Olaus Magnus (1490-1557) var en svensk historiker, geograf och diplomat. Olaus var bror till Johannes Magnus och följde denne till Rom 1523 för att motta påvens bekräftelse på valet till ärkebiskop. Även under de följande årens diplomatiska uppdrag ute i Europa återfanns han i broderns sällskap.
Efter brytningen med Gustav Vasa 1530 begav sig bröderna till Rom, och här kom Olaus att bo mer eller mindre permanent från 1537. Han hade då börjat arbetet på sitt kartverk över Norden, Carta Marina, vilket trycktes i Venedig 1539 och i bortåt 100 år kom att bestämma föreställningen om Nordens geografiska konturer (se karta).
När brodern Johannes dog 1544 fick Olaus överta titeln som ärkebiskop av Sverige. Han var samtidigt föreståndare för birgittinhuset i Rom och kom att ägna sina sista år åt bokutgivning, bl.a. av Birgittas uppenbarelser och Johannes Magnus historiska verk.
Mest känd är han dock för sitt eget magnifika arbete Historia de gentibus septentrionalibus (Historia om de nordiska folken),1555. På närmare 500 träsnitt skildrade där den landsflyktige Olaus Magnus livet och sedvänjorna i det Sverige som han 30 år tidigare lämnat. Även om texten innehåller en del skrönor och göticistisk propaganda är den samtidigt oerhört informationsrik och en viktig källa till kunskap om Vasatidens Sverige.
LÄS MER: Reformationen i Sverige
LÄS MER: Vasatidens Sverige
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
