+ Visa hela artikelserien

Synen på invandring och medborgarskap i Sverige - medeltid och tidigmodern tid

I Norden förekom långt fram i tiden träldom. Trälarna under vikingatiden bestod av fångar från plundringståg eller brottslingar i det egna samhället. Också fattiga som saknade levebröd eller de som var svårt skuldsatta kunde frivilligt – men tvingade av omständigheterna – bli trälar. Som sådana saknade de alla rättigheter som fria män hade och sattes på tyngre arbeten. Att ha många trälar var ett tecken på välstånd och makt. Ofriheten ärvdes genom generationerna, även om frigivande också förekom. Successivt avtog träldomen som system, inte minst genom kristendomens införande. Från 1335 fanns en bestämmelse om att ingen som fötts av kristna föräldrar fick tjäna som träl. Eftersom alla invånare ansågs tillhöra den nya tron upphörde träldomen med den dåvarande generationen trälar.
S

Synen på invandring till Sverige och medborgarskap har sett olika ut i olika tider.

Borgarna i medeltidens Stockholm

Stockholm var litet, med dagens mått. Ungefär 6 000-7 000 människor bodde här vid medeltidens slut i början av 1500-talet, de flesta i Gamla stan. Ändå var staden Sveriges största, säte för statsmakten och en viktig knutpunkt för export och import. Här fanns en stadsmur, befästningar, handel och näringsliv.

Bara den som godkändes som guldsmed, bagare, snickare eller köpman fick bedriva sin näring inom stadens murar. De hade därmed erkänts som borgare, med burskap som rättigheten kallades. Bara borgarna fick delta i stadens styrelse, men stod också för en stor del av skatterna. Tiggarna och andra fattiga hade knappast något utöver livets nödtorft. De mest välbeställda borgarna - köpmännen samt ledande hantverkare som guldsmeder eller byggmästare - kom att dominera styret när städerna blomstrade runt om i Europa under 1300-, 1400- och 1500-talen. Staten stiftade lagar för städerna, men städerna hade ändå ett omfattande självstyre. De leddes av ett råd med de förnämsta borgarna samt en borgmästare.

ANNONS

ANNONS

Det tyska språket var nästan lika vanligt som svenska i Stockholm. Många låneord från tyskan letade sig in i språket och Stockholms styrande råd skulle till hälften bestå av tyska borgare. Efter två eller tre generationer brukade invandrade familjer betraktas som svenska. Finska talades också i gränder och på torg. Inflyttande från nuvarande Finland var dock redan svenska undersåtar eftersom Finland var en del av det svenska riket. En del svenska köpmän bosatte sig också  i andra städer runt Östersjön. Under förutsättning att de uppfyllde regler för burskap som liknade Stockholms fick de bedriva handel eller annan näringsverksamhet där. Handelsutbytet och blandningen av olika språk och människor var påfallande i dåtidens handelsstäder.

Invandring till Sverige

Reformationen som följde på Martin Luthers opposition mot påvekyrkan i början av 1500-talet förändrade till stora delar Europas karta. Mest på grund av de tragiska religionskrig som följde under ett århundrade. De stora arméer som drog fram över Europa bestod till stor del av värvade trupper, den egna befolkningen räckte helt enkelt inte till. I den ”svenska” armé som ledde protestanternas sida ingick också skottar, engelsmän, nederländare, schweizare, tyskar och andra nationaliteter. En del som tjänade länge kom att slå sig ner i Sverige, på de gods de hade fått som betalning. Några släkter upptogs på Riddarhuset, det vill säga adlades och betraktades som svenska undersåtar. Fortfarande användes det begreppet för att uttrycka relationen mellan härskaren och invånarna. 1600- och 1700-talen var den absoluta furstemaktens tid.

