I samband med bildandet att den nya staten Israel uppstod ett dilemma. FN hade inte låtit befolkningen som bodde i Palestina komma till tals, och helt plötsligt skulle nu områdets yta delas upp i en judisk och en arabisk del. FN-beslutet ledde därför till våldsamma reaktioner från palestinierna och arabländerna i regionen.
Samma dag som staten Israel utropades, förklarade grannländerna Egypten, Syrien, Jordanien, Irak och Libanon krig och gick till anfall. Efter hårda strider lyckades Israel slå tillbaks angriparna och därtill utöka sitt territorium.
Följden av detta kortvariga krig, som fått namnet självständighetskriget, blev att cirka 700 000 palestinier tvingades lämna sina hem och fördrevs från Israel. Flertalet av flyktingarna hamnade därefter i flyktingläger i grannländerna, där många av flyktingars efterlevande fortfarande befinner sig.
Någon palestinsk stat utropades aldrig i FN och frågan är ännu olöst.
Suezkrisen 1956
Det arabiska nederlaget mot Israel 1948 ledde till att flera av de gamla arabiska regimerna föll.
1952 störtades det egyptiska kungadömet i en militärkupp av Gamal Abdel Nasser. Nasser genomförde omfattande reformer och nationaliserade delar av industrin. 1956 förklarade Nasser att även Suezkanalen - som kontrollerades av Frankrike och Storbritannien - skulle nationaliseras. Anledningen till detta var att Nasser var i behov av pengar då han hade planer på att bygga Assuandammen på Nilen - en damm som syftade till att förhindra översvämningar och som samtidigt skulle producera el.
Förstatligandet av Suezkanalen väckte stark oro hos Storbritannien och Frankrike eftersom det gav Egypten kontrollen över en stor del av all sjötrafik till och från Europa. Storbritannien och Frankrike beslutade därför att ingripa mot Egypten.
I ett hemligt avtal med Israel kom man överens om att Israel skulle anfalla Egypten med svepskälet att förhindra en egyptisk invasion. Samtidigt skulle de gamla kolonialmakterna ockupera kanalen med svepskälet att separera de stridande från varandra och samtidigt hålla transportleden öppen för trafik.
Efter att Israel gått till anfall mot Egypten samtidigt som Storbritannien och Frankrike bombat egyptiska baser och påbörjat invasionen av Suezkanalen, fick konflikten plötsligt en oväntad vändning efter att Storbritanniens och Frankrikes dubbelspel och samarbete med Israel hade avslöjats under ett FN-möte. Det hela ledde dessutom till att Sovjetunionen fick oväntat stöd av USA i sina krav på att invasionen omedelbart skulle avbrytas. För första gången under kalla kriget stod nu Sovjetunionen och USA eniga i FN:s säkerhetsråd. Därmed var Storbritannien, Frankrike och Israel tvungna att följa de nya stormakternas vilja och backa.
Händelsen visade tydligt att de gamla europeiska kolonialmakterna hade förlorat sin maktposition och att det nu var USA och Sovjetunionen som bestämde spelreglerna i världspolitiken.
För Nasser och Egypten innebar utfallet av Suezkrisen en prestigevinst. Nasser blev därefter den självklare ledaren för det arabiska maktblocket i Mellanöstern som nu dessutom stöddes av Sovjetunionen. USA ökade å sin sida sitt stöd till Israel som därmed i allt högre grad kom att fungera som västvärldens utpost i Mellanöstern.
Sexdagarskriget 1967 – Israel utökar sitt territorium
1967 steg spänningen på nytt mellan Israel och de arabiska grannländerna. Israel tillämpade då samma taktik som under Suezkrisen – att med ett överraskningsanfall hinna före sin motståndare.
På morgonen den 5 juni slog israeliskt bombflyg till mot egyptiska flygbaser och lyckades förstöra stora delar av det egyptiska flygvapnet, varefter Israel anföll med pansar och erövrade Golanhöjderna från Syrien samt Västbanken och Gazaremsan från palestinierna. Israel ockuperade nu även Sinaihalvön som tidigare hade kontrollerats av Egypten.
Följden av det s.k. sexdagarskriget blev ytterligare Israeliska landvinningar och ännu fler flyktingar i de redan överfulla flyktinglägren i Jordanien och Libanon.
