Axel Oxenstierna bidrog starkt till att utbilda Kristina för uppgiften att styra Sverige och såg till att hon fick en bred och omfattande utbildning. Han hade också räknat med att få ett stort inflytande över henne när hon väl hade börjat regera själv. Men Axel Oxenstierna skulle senare bli besviken, då Kristina visade sig vara en mycket självständig person med stor integritet. Dessutom var hon en kompetent regent.
Kristinas uppfostran säger mycket om hennes ovanliga ställning. Hon var flicka, men utbildades för att kunna styra ett rike i en tid då makt nästan alltid förknippades med män. Hon fick därför lära sig sådant som språk, religion, historia och politik. Det bidrog till att hon senare kunde ta plats bland Europas lärda och självständigt utmana sina rådgivare.
År 1644, vid 18 års ålder, förklarades Kristina myndig och besteg tronen. Vid den här tiden var det stora kriget i Tyskland – trettioåriga kriget – fortfarande inte avslutat. Drottning Kristina fick därmed leda den nya stormakten Sverige genom de sista segerrika åren fram till den westfaliska freden 1648.
Kristina vägrade gifta sig med någon – inte ens med sin ungdomskärlek Karl Gustav. Det främsta skälet till det var att hon inte ville bli beroende av någon som skulle styra över hennes liv.
Under sina år vid makten gynnade Kristina landets adel genom omfattande godsdonationer, något som bland annat Axel Oxenstierna betraktade som bra ekonomisk politik.
Kristina fick besök av många av samtidens lärda personer. Mest känd är den franske filosofen René Descartes som drabbades av lunginflammation under sin vistelse i Stockholm och dog den 11 februari 1650.
Under Kristinas tid blev det svenska hovet en av Europas samlingspunkter för vetenskapspersoner, konstnärer och författare.
Mot slutet av sin regeringstid verkar Kristina ha blivit allt mindre intresserad av det dagliga regeringsarbetet. Hon drogs mer till religion, kultur, filosofi och ett friare liv utanför Sveriges politiska centrum.
År 1654, efter tio år som regerande drottning, avsade hon sig kronan och abdikerade till förmån för Karl X Gustav, som hon hade utsett till sin efterträdare.
Strax därefter lämnade Kristina Sverige och begav sig söderut i Europa, där hon 1655 offentligt konverterade till katolicismen i Innsbruck.
Kristinas beslut att abdikera och bli katolik väckte stor uppmärksamhet i Europa. Sverige var ett protestantiskt land och hade nyligen kämpat på den protestantiska sidan i trettioåriga kriget. Därför sågs hennes övergång till katolicismen som mycket dramatisk. För påven och den katolska kyrkan blev hon däremot en viktig symbol – en svensk protestantisk drottning som frivilligt hade lämnat tronen och bytt tro.
Hon slutade sina dagar i Rom, där hon idag ligger begravd i Peterskyrkan. Drottning Kristina är Sveriges mest berömda och omskrivna drottning genom tiderna.
Ryktena följde Kristina ända in i gravenDrottning Kristina dog i Rom 1689 och begravdes i Peterskyrkan. Det var en ovanlig hedersbetygelse. Hon är en av endast tre kvinnor som har fått sin gravplats i kyrkan och vilar i kryptan nära aposteln Petrus grav. I flera hundra år spreds rykten om Kristinas kropp och kön. Det påstods bland annat att hon egentligen var en man eller att hon hade både kvinnliga och manliga könsorgan – alltså att hon hade en snopp. Ryktena saknade bevis och byggde till stor del på att hon vägrade gifta sig, ibland bar kläder som uppfattades som manliga och inte följde tidens normer för hur en kvinna förväntades leva och uppträda. År 1965 öppnades hennes grav under ledning av den svenske anatomiprofessorn Carl-Herman Hjortsjö. Forskarna undersökte skelettet för att försöka avgöra om de gamla ryktena stämde. Undersökningen gav inget stöd för teorin att Kristina inte skulle ha varit biologisk kvinna. Gravöppningen säger därför mycket om hur Kristina har tolkats efter sin död. Istället för att enbart intressera sig för hennes politiska beslut och kunskaper försökte människor förklara hennes självständighet genom hennes kropp. Ryktena levde kvar så länge att forskare nästan 300 år efter hennes död öppnade kistan för att söka efter ett svar.
|
