Svenska kyrkan och räknas därför inte idag som en frikyrka. Andra som Svenska Missionsförbundet, klippte banden med Svenska Kyrkan och bildade ett eget trossamfund.
Frikyrkorna hade sin storhetstid under 1930-talet. Därefter har antalet medlemmar stadigt minskat. Idag har frikyrkorörelsen knappt 500 000 medlemmar och ca 700 000 deltar i frikyrkornas verksamhet.
Några av Sveriges än idag största och mest kända frikyrkor är Frälsningsarmén och Pingströrelsen.
Frälsningsarmén
Frälsningsarmén (Salvation Army) grundades av den engelska metodistpastorn William Booth (1829-1912) tillsammans med sin maka Catherine Booth år 1865. De började sitt arbete i Londons fattigkvarter.
Booth ansåg att kristendomen måste hjälpa människorna i deras vardag. Därför startade han en egen rörelse med betoning på socialt arbete. Booth organiserade sin rörelse med militären som förebild och använde sin tids populärmusik för att nå så många som möjligt.
Inom Frälsningsarmén har man gradbeteckningar på de heltidsanställda, medlemmarna är soldater och pastorerna officerare av olika rang.
Det var Hanna Ouchterlony som introducerade Frälsningsarmén i Sverige år 1882. Frälsningsarméns fana bär inskriptionen ”Blod och eld”. Deras tidning heter Stridsropet.
Idag finns det ca 1,1 miljoner frälsningssoldater i över 100 länder. I Sverige finns det omkring 10-13 000 medlemmar. Det är betydligt mindre än för tio år sedan. Frälsningsarmén bedriver en rad olika sociala institutioner. Allt från hem för missbrukare till skyddade verkstäder och flera hotell.
Pingströrelsen
Pingströrelsens rötter finner vi i USA i början av 1900-talet. Det var en rörelse som uppstod i olika baptistförsamlingar. Pingströrelsen kom till Sverige 1907 och den förste ledaren hette Lewi Pethrus.
Pingströrelsen anser liksom Baptistsamfundet att dopet är ett uttryck för personlig tro. Därför döps inte små barn. Vuxendopet sker i en dopbassäng. Då sänks hela kroppen ner under vattnet. Pingströrelsen räknar också med andedopet. Då kommer den helige Ande över församlingen på samma sätt som den en gång föll över apostlarna i Jerusalem den första pingstdagen. Det var den händelse som har gett Pingströrelsen dess namn. När de fylls av den helige Ande framför de ett gudomligt budskap på ett främmande språk. Detta kallas tungomålstal. Det låter som en blandning av sång och tal.
Litteratur:
Niels C. Nielsen, Religions of the World, St. Martins Press, 1993
Christer Hedin, Kristendom : lära, fromhetsliv och historia, Dialogos Förlag, 2011
Tarald Rasmussen och Einar Thomassen, Kristendomen - En historisk introduktion, Artos Norma Bokförlag, 2007
Görel Byström m.fl., Gudastyrd vardag – världsreligionerna i människors dagliga liv, Utbildningsförlaget Brevskolan, 1998
Text: Carsten Ryytty, författare och tidigare SO-lärare
Här nedan hittar du material som handlar om många andra kyrkor och kristna samfund som inte tillhör Svenska kyrkan.
