S Fördjupning
Kristina var enda barnet och knappt sex år då Gustav II Adolf dog, och det bestämdes att hon skulle få en "manlig" uppfostran. Modern fråntogs så småningom vårdnaden eftersom hon betraktades som slösaktig och nyckfull. Kanslern Axel Oxenstierna kunde 1640 belåtet konstatera att Kristina inte var som "en kvinnoperson utan behjärtad och av ett gott förstånd".
Drottningens regeringsperiod har varit föremål för olika omdömen både av samtid och av historiker. Bland de lägre stånden ansåg man att adeln gynnades med alltför stora godsdonationer och att den dessutom fick för stor del av krigsbytet som hade förts hem under trettioåriga kriget. Hon genomförde också ett omfattande nyadlande - antalet ätter i Riddarhusets två lägsta klasser fördubblades till drygt 600. Än mer dramatisk var ökningen av antalet grevar och friherrar från 13 ätter till 68. Inom de lägre stånden var det en vanlig uppfattning att nyadlingen innebar en förstärkning av Riddarhusets ställning. Men den betydde samtidigt en försvagning av makten för de få adelsfamiljer som dominerat under förmyndartiden (då Kristina var omyndig och rådet - som bestod av högadliga representanter - styrde Sverige).
Perioden efter westfaliska freden var både inrikespolitiskt och utrikespolitiskt instabil. Nya krig väntade, och ett av huvudskälen till att Kristina så småningom beslutade sig för abdikation till förmån för kusinen Karl Gustav var att hon insåg, att Sverige i det utrikespolitiskt utsatta läge som landet befann sig i trots segern (i trettioåriga kriget) behövde en man som kunde stå i spetsen för landets trupper.
I förhållande till riksdagens olika stånd spelade Kristina dubbelt. Hon underblåste missnöjet i de lägre stånden och skrämde därigenom adeln med att hon kunde genomföra en indragning av gods (reduktion). Hennes främsta mål var dock inte att få ordning på rikets ekonomi utan att få Karl Gustav erkänd som sin arvtagare.
Kristina följde nära den kulturella och vetenskapliga debatten i Europa och många vetenskapsmän och konstnärer lockades till hennes hov. För eftervärlden är filosofen René Descartes (Cartesius) den mest omtalade besökaren, även om hans tid i den svenska huvudstaden blev kort. Han avled efter endast fyra månader, närmast frusen till döds i den svenska senhösten.
Fyra år efter det att riksdagen beslutat att pfalzgreven Karl Gustav skulle vara Kristinas arvföljare abdikerade drottningen. Det skedde inför en riksdag som var samlad i Uppsala 1654, och ceremonin ägde rum i slottets rikssal. Därefter begav sig den före detta drottningen ut i Europa där hon 1655 konverterade till den katolska läran.
