Det land som i dag är Rwanda växte fram under hundratals år genom folkvandringar över den afrikanska kontinenten. I skenet av folkmordet 1994 har gammal historieskrivning blivit ifrågasatt och beskrivningarna av olika folkgrupper delvis reviderats. Klart förefaller det ändå vara att de motsättningar som utmynnade i folkmordet främst byggdes upp under kolonialtiden.
De första invånarna i området antas ha varit pygméer, twa, som livnärde sig som jägare och samlare.
Vid slutet av första årtusendet e Kr fanns en relativt högt utvecklad jordbrukskultur, uppbyggd av invandrade bantufolk. Från ungefär 1000-talet tycks boskapsskötsel ha börjat spela en viktig roll. Troligen skedde senare en långsam invandring av boskapsskötande folk från nordost, vilka skulle vara tutsiernas förfäder. Från 1400-talet växte ett tutsikungadöme fram som på 1800-talet hade fått kontroll över merparten av nuvarande Rwanda.
Vid Berlinkonferensen 1884-1885, då de europeiska stormakterna delade upp Afrika mellan sig, gavs Tyskland rätt att kolonisera Rwanda och Burundi. Tutsieliten kunde genom tyskarnas beskydd stärka och utvidga sin makt och blev alltmer auktoritär. Den utvecklingen fortsatte sedan Belgien övertagit makten under första världskriget. Belgarna befäste samhällsklyftan genom att införa ID-kort med etnisk tillhörighet angiven.
På 1950-talet skedde en omsvängning i belgarnas inställning till rwandierna. Tutsierna ville ha en snabb självständighet medan de själva fortfarande hade makten, men i stället vann hutuernas krav på inflytande gehör hos en ny generation kolonisatörer. De rasistiskt underbyggda motsättningarna slog ut i full blom.
Vid kung Mutara IIIs död 1959 försökte tutsieliten passa på att undanröja de oppositionella hutuerna. Detta ledde till ett uppror bland hutuerna som underblåstes av belgarna. 20 000 tutsier dödades och 100 000 flydde utomlands. Tutsiväldet bröts och i en folkomröstning två år senare avskaffades kungadömet.
Samtidigt med folkomröstningen hölls parlamentsval som en förberedelse inför självständigheten. Valet förde Hutufolkets frigörelseparti (PARMEHUTU) till makten. Dess ledare Grégoire Kayibanda blev Rwandas förste president vid självständigheten den 1 juli 1962.
Läs i Landguiden om Rwandas moderna historia från 1962 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om