Trettioåriga kriget som främst utspelades i  tyska områden avslutades med westfaliska freden 1648. Hädanefter stod det furstarna fritt att avgöra vilken tro, eller rättare sagt vilken form av kristen tro som skulle gälla - protestantism, katolicism eller reformert (kalvinism). Politisk frihet infördes inte, men ett visst juridiskt skydd tillförsäkrades katoliker i stater med katolsk tro, protestanter i sina motsvarande stater osv.

Inre uppgörelser mellan religiösa riktningar fortsatte dock. I det katolskt dominerade Frankrike förföljdes hugenotterna (protestanterna). Många flydde till Berlin i Brandenburg, kärnlandet i kungadömet Preussen, där de togs emot väl. En av Berlins stora protestantiska kyrkor, den franska kyrkan (Französischer Dom) som fortfarande är i verksamhet, är en följd av denna flyktingvåg.

Vanlig migration, att människor flyttar utan att tvingas därtill, var fortfarande ovanlig. Antingen flydde människor från förföljelse eller också kunde ett fåtal målare, skulptörer, arkitekter, kyrkomän eller musiker engageras av olika furstar för att stärka kulturen.

Att bara resa till exempelvis Sverige för att pröva lyckan var nästan omöjligt (förutom att låta sig värvas till soldat eller erhålla burskap i någon av landets få och relativt små städer). Jordbruk och annan mark var noga registrerad. Kyrkans folkbokföring registrerade alla invånare utifrån var de bodde. Den som kanske smugit sig i land från ett fartyg greps vanligen snabbt och hamnade i fängelse för s.k. lösdriveri.

Nyodling som öppnade för utländska jordbrukare existerade inte. Genom statens försorg flyttade 1570-1660 visserligen finska bönder till delar av Dalarna, Värmland och Hälsingland, områden som sedan dess kallas finnskogar eller finnmarker. De förde med sig andra metoder för att använda skogarna, s.k. svedjebränning. Eftersom finnarna redan bodde i riket, var det dock inte fråga om invandring utan omflyttning. De fortsatte att vara underställda samma makt, det svenska kungariket.

ANNONS

ANNONS

En grupp välkomnades - tre stoppades

Valloner: Politiken kring invandring och medborgarskap i äldre tid handlar inte bara om förbud och hinder. Också den medvetna importen av yrkesgrupper eller andra specialister som kunde tjäna svenskt näringsliv finns med i bilden. Mest omfattande före 1900-talets arbetskraftsinvandring är de valloner som rekryterades från nuvarande Belgien och gränstrakterna mot Frankrike vid mitten av 1600-talet. Drivande i projektet var nederländaren Louis De Geer som redan var verksam i Sverige. Vallonerna fick kontrakt i ett antal år, och hemresan betald, vid järnbruken i Östergötland, Södermanland och Uppsala. Cirka en fjärdedel av dem var smeder och andra specialister. De fick stor betydelse för utvecklingen av bergsbruket. Ungefär 900 av dem stannade liksom släkten De Geer kvar, med kända släktnamn som Bedoire, Gauffin, Hübinette, Schotte, Vougt, Wersäll och många andra.

En stats tolerans under denna tid kan bedömas utifrån hur minoriteter eller religiösa/politiska motståndare behandlades. Hur var det med katoliker, romer och judar under tiden från Gustav Vasa (kung 1523) och till 1800-talets senare del då samhället på många sätt liberaliserades? Kunde de söka sig till Sverige?

Katoliker: Ända sedan reformationen på 1500-talet betraktades katoliker som fiender, inte bara till kyrkan utan Sverige som helhet. Kontakterna med påvedömet bröts. Kloster stängdes och Birgittasystrarna fördrevs från Vadstena 1595. Några år senare utvisades alla katoliker från riket. Utländska köpmän som slagit sig ner i Sverige övervakades, av rädsla för att de i hemlighet hade katolska sympatier. I sådana fall utvisades de. Svenskar som övergick till katolicismen riskerade dödsstraff. Kontakterna med omvärlden medförde dock en viss uppmjukning av denna antikatolicism. Ambassadernas folk kunde fira sina mässor, ryktesvis också med katolskt sinnade svenskar. Drottning Kristina hade (utländska) katoliker bland sina rådgivare.

