Grevskapet Liechtenstein bildades 1719 när en österrikisk furstefamilj med namnet Liechtenstein köpt två grevskap som slogs samman. Området ingick i det vidsträckta tysk-romerska riket. Landet blev helt självständigt 1866. Från mitten av 1800-talet hade Liechtenstein nära kontakter med Österrike, men från 1920-talet har Schweiz varit närmsta samarbetspartner.
Liechtenstein tillhörde under antiken den romerska provinsen Rhaetia.
Under folkvandringstiden på 400-talet e Kr bosatte sig germanska alemanner i området. Så småningom kom det område som utgör dagens Liechtenstein att ingå i det tysk-romerska riket, vilket bredde ut sig över centrala Europa 962–1806.
År 1342 blev greve Hartman III härskare över grevskapet Vaduz som expanderade under det följande århundradet. Den österrikiska furstefamiljen Liechtenstein köpte 1699 grevskapet Schellenberg och 1713 grevskapet Vaduz. De två grevskapen sammanfördes 1719 under namnet Liechtenstein.
När det tysk-romerska riket föll sönder 1806 blev Liechtenstein en suverän stat som först ingick i Rhenförbundet och sedan, från 1815, i Tyska förbundet. När även det Tyska förbundet upplöstes 1866 blev Liechtenstein en helt självständig stat. Landet hade dock nära kontakter och en monetär union med Österrike. Denna union varade fram till första världskrigets slut då den österrikiska valutan förlorade i värde och Liechtenstein såg sig om efter en ny partner.
Liechtenstein ingår i samarbete med Schweiz
På 1920-talet ingick Liechtenstein en mynt-, post- och tullunion med Schweiz och sedan dess har länderna haft ett nära samarbete. 1921 fick landet en författning som delade makten mellan fursten och ett parlament.
Under andra världskriget förhöll sig Liechtenstein neutralt, men efter kriget förlorade furstefamiljen sina slott och stora jordegendomar i Tjeckoslovakien (dagens Tjeckien och Slovakien). Det var en följd av de så kallade Benes-dekreten, som framför allt var riktade mot tyskarna.
Läs i Landguiden om Liechtensteins historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om