Därefter prövade han ett slags psykisk träning enligt en då vanlig metod (en form av meditation). Den ledde honom visserligen till det plan där det inte fanns sinnesupplevelser, men han fann heller inte upplysning. När de psykiska förnimmelserna (sinnesintrycken) med hjälp av dessa metoder kommer till vila borde, menade Siddharta, själen vara beredd för en ren andlig erfarenhet. Men så skedde inte.
I sin besvikelse prövade Siddharta nästa metod - hård askes. Men efter en längre tid med svält och kroppsligt självplågeri insåg han att man inte kunde vinna frid genom askes.
Upplysningen
Siddharta grubblade vidare. Ingen av de metoder han hittills prövat hade gett honom någon lösning på lidandets gåta. Han kom så småningom att tänka på en gång i sin ungdom då han hade uppnått ett slags extatiskt tillstånd, när han satt sig i skuggan under ett rosenäppelträd på sin fars egendom. Kunde det vara en väg till upplysning?
Enligt traditionen kom Siddharta på sin vandring fram till en underbar plats med vacker natur vid floden Neranjaras stränder. Här bestämde sig Siddharta för att sätta sig under ett fikusträd och helt enkelt vänta på att upplysningen skulle infinna sig.
Hans väntan var inte förgäves. Efter en längre tids meditation nåddes Siddharta av "det stora ljuset". Han såg in i alla tings hjärta, i lidandets ursprung och vägen till dess upphävande, han såg sina föregående existenser och deras slut, allt det förflutna, det närvarande och det kommande. Så blev han en "Buddha", en upplyst och nådde fram till nirvana ("utslocknandet" av begären och återfödelsens slut). Siddharta berättar enligt Det ädla sökandets sutta:
"Här uppstod det inom mig den övertygelsen och insikten att nu var min befrielse säker och att detta var min sista födelse, så att jag aldrig någonsin skulle återfödas."
Efter denna händelse kallas trädet som han satt under för upplysningens träd, Bodhiträdet.
Urkunderna (de ursprungliga skriftliga källorna) betonar starkt de psykiska aspekterna i Siddhartas upplevelse. Det var genom att psykiskt träna in övernaturliga tillstånd som han kunde nå upplysningen. Det var i ett tillstånd av trance under meditationen som han kom till insikt.
Efter sin upplevelse förstod Siddharta att han måste berätta om vad han visste. De första människor som han samlade omkring sig var fem tiggarmunkar vilka hade följt honom en bit på vägen. I Benares höll Siddharta Gautama, som i fortsättningen kallades Buddha ("den upplyste"), sin första predikan, den berömda Benarespredikan.