På 1700-talet kunde mindre grupper av katolska yrkesmän som ”importerats” utöva sin religion. Upplysningsidéer nådde också fram till Sverige, inte minst under Gustav III. Katoliker fick rätt att praktisera sin tro 1781, men svenskar fick inte övergå till deras lära.

Att arbeta för det fåtal katoliker som fanns i Sverige var heller inte lätt. Jacob Studach från Schweiz var under första delen av 1800-talet katolsk representant:

Ingen kyrka, ingen skola, ingen lärare, ingen bönbok, ingen katekes - bara en ständigt minskande församling och 26 fattiga barn att försörja.

År 1855 landsförvisades sex kvinnor som övergått till katolicismen. Religionsfriheten växte ändå långsamt fram. En katolsk biskop kunde från 1862 verka i Sverige, den förste sedan reformationen trehundra år tidigare.

Romer: Den första uppgiften om romer (zigenare är den äldre beteckningen) i Sverige finns i Stockholms tänkeböcker från 1512. Efter att från början ha mötts av mer nyfikenhet övergick mottagandet snart till fientlighet. Gustav Vasa och hans regerande söner drev en mycket sträng politik, i nära samverkan med kyrkan. Prästerskapet verkade för att alla ”tattare” (som de också kallades) skulle utvisas. 1617 års Placat om Tartarnes fördrifvande af landet betraktas som en av de mest brutala lagarna i svensk historia. Alla i den folkgruppen skulle förvisas. De som inte lydde riskerade att hängas.

Hundra år senare ökade ansträngningarna för att hindra dem att komma in i Sverige. De som ändå trots allt levde i landet skulle tvingas till fast bosättning. Fram till 1800-talets senare del lyser källorna med sin frånvaro. Troligen kunde inga romer slå sig ned i Sverige över huvud taget under större delen av 1800-talet.

Under ett halvsekel fram till 1914 kunde mindre grupper få rätt till bosättning. Men i samband med den internationella åtstramningen av invandring under och efter första världskriget stoppades romsk invandring på nytt. Stadgan anses ha tillämpats strikt och gällde fram till 1954.

ANNONS

ANNONS

Judar: Även judar hade en osäker tillvaro i medeltidens Europa. Ibland kunde de få skydd av någon furste och även ett visst självstyre. Fursten kunde dock ändra sig, ibland efter folkliga protester mot judarna. De fördrevs eller mördades på många håll. Svenska handelsmän kom dock sällan i kontakt med judar fram till 1600-talet, varken i Östersjöns hamnstäder eller på hemmaplan.

De första förslagen om att tillåta judisk invandring kom på 1620-talet. Kanslern Axel Oxenstierna var dock negativ. Det fåtal som vistades i Sverige var enligt den kyrkliga ortodoxi som härskade ett ödesdigert problem. Även om judar utvisades kunde enskilda ändå få tillträde till Sverige, om de hade stöd av inflytelserika personer. Förutsättningen var att de övergick till den kristna tron och lät döpa sig. Bland dem fanns både tiggare och uppburna vetenskapsmän.

Frihetstiden som inleddes efter Karl XII:s död var ingen sådan för judarna. Olika förordningar som hindrade judisk invandring avlöste varandra. Bakom åtgärderna stod vanligen prästerskapet, köpmän och andra näringsidkare samt allmogen (bönderna). Det blev istället den kung som satte stopp för frihetstiden, Gustav III, som lättade på restriktionerna. Han såg sig som en upplyst monark, en vän av upplysningens tankevärld men närmst hatisk till franska revolutionen.

I samspel med upplysta ämbetsmän utarbetade Gustav III vad som kallades judereglementet, 1782. Tagen ur sitt sammanhang och utan kunskap om den tidens strömningar skulle en modern läsare tolka lagen som antisemitisk, med dess begränsningar för judarnas verksamhet i Sverige. I sin tid var den dock kontroversiell bland olika grupper för sin judevänliga inriktning.

