Zambias historia

Vid Kabwe i mellersta Zambia hittades 1921 ett kranium från en av de tidigaste homo sapiens (den nutida människoarten). Kraniet uppskattas vara mellan 125 000 och 200 000 år gammalt. Vid Victoria- och Kalambofallen har arkeologer även hittat redskap och andra lämningar som är upp emot 100 000 år gamla.

När de första bantufolken kom till området för dagens Zambia för omkring 2000 år sedan trängde de undan pygméfolk som bott där i tiotusentals år. Bantufolken förde med sig en järnålderskultur med jordbruk och boskapsskötsel. Tongafolket i söder var först men saknade central organisation. Lozi, lunda och bemba, som några hundra år senare slog sig ned i väster och i norr, byggde däremot upp starka kungadömen. Då dessa låg långt från kusterna förblev de länge relativt opåverkade av inflytande utifrån.

Koloniseringen inleds

Först under 1500-talet började arabiska och portugisiska karavaner tränga in längs Zambezifloden. De förde med sig elfenben, slavar och koppar tillbaka till omvärlden. De zambiska kungadömena kom att bygga sin styrka och välfärd på denna handel.

I mitten av 1800-talet reste den skotske missionären och upptäcktsresanden David Livingstone genom området, och hans reseskildringar kom att betyda mycket för britternas intresse för det inre av Afrika. Den plats där han dog ligger i dag på zambisk mark. Livingstone följdes av andra europeiska missionärer och bosättare. Guld- och diamantrushen mot södra Afrika hade börjat.

1890 gav Storbritannien finansmannen och politikern Cecil Rhodes och hans företag British South Africa Company rätt att exploatera råvaror och billig arbetskraft norr om Zambezi. Bolaget upprättade sin egen ordning och underkuvade de lokala kungadömena med mutor, våld och löften om beskydd.

Britterna hade därmed säkrat sitt inflytande över området, som 1911 döptes till Nordrhodesia, efter Cecil Rhodes. Området söder därom, nuvarande Zimbabwe, döptes till Sydrhodesia. 1924 blev Nordrhodesia en brittisk kronkoloni. Under britternas välde saknade den afrikanska befolkningen helt och hållet inflytande. Gruvdriften, byggd kring de enorma kopparfyndigheter som påträffats på 1920-talet, gav ekonomisk utveckling, men makten låg hos de vita och föga av vinsterna kom de svarta tillgodo. 1935 bröt de första gruvstrejkerna ut.