Barbados ursprungliga invånare var arawak- och karibindianer. Deras öde är inte känt. De kan ha emigrerat till andra öar eller ha dödats av spanska erövrare i början av 1500-talet. Barbados var obebott när portugisiska sjömän kom till ön på 1530-talet och kallade den ”de skäggiga” (Los Barbados) efter de många fikonträdens skäggliknande rötter. År 1625 förklarade en engelsk sjökapten Barbados som brittisk koloni. De följande decennierna anlände tusentals brittiska kolonisatörer som livnärde sig på bomulls- och tobaksodling.
När holländska köpmän på 1640-talet introducerade det lönsamma sockerröret på ön blev det en historiskt omvälvande händelse för Barbados. Småböndernas tobaks- och bomullsproduktion slogs ut. En liten grupp vita tog kontroll över merparten av öns jord och skövlade skogen för att bereda plats för sockerplantager. Den vita arbetskraftsinvandringen upphörde och ersattes av massimport av afrikanska slavar. På 40 år kom nästan 50000 slavar, samtidigt som några tiotusental jordlösa européer lämnade Barbados.
