Naturliga gemenskaper
För konservatismen är familjen, i bemärkelsen mamma-pappa-barn, samhällsgemenskapens minsta och viktigaste grundsten. Att stärka familjerna, och t.ex. värna äktenskapet mellan man och kvinna, är därför både självklart och viktigt. Konservatismen slår överhuvudtaget vakt om de naturliga gemenskaperna, och utöver familjen märks här bl.a. nationen och religionen som sådana naturliga gemenskaper. Religionen utgör, i den konservativa åskådningen, grunden för varje civilisations moraliska normsystem.
En av de främsta konservativa tänkarna idag, engelsmannen Roger Scruton (f. 1944), har formulerat konservatismens omhuldande av nationen på följande sätt: ”Vi känner vår identitet i språket och landet där vi bor. Vi har rätt att bo här, våra förfäder kämpade för den rätten. Vi har en livsstil, vi har traditioner och grannsämja. Den som kommer hit är välkommen, men måste ta seden dit man kommer.” Att påtvinga andra utanför vår egen nation våra egna seder och synsätt är dock inte konservativt. Redan Burke motsatte sig imperialismen.
Den enskilda människan är djupt präglad av både sin kulturella och sociala kontext, och kan som person bäst förstås utifrån detta. En människa kan kort och gott inte flyttas mellan helt olika sådana sammanhang utan stor ansträngning. Därmed är hon enligt konservatismens synsätt strängt taget inte någon ”individ”, och intellektuella konservativa föredrar ofta att istället tala om den enskilde som ”person”.
Personen och ekonomin
Centralt för den konservativa människosynen, och en tanke som går tillbaka till Burke, är att varje människa är en länk mellan äldre och kommande generationer. Var och en av oss har ett personligt ansvar för att det samhälle som vi har ärvt ska vara lika bra eller bättre än det samhälle som vi lämnar vidare. Överhuvudtaget anses historiemedvetenhet viktigt – man behöver veta varifrån man kommer för att kunna förstå vart man är på väg.
När det gäller synen på ekonomiskt system är konservatismen för en marknadsekonomi, men anser samtidigt att moralen behöver skyddas i sammanhanget eftersom det moraliskt riktiga inte alltid är det mest vinstbringande. En marknadsekonomi bygger på ”utbud och efterfrågan”, men en mer konservativ än liberal inställning till marknaden är att inte vad som helst ska säljas på marknaden och konsumenter ska också ha ett ansvar för sina preferenser. T.ex. ska prostitution motarbetas av hänsyn till moral och personlig integritet, och eftersom vi redan har drogerna tobak och alkohol i den svenska kulturen – vilka i sig medför tillräckligt stora missbruksproblem – ska vi inte legalisera fler sorters droger.
Den privata äganderätten är grundvalen för konservatismens ekonomisyn. Den värnas som bekant av både liberaler och konservativa, men en viktig skillnad är att för en liberal handlar äganderätten om konsumtion, medan den för en konservativ handlar om förvaltarskap.
Samhällsvision
Det sägs ofta att konservatismen är mer ett ”förhållningssätt” än en ideologi, och att den saknar en utopi – ett slutmål – för sin politik. Det är i och för sig sant, men ska inte övertolkas. Konservatismens syn på social förändring i den mån det ska ske genom politiska reformer, kan sammanfattas med den gamla konservativa parollen ”förändra för att kunna bevara” (Burke). På samma sätt som socialismen eftersträvar en värld av totalt jämlika människor, och liberalismen en värld av fullständigt fria människor, så eftersträvar konservatismen att samhällen världen över ska bygga på hävd och gemenskap.
Konservatismens politiska vision skulle därmed kunna formuleras som såhär: De historiska lärdomarna ska stå i centrum för det allmänna medvetandet, och de unika identitetsskapande egenheterna hos varje folk i centrum för den sociala utvecklingen, i riktning mot en mer civiliserad och kultiverad värld. Den samhällsordning som konservatismen eftersträvar baserar sig på familjen (vilken kan definieras i större eller mindre termer beroende på kultur) som samhällets minsta och viktigaste byggsten, med det personliga ansvaret i centrum, med ett starkt skydd mot inre och yttre fiender (polis och försvar), med värnande om samhällsgemenskapen och med en marknadsekonomi som tar hänsyn till moral och kulturvärden.
