På 800-talet dominerades Zimbabwes stora högplatå av shona. De utvann guld, koppar, järn och tenn samt drev handel med muslimska samhällen på östkusten. De huvudsakliga näringarna var dock jordbruk, boskapsskötsel och jakt. Det var shona som byggde den märkliga stenstaden Stora Zimbabwe i centrala delen av landet. Denna stad, som dateras till en period motsvarande europeisk medeltid, har gett dagens nation dess namn. Som mest bodde upp emot 20 000 människor i staden.
Stora Zimbabwe hade ett gynnsamt läge i bördig jordbruksbygd mellan kusten vid Indiska oceanen och guldfyndigheterna i nuvarande Matabeleland. Historiker tror att en statsbildning sträckte sig från staden ut till östkusten.
I mitten av 1400-talet övergavs Stora Zimbabwe, som blivit för litet för den växande befolkningen. Stadens undergång är typisk för boplatser i södra Afrika: miljön försämras gradvis, jorden sugs ut, betesmarkerna överbetas, skogen skövlas, mineraltillgångarna uttöms och viltet försvinner.
Ndebelefolket bildade vid mitten av 1800-talet ett kungadöme i det område som idag är Matabeleland, och hovet höll till där staden Bulawayo ligger. Även om ndebele tog kontroll över shona och beskattade en stor del av dem kunde folken samexistera, om än under spända förhållanden. Det berodde främst på att shona var jordbrukare och ndebele ett herdefolk. Under 1880-talet försökte dock shona med hjälp av portugisiska kolonisatörer i grannlandet Moçambique frigöra sig från ndebele. Dessa strider ligger till grund för motsättningar som fortfarande finns mellan de två folken.
Under 1800-talet kom europeiska missionärer, handelsmän och äventyrare till området. 1890 organiserades en expedition om 700 man av den brittiska Kapkolonins premiärminister, Cecil Rhodes. Uppdraget var att hitta och utvinna malmfyndigheter. Rhodes förhandlade till sig utvinningsrätten av ndebelekungen och bildade Brittiska Sydafrikakompaniet (British South Africa Company). Storbritannien gav handelskompaniet ensamrätt på att stifta lagar, driva in skatter och upprätthålla lag och ordning. Bolagets verksamhet utökades snabbt och afrikanerna trängdes tillbaka då kolonisatörerna lade beslag på deras mark.
Ndebele gjorde uppror mot de vita nybyggarna 1893. Efterhand anslöt sig shona till upproret, som 1896 hade utvecklats till ett befrielsekrig, chimurenga. Motståndet krossades av de vita, som fortsatte att kolonisera landet. Brittiska Sydafrikakompaniet styrde i praktiken fram till 1923, då området blev en brittisk koloni, Sydrhodesia.
År 1953 gick det självstyrande Sydrhodesia samman med två av Storbritannien direktförvaltade kolonier, Nordrhodesia (Zambia) och Nyasaland (Malawi), och bildade Centralafrikanska federationen. Denna upplöstes 1963, och året därpå blev Zambia och Malawi självständiga.
