De västeuropeiska böndernas missnöje orsakades ytterst av ett ökat tryck från kungamakten, som i jordbrukskrisens spår på många håll försökte höja skatter och pålagor. I praktiken riktades deras missnöje dock ofta mot adeln, den enda överhet som de flesta hade i sin närhet. Bondeupproren kom därigenom att bidra till att försvaga det feodala systemet i Västeuropa.
De svenska bönderna var enligt lagen skyldiga att delta i hembygdens försvar och att hålla sig med vapen. I den kuperade och skogbevuxna terrängen hade de också bättre möjligheter att försvara sig mot bepansrade ryttarhärar än bönderna på kontinenten hade. Ledare som Karl Knutsson, Sturarna och Gustav Vasa förstod därför vikten av att stödja sig på väpnade grupper av bönder och andra vanliga människor. De svenska bonderesningarna blev med andra ord ofta en del av den politiska elitens interna maktkamper. Böndernas politiska perspektiv var begränsat till lokalsamhället och det egna landskapet, men deras missnöje kunde utnyttjas i rikspolitiken. Bönder från Uppland ställdes mot bönder från Bergslagen som vid Brunkeberg och Rotebro. Att deras stöd var nödvändigt säger mycket om den svenska allmogens politiska styrka och självständiga ställning.
Bondeupproren visar också att medeltidens bönder inte bara var passiva undersåtar, utan kunde organisera sig och påverka den politiska utvecklingen. När skatter, krig och hårdare kontroll slog mot deras vardag kunde de göra kraftigt motstånd. I Sverige fick bönderna dessutom särskilt stor betydelse eftersom de ofta var beväpnade och kunde bli viktiga i kampen mellan kungar, stormän och andra makthavare. Därför blev bondeupproren en viktig del av både Europas och Sveriges politiska utveckling under senmedeltiden.
ArmborstArmborst är ett bågvapen som började användas i Norden på 1100-talet men tycks ha blivit allmänt först under 1400-talet. Armborstet tillverkades ofta i hårdare material som ben, horn och metall. Det krävs ingen längre utbildning för att använda ett armborst, och det har relativt lång skottvidd och stor kraft, så att pilen kunde tränga igenom skydd och rustningar. Det blev därför ett viktigt vapen i de bondeuppror som från 1400-talet spelade en allt större roll i det politiska livet. Armborstet bidrog på så vis till att det organiserade våldet spreds till att fler grupper i samhället under senmedeltiden. |
Bondekriget som nästan blev en revolutionÅren 1524-1525 bröt ett enormt bondeuppror ut i stora delar av det tysk-romerska riket. Hundratusentals bönder, gruvarbetare och stadsbor protesterade mot höga avgifter, tvångsarbete och jordägarnas makt. Det blev det största folkliga upproret i Västeuropa före franska revolutionen. Upprorsmännen nöjde sig inte med att klaga. I dokumentet De tolv artiklarna skrev de ner sina viktigaste krav. De ville bland annat få välja sina egna präster, slippa orimligt tvångsarbete och få tillbaka rätten att använda skogar, betesmarker och vattendrag som jordägarna hade tagit kontroll över. Texten trycktes i tusentals exemplar och spreds snabbt mellan olika områden. På flera håll stormades borgar och kloster. Upprorsmännen bildade stora arméer, men de flesta saknade militär utbildning och bra vapen. Furstarna satte in yrkessoldater, kavalleri och kanoner. I slaget vid Frankenhausen i maj 1525 besegrades en stor bondearmé, och tusentals dödades under striden och jakten som följde. Sammanlagt kan omkring 80 000-100 000 människor ha dödats när upproret slogs ner. De flesta av böndernas krav genomfördes inte, men De tolv artiklarna har senare blivit kända som ett tidigt försök att formulera grundläggande rättigheter. |