När de spanska erövrarna kom till Sydamerika på 1530-talet var inkariket försvagat av inre motsättningar och föll snabbt samman. Spanjorerna erövrade Bolivia 1538 och kallade landet Alto Perú (Övre Peru). 1545 upptäcktes enorma silverfyndigheter i Potosí, som snabbt växte till det spanska imperiets största och rikaste stad, fylld av storslagna palats och kyrkor. Priset var en brutal exploatering av förslavade urinvånare som tvingades att arbeta i gruvorna. Potosís betydelse minskade lika fort när silvret sinade kring 1650.
Landet grundas
En rad uppror mot det spanska väldet utbröt under 1600- och 1700-talen, både bland mestiser och landets ursprungsbefolkning, men först efter 1809 uppstod en stark självständighetsrörelse. General Antonio José de Sucre, en av den sydamerikanske frihetshjälten Simón Bolívars närmaste män, besegrade spanjorerna i Peru 1824, varefter Alto Perú utropade sin självständighet 1825. Landet uppkallades efter Bolívar och Sucre blev dess förste president.
När Bolivia grundades var det till ytan dubbelt så stort som idag. Det präglades redan från början av instabila regeringar och ständiga militärkupper. Landet försvagades ytterligare av dålig ekonomi och djupa sociala motsättningar. I det så kallade salpeter- eller stillahavskriget 1879-1883 förlorade Bolivia hela sin mineralrika kustremsa till Chile. Ytterligare områden i Amazonas, rika på naturgummi, avträddes till Brasilien på 1860-talet och i början av 1900-talet. I ett krig 1932-1935, som delvis iscensattes av rivaliserande utländska oljebolag, förlorade Bolivia merparten av Chacoområdet i sydöst till Paraguay.
Nya partier
Under 1930- och 1940-talet växte nya nationalistiska och vänsterorienterade politiska rörelser fram som utmanade den traditionella eliten. Särskilt inflytelserik blev den radikala Revolutionära nationaliströrelsen (MNR). I presidentvalet 1951 segrade MNRs kandidat Victor Paz Estenssoro, men han hindrades genom en militärkupp från att tillträda. Det utlöste en MNR-ledd folklig resning, med stöd av avhoppade soldater. I den blodiga revolutionen 1952 avsattes militärregimen och Paz Estenssoro blev president. Ett genomgripande reformprogram inleddes: gruvorna förstatligades, allmän rösträtt infördes och en jordreform genomfördes. Landsorganisationen COB (Central Obrera Boliviana), dominerad av gruvarbetarfacket, bildades och blev snabbt en maktfaktor.
Under andra hälften av 1950-talet hamnade Bolivia i ekonomisk kris, främst på grund av stora förluster för tenngruvorna. Regeringen tvingades till ekonomiska åtstramningar och nödgades begära hjälp från USA. COB protesterade och splittringen inom MNR ökade. MNR-styret fick ett abrupt slut när Paz Estenssoro, som återkommit som president 1960 efter fyra års frånvaro, avsattes av militären i november 1964.
Läs i Landguiden om Bolivias moderna historia från 1964 och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
