Bild:
M

Myanmars historia

Fram till 1800-talet levde en rad olika folkgrupper i huvudsak åtskilda från varandra och utvecklade sin egen kultur och särart. Vid tre tillfällen lyckades dock majoritetsfolket burmeserna ena området i större riken. När Storbritannien koloniserade området under 1800-talet gick minoritetsfolk i brittisk tjänst medan burmeserna gjorde motstånd. Efter en kortvarig japansk ockupation blev landet en självständig federation 1948.

De tidigast kända folken som efterlämnat spår av betydelsefulla kulturer i Myanmar är pyu och mon som bodde i Irrawaddys deltaområde några hundra år före Kristus. Efter dem kom de tibetoburmanska folken, som är förfäder till dagens burmeser. Övriga folkgrupper invandrade i etapper från långt före Kristi födelse fram till slutet av 1700-talet. I huvudsak levde de åtskilda från varandra. Varje folk har därför utvecklat sin egen kultur och särart.

Sedan 900-talet har burmeserna varit i majoritet och dominerat politiskt och kulturellt. Tre gånger lyckades de förena Myanmar till ett rike. Under den första burmesiska dynastin, Pagan, från 1000-talet fram till den mongoliska invasionen 1287, vann buddismen insteg och med den kom en indiskt påverkad kultur. Denna period utgjorde Myanmars ”gyllene tid”.

På 1500-talet enades landet åter under den burmesiska dynastin Toungoo. Ständiga krig försvagade riket, som åter upplöstes i strider mellan folkgrupper där ingen var tillräckligt stark för att ta makten. I slutet av 1700-talet uppstod dock den tredje burmesiska dynastin, Konbaung. Gränskonflikter med Brittiska ostindiska kompaniet ledde under 1800-talet till att Storbritannien gradvis lade under sig området. 1885 hade hela landet erövrats och inlemmades senare som en provins i Brittiska Indien.

Buddism som motstånd mot kolonialstyret

Under kolonialtiden utvecklades Burma, som britterna kallade kolonin, till världens ledande risexportör. Administrativt blev de burmesiska regionerna hårt centralstyrda genom att lokala samhällen på slättlandet som tidigare styrts av hövdingar underkastades brittisk kontroll. Tiotusentals indier sändes till Burma för att sköta ekonomi, handel och administration. De flesta minoritetsfolken, som inte hade bekämpat kolonialmakten, belönades med ett stort mått av lokalt självstyre. De gick villigt i brittisk tjänst som soldater och lägre tjänstemän, medan de nationellt självmedvetna burmeserna gjorde motstånd mot kolonialstyret.

En viktig kanal för motståndet var de buddistiska traditionerna. Burmeserna krävde bland annat att även européer skulle ta av sig skorna innan de gick in i pagoderna (de buddistiska helgedomarna). Sedan ett par munkar 1919 överfallit ett par européer i en pagod fick kolonialförvaltningen ge efter i skofrågan, vilket stärkte självkänslan i det buddistiska lägret.

En verklig självständighetsrörelse växte fram i början av 1930-talet. Dess medlemmar kallade varandra thakin (herre, mästare, en titel annars förbehållen kolonialherrarna). För befolkningen blev de kända som thakinerna. Deras idéer var en blandning av socialism, nationalism och fascism. Men framför allt utgick de från buddistisk tradition: i ett socialistiskt välfärdssamhälle skulle folket kunna ägna sig åt andliga ting istället för åt materiella bekymmer. Dessutom skulle folkets välfärd bli en merit för härskaren i den fortsatta själavandringen.

Under 1930-talet förekom gång på gång oroligheter och strejker riktade mot kolonialstyret samt mot indiska penningutlånare och gästarbetare. Britterna försökte blidka nationalisterna genom att ge dem ökat självstyre. Invånarna fick ett eget parlament genom allmänna val 1936 och en premiärminister utsedd av parlamentet 1937. Men den brittiska guvernören behöll stora maktbefogenheter.

Japansk invasion

Vid andra världskrigets utbrott tog japanerna kontakt med burmesiska nationalister och lovade dem stöd i självständighetskampen. En grupp thakiner, ledda av Aung San, smugglades ut ur Burma och fick militär utbildning av den japanska underrättelsetjänsten. De bildade därefter kärnan i specialförband som med räder i Burma understödde den japanska invasionen 1942. Sedan de allierade hade drivits ut ur nästan hela landet utropades Burma till en självständig stat. Men självständigheten blev bara formell. I praktiken härskade Japans kejserliga armé, och många invånare sattes i tvångsarbete och utsattes för brutala övergrepp.

Den maktlösa burmesiska regimen kontaktade britterna, som ännu fanns kvar i Kachinstaten i norr, och de allierade var villiga att samarbeta. En ny grupp, Antifascistiska folkliga frihetsförbundet (AFPFL), bildades av många olika nationalistiska grupper samt kommunister. AFPFL leddes av Aung San som nu var burmesisk överbefälhavare. På signal från den brittiska överbefälhavaren i Sydöstasien, Louis Mountbatten, gjorde de burmesiska trupperna myteri och anföll japanerna. Aung Sans styrkor deltog därefter i de allierades återerövring av Burma 1945.

