Politiskt system
Formellt är Cypern en enad stat men i praktiken har ön varit tudelad sedan 1974, när Turkiet invaderade den norra tredjedelen.
1983 utropade turkcyprioterna formellt en egen stat som dock bara har erkänts av Turkiet.
Ön har numera två presidenter, två regeringar och två parlament, men det är bara grekcyprioternas administration som är internationellt erkänd och som företräder Cypern i EU.
Fördjupning om aktuell politik i landet hittar du i Landguiden
Utrikespolitik och försvar
Cyperns utrikespolitik formas främst av förhållandet mellan Grekland och Turkiet, vilket kompliceras av frågan om Turkiets eventuella medlemskap i EU.
Omvärldens intresse för de olje- och gasfyndigheter som tros finnas i havet runt Cypern har lett till närmare samarbete med länder i Mellanöstern. I det grekcypriotiska södra Cypern växer Rysslands inflytande.
Ekonomi
Cyperns ekonomi är kluven i en nordlig turkcypriotisk och en sydlig grekcypriotisk del. I söder är ekonomin baserad på tjänstesektorn, i synnerhet på en omfattande turistindustri.
Över två miljoner turister besöker södra Cypern varje år.
Norra Cypern är ekonomiskt beroende av bistånd från Turkiet.
Viktiga näringar är citrusodling, handel och kasinoverksamhet.
Läs om naturresurser och näringar i avsnittet om Cyperns geografi >
Utrikeshandel
Den största delen av exporten från Södra Cypern går till EU, och därnäst till arabstaterna.
Viktiga handelspartner är Grekland, Storbritannien och Israel. För det nordliga turkcypriotiska Cypern är Turkiet den i särklass viktigaste handelspartnern.
Det grekcypriotiska södern dras vanligtvis med ett rejält underskott i handeln med utlandet, det vill säga importen är större än exporten.
Sociala förhållanden
Övergången till marknadsekonomi under 1990-talet innebar svåra umbäranden för en stor del av befolkningen.
Under den akuta krisen 1997 förekom hungersnöd. Efter millennieskiftet ökade levnadsstandarden stadigt, men de senaste årens svajighet i världsekonomin har på nytt förvärrat läget.
Besök Landguiden och läs mer om Cypern.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
