Nyodling ägde rum i hela Europa under 1500-talet då befolkningssiffrorna hämtade sig efter medeltidens jordbrukskris (som följde efter digerdöden). Under detta sekel ökade Sveriges befolkning med mellan 40 och 60 procent. Ökningen var kraftigast i södra och västra Sverige, medan expansionen i Norrland avstannade vid ett tidigt stadium på grund av kallare klimat efter seklets mitt.
Befolkningsökningen satte tydliga spår i landskapet. Nyodlingen var särskilt omfattande i ett brett område från Småland över Västergötland och Värmland till södra Dalarna. På många håll började också mark som hade övergivits under medeltidens jordbrukskris att brukas igen. När fler människor behövde jord ökade därför både antalet gårdar och den odlade marken.
Nya gårdar på kronans mark
Mot denna bakgrund anlades ett stort antal nya gårdar, de flesta på allmänningar (som var den gemensamma mark kring byarna och städerna som befolkningen hade hand om tillsammans) till vilka kronan hävdade äganderätten. Nyodlarna blev därför kronobönder (kronans arrendatorer) men fick i gengäld ett antal friår från skatt.
Boskapen krävde mer mark
Boskapen spelade en viktig roll i det svenska jordbruket, och med i genomsnitt fyra kor och tre kalvar per hushåll hade 1500-talets svenska bönder mer än dubbelt så många djur som det tidiga 1800-talets bönder. Nyodlingen krävde därför också nya betesmarker vid sidan av all åkerjord. Även om fäbodvallar funnits i Sverige sedan vikingatiden var det först under 1500-talet som de slog igenom på allvar.
Kronan bidrog även till nyodlingen genom de storskaliga avelsgårdar Gustav Vasa inrättade för att trygga krigsmaktens försörjning med livsmedel och hästar. Projektet blev dock aldrig ekonomiskt lönsamt och avvecklades efter kungens död. De omfattande räkenskaper som finns bevarade från avelsgårdarna erbjuder emellertid en värdefull källa för studier av 1500-talets jordbruk.
Gustav Vasa lade sig i jordbruketGustav Vasa var mycket intresserad av hur bönderna skötte sina gårdar. För kungen var jordbruket viktigt eftersom en välskött gård kunde ge större skördar och därmed mer skatt till staten. År 1559 skrev han till bönder i Östergötland att de måste hålla sina diken i ordning och röja sina ängar. Bönder som försummade detta riskerade både böter och att få arbetet utfört på egen bekostnad. Kronan uppmuntrade samtidigt människor att ta upp nya gårdar och odla mark som tidigare inte hade brukats.
|
S LÄS MER: Agrarkrisen (jordbrukskrisen)
M LÄS MER: Vasatidens Sverige
M LÄS MER: Livet på landet och i staden 1500-1776
S LÄS MER: Jordbruk och bönder i medeltidens Sverige
M LÄS MER: Jordbruk förr och idag
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
