Adelssläkten Banér härstammar från Uppland och är känd från 1300-talet. Särskilt kända från Vasatiden är de tre bröderna Axelsson Banér. Peder Axelsson Banér var sjöofficer under nordiska sjuårskriget, men stupade bara 25 år gammal i slaget vid Bornholm 1565. Hans bröder, riksrådet Sten (1546-1600) och diplomaten Gustaf (1547-1600), ingick i den grupp adelsmän som under Gustav Vasas söner med föga framgång och självbevarelsedrift försökte hävda konstitutionella begränsningar för kungamakten. Bägge bröderna hade studerat i Rostock och tillägnat sig modern politisk teori från kontinenten.
ANNONS
ANNONS
De hamnade först i opposition mot Erik XIV, vilket ledde till att Sten fängslades och nära nog dödades i samband med Sturemorden. På grund av detta blev de uppskattade av efterträdaren Johan III, som gav bröderna förläningar och gjorde Sten till riksråd och Gustaf till ståthållare på Revals slott.
Vid mötet i Reval 1589 ställde de sig emellertid återigen i opposition mot kungamakten och drabbades då av godsindragningar och fängelse. Strax före Johan III:s död rehabiliterades de och stödde i den följande maktkampen mellan hertig Karl (IX) och Sigismund till en början hertigen. När hertig Karl blev alltför egensinnig och hänsynslös bytte de dock sida och flydde 1597 liksom övriga rådsherrar till Sigismund i Polen. De återvände tillsammans med Sigismunds armé följande år, men utlämnades efter slaget vid Stångebro och avrättades 1600 vid Linköpings blodbad.
I den här artikeln i tidningen Populär Historia berättar Olle Hörfors om kampen mellan kung Sigismund och hertig Karl - två höga herrar av Vasaätten vars maktkamp orsakade Sveriges sista inbördeskrig 1598-1599. Urladdningen kom i september 1598. Nu stod de, farbror och brorson, på var sin sida av ett öppet fält strax utanför Linköping, 8 000 respektive 12 000 man starka. Nu skulle allt sättas på ett kort och avgöras...
