Adelssläkten Banér härstammar från Uppland och är känd från 1300-talet. Särskilt kända från Vasatiden är de tre bröderna Axelsson Banér. Peder Axelsson Banér var sjöofficer under nordiska sjuårskriget, men stupade bara 25 år gammal i slaget vid Bornholm 1565. Hans bröder, riksrådet Sten (1546-1600) och diplomaten Gustaf (1547-1600), ingick i den grupp adelsmän som under Gustav Vasas söner med föga framgång och självbevarelsedrift försökte hävda konstitutionella begränsningar för kungamakten. Båda bröderna hade studerat i Rostock och tillägnat sig modern politisk teori från kontinenten.
De hamnade först i opposition mot Erik XIV, vilket ledde till att Sten fängslades och nära nog dödades i samband med Sturemorden. På grund av detta blev de uppskattade av efterträdaren Johan III, som gav bröderna förläningar och gjorde Sten till riksråd och Gustaf till ståthållare på Revals slott.
Vid mötet i Reval 1589 ställde de sig emellertid återigen i opposition mot kungamakten och drabbades då av godsindragningar och fängelse. Strax före Johan III:s död rehabiliterades de och stödde i den följande maktkampen mellan hertig Karl (IX) och Sigismund till en början hertigen. När hertig Karl blev alltför egensinnig och hänsynslös bytte de dock sida och flydde 1597 liksom övriga rådsherrar till Sigismund i Polen. De återvände tillsammans med Sigismunds armé följande år, men utlämnades efter slaget vid Stångebro och avrättades 1600 vid Linköpings blodbad.
Johan Banér och den oväntade lojalitetenJohan Banér var inte ens fyra år gammal när hans far Gustaf Banér avrättades vid Linköpings blodbad år 1600. Avrättningarna hade beordrats av hertig Karl, som senare blev kung Karl IX. Man skulle därför kunna tro att familjen Banér för alltid hade blivit fiende med den nya kungafamiljen. Men historien tog en oväntad vändning. Johan Banér blev senare en av Gustav II Adolfs närmaste militära män. Gustav II Adolf var son till Karl IX, mannen som hade låtit avrätta Johans far. Banér spelade en viktig roll när den svenska armén utvecklades under 1620-talet, blev general 1630 och utnämndes till fältmarskalk 1634. Två år senare ledde han den svenskledda armén till en viktig seger vid Wittstock. Vi vet inte exakt hur Johan Banér själv tänkte kring familjens dramatiska förflutna. Hans karriär visar däremot hur snabbt maktförhållanden och lojaliteter kunde förändras under Vasatiden och stormaktstiden.
|
M LÄS MER: Vasatidens Sverige
S LÄS MER: Linköpings blodbad
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