Judar fick rätt att slå sig ned i tre städer, Stockholm, Norrköping och Göteborg och där bedriva näringsverksamhet och utöva sin religion. För Marstrand fanns särskilda regler som också tillät judisk invandring. Redan 1774 hade Gustav III gett tillstånd till den tyskjudiske köpmannen Aaron Isaac att med sin familj och ytterligare tio personer bosätta sig i Stockholm. Förutom kungens upplysta humanism spelade också förhoppningar om nyttigt judiskt kapital in i hans politik.

Gustav IV Adolf som efterträdde den mördade Gustav III var betydligt mer restriktiv. De militärer och ämbetsmän som tog makten 1809 och etablerade ätten Bernadotte på den svenska tronen förde dock en mer liberal politik. Karl XIV Johan var trots allt ett barn av den franska revolutionen och dess emancipation ("frigörelse") av judarna.

Judisk invandring mötte dock reaktioner en lång tid framöver. Hugo Valentin skriver i sin klassiska skildring Judarna i Sverige (1964) om fortsatta ”motsättningar mellan regeringens liberaliserande judepolitik och de breda lagrens judefientlighet”. Oroligheter och presskampanjer utbröt exempelvis under 1810-talet och än mer 1838 när judereglementet avskaffades. Därmed kunde judiska näringsdkare bosätta sig över hela landet. Kvar blev förbudet att äga fastighet på landsbygden och skyldigheten att försörja sina egna fattiga. De betraktades som svenskar, ”av mosaisk trosbekännelse”. Fullt medborgarskap för dem infördes 1870, nästan hundra år efter Frankrike och USA vars revolutioner medfört judisk frigörelse. De judar som kom till Sverige under senare delen av 1800-talet var ofta välbärgade och etablerade sig väl i samhället. Med den östjudiska invandringen närmare sekelskiftet tilltog aversionen (motviljan) mot judarna. De var oftast fattiga, hade flytt från pogromer (judeförföljelser) i Östeuropa, var annorlunda klädda och deras judiska tro mer konservativ.

LÄS MER: Synen på invandring och medborgarskap i Sverige - 1800-talet och framåt

LÄS MER: Svensk invandring och utvandring i ett historiskt perspektiv

LÄS MER: Invandring till Sverige under 1900-talet

LÄS MER: Svensk identitet och nationalism i ett historiskt perspektiv

LÄS MER: Judisk invandring till Sverige i ett historiskt perspektiv

LÄS MER: Medborgaren och medborgarskapet - en historisk resa

LEKTIONSMATERIAL: Medborgarspelet - vägen in i det svenska samhället [Judiska museet]

 

Litteratur
Brubaker, Rogers, Citizenship and Nationhood in France and Germany, 1996
Gosewinkel, Dieter, ”Introduction: neither East nor West – new approaches to citizenship in modern European History”, European Review of History, 2009
Hammar, Tomas, Sverige åt svenskarna. Invandringspolitik, utlänningskontroll och asylrätt, 1900–1932, 1964
Hansen, Peo, The Politics of European Citizenship, 2010
Sage reference: Ancient Citizenship and its Inheritors. Handbook of Citizen Studies, 2003
Valentin, Hugo, Judarna i Sverige. Från 1774 till 1950-talet, 1964/2004
Wlodarczyk, Michel, ”Det västerländska medborgarskapets idéhistoria”, i Mohammad Fazlhashemi & Stephen Fruitman (red.) Medborgarskap – Reflektioner kring ett problematiskt europeiskt begrepp, 1997


Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia

Artikelserien om medborgarskapets historia är ett samarbete mellan SO-rummet och Judiska museet i Stockholm.

Missa inte medborgarspelet!

Passar åk 9 t.o.m gymnasiet. 1,5 h. Vad kan en judisk gårdfarihandlare från 1800-talet säga om invandring i Sverige idag? Vad är det för skillnad på att vara en undersåte mot att vara medborgare? Med hjälp av nedslag i historien får eleverna lära sig om medborgarskapets historia, villkor och betydelse.

