Mellan 1100-talet och fram till 1700-talet utvecklades ett stort antal småstater i det område som idag utgör Ghana. Det mäktiga Ashantiriket lockade under 1400-talet till sig europeiska handlare som var ute efter guld, elfenben och slavar. Britterna kom småningom att dominera vad de kallade för Guldkusten, som 1901 blev en brittisk koloni. Efter hand växte ett politiskt motstånd mot kolonialmakten fram inom en välutbildad överklass. 1957 blev Ghana självständigt under ledning av Kwame Nkrumah.
Ghanas historia
De tidigaste fynden från enkla samhällen i det område som idag utgör Ghana beräknas vara mellan 200 000 och 100 000 år gamla. De första mindre statsbildningarna uppstod troligtvis på 1100-talet. Smårikena utvecklades framför allt kring en livlig handel med guld, elfenben och slavar.
På 1700-talet fanns i området ett hundratal små stater, varav de mäktigaste var Ashanti och Fanti. De båda rikena hamnade ofta i väpnad konflikt med varandra om den lukrativa handeln.
Från slutet av 1400-talet lockade handeln också européer. Portugiser och britter fanns bland dem som etablerade handelsstationer längs kusten, och på 1600-talet fanns även svenskar och danskar där. I början av 1800-talet hade britterna konkurrerat ut de andra européerna. Slavhandeln pågick ända fram till 1830-talet då den förbjöds.
Lukrativ koloni
Ashantiriket bjöd länge britterna hårt motstånd. Riket led ett svårt bakslag när huvudstaden Kumasi med sitt mäktiga palats erövrades 1874 och brändes av britterna, som dock imponerades av biblioteket med alla dess böcker på många språk. Striderna fortsatte till 1901, då hela området blev brittiskt under namnet The Gold Coast (Guldkusten).
Guldkusten blev en av Storbritanniens mest framgångsrika och vinstgivande kolonier. Britterna behöll det inhemska systemet med hövdingar och kontrollerade kolonin genom indirekt styre. Kolonialmakten satsade stort på järnvägar, hamnar, guldgruvor och kakaoodlingar. 1913 var kakao den viktigaste exportvaran. Investeringar kom från rika internationella affärsmän.
Utvecklingen ledde till ett relativt stort välstånd inom kolonin och bland den inhemska befolkningen uppstod så småningom en välutbildad, politiskt medveten överklass. Det var inom denna grupp som ett motstånd mot kolonialmakten växte fram och en nationalistisk rörelse bildades. Motståndet mot britterna ökade efter andra världskriget. Flera samhällsgrupper anslöt sig till nationaliströrelsen, bland de soldater som slagits för britterna under kriget.
Nkrumah leder Ghana till självständighet
År 1949 bildades det radikala partiet Samling folkets parti (CPP) med Kwame Nkrumah som ledare. Nkrumah förespråkade ett fritt Afrikas förenta stater, och genom sitt politiska arbete för denna vision kom han att spela en stor roll för den afrikanska frigörelsen från kolonialismen.
Nkrumah fängslades 1950, samma år som britterna gav Guldkusten visst självstyre. 1951 hölls val till ett lokalt parlament. CPP segrade genom ett starkt stöd från de unga i medelklassen. Nkrumah frigavs och bildade regering 1952.
I en FN-övervakad folkomröstning 1956 valde den brittiska delen av det intilliggande Togoland att ansluta sig till Guldkusten. 1957 blev kolonin självständig under namnet Ghana (Krigarkung), som hämtades från ett medeltida rike längre norrut i Västafrika.
Läs i Landguiden om Ghanas moderna historia från 1957 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
15 augusti 2024
Ursprungligen publicerad:
14 oktober 2010