Efter kriget kom vapenbröderna inte längre överens. Den brittiska regeringen ville inte överlämna makten till Aung San och Frihetsförbundet, eftersom den var missnöjd med det kommunistiska inslaget i rörelsen. Den brittiska guvernören lät istället några handplockade konservativa burmesiska politiker bilda regering. Minoritetsfolkens ställning var också en stridsfråga. Flera av dem, däribland karenerna, ville inte vara en del av en självständig nation.

Burma blir självständigt

Den brittiska inställningen ändrades när oroligheter utbröt och blev så omfattande att ett allmänt uppror hotade. Sedan kommunisterna kommit i konflikt med Frihetsförbundet och lämnat koalitionen, ingick den brittiska regeringen ett avtal med Aung San om att överlämna makten till AFPFL. Frågan om minoriteternas ställning löstes genom att det självständiga Burma gjordes till en federation med visst formellt självstyre för minoritetsfolken i de olika delstaterna. I praktiken gav dock författningen centralregeringen en stark maktposition.

Aung San och sex andra ledande AFPFL-medlemmar mördades 1947 i en sammansvärjning ledd av den konservativa politikern U Saw, som skuffats undan från makten genom överenskommelsen med britterna. En annan AFPFL-ledare, Thakin Nu (sedermera känd som U Nu), tog istället över regeringsansvaret vid självständigheten den 4 januari 1948.

Läs i Landguiden om Burmas historia - tiden efter andra världskriget och framåt.

 

Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

Läs mer om

Fram till 1800-talet levde en rad olika folkgrupper i huvudsak åtskilda från varandra och utvecklade sin egen kultur och särart. Vid tre tillfällen lyckades dock majoritetsfolket burmeserna ena området i större riken. När Storbritannien koloniserade området under 1800-talet gick minoritetsfolk i brittisk tjänst medan burmeserna gjorde motstånd. Efter en kortvarig japansk ockupation blev landet en självständig federation 1948.

De tidigast kända folken som efterlämnat spår av betydelsefulla kulturer i Myanmar är pyu och mon som bodde i Irrawaddys deltaområde några hundra år före Kristus. Efter dem kom de tibetoburmanska folken, som är förfäder till dagens burmeser. Övriga folkgrupper invandrade i etapper från långt före Kristi födelse fram till slutet av 1700-talet. I huvudsak levde de åtskilda från varandra. Varje folk har därför utvecklat sin egen kultur och särart.

Sedan 900-talet har burmeserna varit i majoritet och dominerat politiskt och kulturellt. Tre gånger lyckades de förena Myanmar till ett rike. Under den första burmesiska dynastin, Pagan, från 1000-talet fram till den mongoliska invasionen 1287, vann buddismen insteg och med den kom en indiskt påverkad kultur. Denna period utgjorde Myanmars ”gyllene tid”.

Uppdaterad: 11 november 2018
Publicerad: 14 oktober 2010

Annons

Länkar om Myanmars historia

Sortera efter:
          

I Landguiden hittar du massor av fakta om Myanmar. Faktan är indelad i olika ämnesområden. I gratisversionen ges en kort överblick över det som anses viktigt. De längre avsnitten kräver inloggning. Hör efter med din skola om ni abonnerar på Landguiden. Webbplatsen drivs av Utrikespolitiska Institutet och omfattar lättillgänglig och alltid uppdaterad information om alla världens länder.

Spara som favorit
          

Säkerhetspolitik.se är en statlig webbplats där du kan ta del av en mängd fakta och analyser som berör olika aktuella konflikter i världen. Här kan du läsa om gamla och aktuella konflikter i Burma. Du hittar också en del annan historia och samhällsfakta om landet.

Spara som favorit
          

Artikel i tidningen Populär Historia där du kan läsa om Burmas historia. Historien är påtagligt närvarande i det slutna Burma. Mystik, vidskepelse och andlighet är starka inslag...

Kategorier:
Spara som favorit
          

På Globalis webbsida kan du läsa kortfattat om Burma ur olika perspektiv. Globalis grundar sig på statistik från FN och andra internationella organisationer. Här hittar du fakta om världens länders geografi, ekonomi, historia, politik och aktuella konflikter.

Spara som favorit
          

Artikel i Wikipedia där du kan fördjupa dig i Burmas historia. Landets historia är lång och komplex. Många olika folkslag har bott i regionen varav mon är det äldsta...

Spara som favorit
          

Artikel i tidningen Populär Historia där Lars Ericson Wolke berättar om striderna mellan japanerna och de allierade i Burma under andra världskriget. Striderna i Sydostasien betydde slutet för västmakternas kolonialism. Burmas djungler blev en svår erfarenhet för britterna...

Spara som favorit
          

Sveriges ambassads landfakta om Burma. Här kan du läsa kortfattat om landets politik, samhälle, historia, geografi m.m.

Spara som favorit

Relaterade ämneskategorier

Här hittar du texter och annat faktamaterial som fokuserar på Myanmars geografi ur olika perspektiv.

Buddhismen grundades på 500-talet f.Kr i norra Indien av Siddharta Gautama efter att han nått upplysning och blivit Buddha. Buddhismen är en...

Aktuell samhällsfakta om Myanmar (tidigare Burma). Här hittar du en kortfattad politisk och ekonomisk bakgrund om landet samt en del annat...