Arabiska halvön har i årtusenden bebotts av nomadiska stamfolk. I början av 600-talet föddes islam i staden Mecka och fick snart spridning utanför regionen. Från 1500-talet och fram till första världskriget lydde Arabien formellt under turkarna i Osmanska riket, även om lokala riken var ganska självstyrande. På 1700-talet uppstod en religiös väckelserörelse som klanen Al Saud anslöt sig till samtidigt som man lade under sig stora områden. De förlorades i omgångar under 1800-talet men huset Saud återkom vid 1900-talets början och lade grunden till det moderna Saudiarabien.
Saudiarabiens historia
Arkeologiska fynd tyder på att Arabiska halvön kan ha varit bebodd redan för 100 000 år sedan. Området var då sannolikt mycket bördigare än idag, men klimatförändringar har utplånat ytvattnet och fått öknarna att breda ut sig. Årtusendena närmast före Kristi födelse fanns på halvön löst sammanknutna stamriken med högtstående kultur och väl utvecklad handel. Vid mitten av 500-talet e Kr hade det i Hijaz i väster skapats knutpunkter för handelsvägarna. Viktigast var Medina och Mekka. I Mekka föddes islams grundare, profeten Muhammed, omkring år 570.
När Muhammed dog 632 i Medina hade islam redan nått utanför landets gränser. Hundra år senare var islam spridd från spanska Sevilla i väster till Samarkand i öster, och dess centrum hade flyttats, först till Damaskus och därefter till Bagdad. Arabien, som för en tid enats under islams inflytande, splittrades och hamnade åter i periferin. Mekka och Medina förblev dock muslimernas heligaste platser och mål för pilgrimsfärderna.
På 1500-talet kom Arabiska halvön formellt under turkisk överhöghet i det Osmanska riket. Lokala stamledare behöll ändå kontrollen över sina olika områden. Samtidigt började europeiska handelsmän - portugiser, britter, holländare och fransmän – anlända under sina färder i österled.
Under 1700-talet uppstod en religiös väckelse som strävade efter återgång till ursprunglig islam. Den leddes av Muhammad ibn Abdelwahhab(1703-1792), och hans renläriga tolkning av islam har i väst fått benämningen wahhabism. Hans läror fick stöd av klanen , den ätt som härskar i det moderna Saudiarabien. Den saudiska politiken bygger fortfarande på denna gamla allians.
Wahhabismen spreds snabbt över Arabiska halvön, men det första -riket föll på 1800-talet samman under trycket från bland andra turkar och britter. Släkten sökte asyl i det område som idag är Kuwait. Därifrån gav sig den unge Abd al-Aziz, i väst mer känd som Ibn Saud ("s son"), 1901 ut med anhängare och hade ett år senare återerövrat släktens gamla hemort Riyadh. Han utropade sig till härskare över Najd, och tillsammans med sin son Feisal återtog han även provinserna Hasa, Asir och Hijaz.
Ibn var hängiven muslim och vurmade för wahhabismen men strävade också efter ökad makt. Han äktade döttrar till olika stamhövdingar för att förvissa sig om deras lojalitet. 1932 lade han samman kungadömet Hijaz med sultanatet Najd och utropade kungadömet Saudiarabien. 1933 inleddes sökandet efter olja och fem år senare gjorde man det första fyndet. Amerikanska bolag hade då redan fått utvinningsrätt. Det gamla brittiska inflytandet på Arabiska halvön avtog och USA blev den framtida garanten för kungahuset Sauds makt.
Läs i Landguiden om Saudiarabiens historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
15 augusti 2024
Ursprungligen publicerad:
14 oktober 2010