Oktoberkriget 1973 – Israel segrar igen
När Nasser dog 1970 blev Anwar Sadat Egyptens nya president. Nya politiska vindar medgav nu att det var dags att få revansch mot Israel. När sedan arabländerna i oktober 1973 anföll Israel var landet dåligt förberett.
Trots detta dröjde det inte länge förrän Israel, genom sitt artilleri och flygvapen, fick övertaget i kriget och kunde omringa delar av den egyptiska armén, samtidigt som man tågade mot Syriens huvudstad Damaskus.
När oktoberkriget var över och Anwar Sadat hade slutit fred med Israel var arabvärldens länder försvagade. De hade nu svårt att med tyngd företräda (representera) det palestinska folket och dess rättigheter. Palestinierna satte därefter hela sin tilltro till den palestinska befrielseorganisationen PLO.
Mellanösternkonflikten är fortfarande aktuell
1988 påbörjades ett palestinskt uppror, den s.k. intifadan, i områdena på Västbanken och på Gaza. Konflikten har sedan dess böljat fram och tillbaka. Palestiniernas krav på självständighet har prövats genom olika förslag i FN, men inte accepterats av de inblandade parterna.
1993 erkände Israel PLO som representant för det palestinska folket. PLO lovade i gengäld att avstå från terrormetoder och att erkänna Israels rätt att existera.
Trots det har fiendskapen och misstron mellan judar och araber ökat. Israelerna har sedan dess bl.a. byggt en mur mellan Israel och Västbanken för att avskilja de båda folkgrupperna. Muren har gjort ytterligare tiotusentals palestinier hemlösa och flyktingar i sitt eget land.
Det finns i dagsläget inget som tyder på att Mellanösternkonflikten kommer att lösas inom en snar framtid.
Här hittar du mer fakta om Israel och Palestina >
Se även Förenklat om Palestinakonflikten >
Förenta nationerna bildades för att garantera världsfreden och de mänskliga rättigheterna
Förenta nationerna (FN) bildades 1945 utifrån de ramar som segrarna i andra världskriget utarbetade under Jaltakonferensen.
Organisationen var från början en sammanslutning av 51 länder som utformade organisationens uppbyggnad och stadgar.
Syftet med FN var att arbeta för och att säkra världsfreden. Organisationen skulle stå som garant för alla människors lika värde och rätt till självbestämmande. Man skulle också arbeta för att främja de mänskliga rättigheterna i världen.
Under efterkrigstiden präglades FN och dess arbete i hög grad av kalla kriget och de motsättningar som existerade mellan USA och Sovjetunionen. De båda supermakterna utnyttjade tidvis sitt medlemskap i FN:s säkerhetsråd till att
kontrollera och styra världspolitiken i egna syften.
Efter kalla krigets slut 1991 började FN at fungerat bättre, men organisationens roll i världspolitiken är fortfarande än idag inte helt bestämd.
Kongokrisen
Under 1960 blev 17 kolonier självständiga, däribland Kongo. Gemensamt för flertalet av kolonierna var att de var dåligt förberedda för friheten. Den inhemska befolkningen saknade i regel både utbildning och demokratiska traditioner. Dessutom existerade ofta starka motsättningar mellan olika folkgrupper i koloniländerna. Gränserna var vanligtvis konstgjorda. De hade ibland tillkommit efter att kolonialmakterna ritat dem med hjälp av linjal på en karta i syfte att dela upp landområden sinsemellan. Någon hänsyn till folkens historia, kultur och etniciet hade sällan tagits.
När Belgien lämnade Kongo utbröt revolter i olika landsdelar som hotade att splittra Kongo. Efter en vädjan om hjälp av landets regering skickade svensken Dag Hammarskiöld (FN:s dåvarande generalsekreterare) FN-trupper till Kongo för att lösa konflikten.
I Kongo blev FN-trupperna tvungna att ta till våld för att uppnå sitt syfte. Strax därefter omkom Dag Hammarskiöld i en flygplanskrasch i samband med en diplomatisk resa till Kongo.
Konflikten i Kongo fortsatte efter Hammarskiölds död och blev mer och mer invecklad. Kongo har sedan dess, under större delen av efterkrigstiden, varit drabbat av oroligheter och inbördeskrig som har resulterat i miljontals döda och stora flyktingskaror.
Det dröjde därefter inte länge förrän regelrätta stridigheter blossade upp. Det beslutades nu att Pakistan också skulle få bli ett eget land.