Vägen till ett svenskt medborgarskap har sett olika ut genom tiderna. Men då som nu ställer samhället olika krav som både gör det möjligt och hindrar människor från att hitta ett nytt hem i Sverige.

Som museibesök eller i klassrummet
Medborgarspelet är ett webbaserat spel som kan bokas i samband museibesök eller användas i klassrummet. För att boka programmet på museet kontakt bokning@judiskamuseet.se.
 

Material

logo

 

Senast uppdaterad: 14 oktober 2021
Publicerad: 11 oktober 2021

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

Liknande artiklar

M

Hansan dominerade handeln i Nordeuropa på medeltiden

I den gamla fiskestaden Bergen på Norges västkust har det alltid sjudit av liv på bryggor och i...

M

Sveriges första spionnät

Några veckor före jul 1620 kom rapporter från kontinenten: Kejsarens trupper, ledda av fältherren...

SO-rummet bok
S

Synen på invandring och medborgarskap i Sverige - 1800-talet och framåt

Den franska revolutionen och utvecklingen under tidigt 1800-tal blev en vattendelare i...

S

Armén och flottan under Vasatiden

Gustav Vasa var en av de mest framgångsrika företrädarna för det västeuropeiska...

ANNONS

Ämneskategorier

Livet på landet och i staden på medeltiden

Vardagsliv och andra företeelser i det medeltida samhället (500-1500).

Sverige och Norden på medeltiden

Nordens medeltid (1050-1520) räknas senare än i övriga Europa eftersom det tog lång tid för det som utmärker medeltiden...

Vasatidens Sverige

Vasatiden (1521-1611), då Sverige styrdes av Gustav Vasa och hans söner. Tiden mellan Gustav Vasas maktövertagande 1521...

Stormaktstidens Sverige

Den svenska stormaktstiden var en turbulent period i Sveriges historia då Sverige agerade som stormakt i norra Europa (...

Frihetstidens Sverige

Frihetstiden (1719-1772) var en period i Sveriges historia då den kungliga makten minskade och Sverige fick sina första...

Gustavianska tidens Sverige

Gustav III:s statskupp 1772 satte punkt för frihetstiden och inledde den gustavianska tiden (1772-1809) då Sverige...

Romernas historia

Romerna är en folkgrupp som utvandrade från Asien till Europa under medeltiden. Romernas historia är delvis kantad av...

Sveriges historia

Här hittar du material som behandlar Sveriges historia i små och stora perspektiv. Få en helhetsbild eller fördjupa dig...

Judisk historia

Judendomens och judarnas historia började för ca 4 000 år sedan i Mesopotamien då Gud uppenbarade sig för Abraham och...

Sveriges nationella minoriteter

Sveriges nationella minoriteter utgörs av: samer, Sverigefinnar, romer, Tornedalingar och judar. Bland skolans...

Sveriges befolkning, migration och integration

Avsnittet handlar om Sveriges befolkning, dess storlek, sammansättning och geografiska fördelning. Vi ska även titta på...

Relaterade taggar

Trälar

Trälar är en benämning i Norden på ofria tjänare som var sin husbondes egendom. De kunde köpas och...

Slaveri

Slaveri innebär att en människa görs till en annan människas egendom. Slaveri har förekommit i hela...

Borgare

Från början var begreppet borgare (från tyskans bürger; borginnevånare) synonymt med att vara...

Trettioåriga kriget

Trettioåriga kriget var en europeisk storkonflikt 1618-1648 som i huvudsak utspelade sig på tysk...

Invandring och utvandring

Invandring (immigration) är en varaktig inflyttning av människor till ett land från andra länder....

Valloner

Kring mitten av 1600-talet kom ett par tusen valloner till Sverige. De hade flyttat från...

Befolkningsfrågor

De som studerar befolkningsfrågor kallas för demografer. Demografi eller befolkningslära som det...