Tvångsarbete och nya sjukdomar ledde till att urbefolkningen minskade. Svarta slavar från Afrika fördes in i Argentina, men det rådde ändå brist på arbetskraft. Boskapsuppfödning blev den viktigaste näringsgrenen.
Buenos Aires blev 1776 huvudstad i ett nytt vicekungadöme, Río de la Plata, som omfattade de områden som idag utgör Argentina, Uruguay, Paraguay och delar av Bolivia. Den nya kolonin var avsedd att stärka Spaniens inflytande över Sydatlanten, där britter och fransmän hade fått fotfäste.
Bland kolonins invånare började idéer spridas om att frigöra sig från Spanien. Vicekungadömet föll sönder sedan Spanien hade försvagats under Napoleonkrigen i Europa i början av 1800-talet. 1816 utropade sig vicekungadömet som en självständig stat, Sydamerikas förenade provinser, men först efter flera år vann separatisterna över dem som ville vara trogna Spanien.
Inom landet rasade svåra konflikter. Unitarios, som dominerades av välbeställda köpmannakretsar i staden Buenos Aires, ivrade för en stark centralregering, medan federales, konservativa jordägare i inlandet, ville ha långtgående självstyre för provinserna. I spetsen för federales stod starka ledare, caudillos, som ofta var militärer. Storgodsägaren Juan Manuel de Rosas blev 1829 guvernör i Buenos Aires. I förbund med flera caudillos drev han igenom självstyre för provinserna och förde krig mot ursprungsbefolkningen på Pampas för att skaffa ny mark åt jordägarna.
Från 1835 styrde de Rosas med diktatoriska metoder, men 1852 lyckades en samlad opposition besegra honom militärt. Året därpå antogs en ny federal författning, men det dröjde till 1861 innan hela Argentina kunde förenas i en republik.
Landet styrdes av starka centralregeringar. Med hjälp av järnvägar och ny jordbruksteknik exploaterades Pampas. Fraktfartyg med frysrum började gå över Atlanten. Ull, fruset kött, vete och blålusern (alfalfa) exporterades till Europa. Argentina blev för en kort period ett av världens rikaste länder och med brittiska investeringar i järnvägar och köttproduktion lades grunden för landets moderna näringsliv. Ursprungsbefolkningen på Pampas stod i vägen för den här utvecklingen, men deras motstånd krossades i början av 1880-talet. Åtskilliga av officerarna som besegrade dem fick väldiga landområden som belöningar.
Behovet av arbetskraft ökade. Det fylldes av europeiska immigranter som främst bosatte sig i städerna och i kustområdena.
Den växande medel- och arbetarklassen i städerna krävde politiskt inflytande, vilket traditionellt varit begränsat till jordägarna. På 1890-talet bildades två nya vänsterpartier, Radikalpartiet och Socialistpartiet och i början av följande sekel skapade europeiska immigranter radikala fackföreningar. Radikalpartiet fick 1912 gehör för sitt krav på allmän rösträtt för män och dess ledare Hipólito Yrigoyen valdes till president 1916.
Yrigoyen tvingades regera i koalition med konservativa grupper men lyckades införa pensioner och ett allmänt skolväsen samt förbättrade arbetarnas rättigheter. Men presidenten hade också auktoritära drag, brast i respekt för demokratiska spelregler och korruptionen frodades under hans styre. Hög inflation slog hårt mot arbetarklassen och mängder av strejker genomfördes. 1919 angreps rysk-judiska immigranter, som anklagades för att ha agiterat för kommunismen, av folkmassor och paramilitära styrkor.
Strömmen av europeiska invandrare fortsatte fram till den ekonomiska världsdepressionen på 1930-talet. Med den bröts en lång period av tillväxt. Regeringens auktoritet undergrävdes och 1930 tog militären makten.
Oppositionen hindrades från att ställa upp eller bojkottade valet 1931 som vanns av general Augustín Pedro Justo. Han stöddes av en löst sammansatt politisk allians, Concordancia, mellan konservativa, liberala och reforminriktade socialistiska grupper. Ett antal vacklande och korrupta regeringar följde, stödda av militären och dominerade av jordägare. Av rädsla för att förlora sin viktigaste exportmarknad gav man britterna långtgående förmåner i Argentina bland annat när det gällde handel. Men ett allmänt förfall drev en grupp unga arméöverstar att gripa makten 1943.
Läs i Landguiden om Argentinas moderna historia från 1943 och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
