Danmark, Norge och Sverige hade sedan 1397 varit förenade i Kalmarunionen, där de tre rikena skulle ha en gemensam kung. Sverige styrdes dock under långa perioder av svenska riksföreståndare, och under 1400-talet hade det förekommit flera krig och uppror om vem som egentligen skulle ha makten. När Kristian II försökte ta kontroll över Sverige fortsatte därför en konflikt som redan hade pågått i flera generationer.
Segern som gav Kristian Sveriges krona
Efter att ha misslyckats 1517 och förlorat slaget vid Brännkyrka 1518 gjorde Kristian ett nytt försök att ta makten i Sverige. Med hjälp av bland annat tyska legotrupper lyckades han 1520 besegra det svenska motståndet och bli erkänd som svensk kung.
En viktig orsak till framgången var att riksföreståndaren Sten Sture den yngre hade blivit dödligt sårad när Kristians trupper besegrade den svenska hären på Åsundens is i januari samma år.
Stockholms blodbad vände opinionen mot kungen
Efter kröningen följde Stockholms blodbad. Ärkebiskop Gustav Trolle, som tidigare hade avsatts och fängslats av Sten Sture den yngre, spelade en central roll i händelserna. Han pekade ut flera av Sten Stures anhängare och andra motståndare till Kristian II.
Kristian II var själv närvarande när Gustav Trolles anklagelseskrift lades fram på Stockholms slott den 7 november 1520. Dagen därpå slog en kyrklig kommission fast att flera av de anklagade hade gjort sig skyldiga till kätteri, ett allvarligt religiöst brott. Domen gav Kristian en möjlighet att kringgå den amnesti, det löfte om straffrihet, som han tidigare hade gett sina svenska motståndare. Därefter lät han genomföra avrättningarna. Omkring 80 personer dödades under blodbadet.
Avrättningarna fick motsatt effekt mot den Kristian hade hoppats på. Istället för att stärka sin ställning fick han nu många svenskar emot sig. Blodbadet kom därför att bli ett hårt slag mot Kristian II försök att vinna stöd i Sverige.
Handelsplaner och växande motstånd
Samtidigt hade Kristian större planer för Norden än att bara säkra sin makt i Sverige. Efter segern försökte han omorganisera Norden till ett mäktigt handelsområde som kunde ta upp konkurrens med Hansan. Hansan var ett mäktigt handelsförbund av framförallt tyska städer som länge hade haft stort inflytande över handeln i Östersjöområdet. Kristian ville istället stärka de nordiska städernas och kungamaktens kontroll över handeln.
Kungens försök att stärka sin egen makt hade dock väckt opposition inom det danska rådet. När sedan hans nyvunna ställning i Sverige började vackla inför Gustav Vasas uppror reste sig även den danska adeln. I Sverige växte upproret snabbt efter Stockholms blodbad. Gustav Eriksson Vasa blev 1521 ledare för motståndet och valdes två år senare till Sveriges kung. Därmed upphörde Kalmarunionen.
Från tre kronor till livslång fångenskap
År 1523 flydde Kristian till Nederländerna. Samma år avsattes han även som kung i Danmark och Norge och ersattes av sin farbror Fredrik I.
Efter ett försök att återta tronen landsteg Kristian i Norge hösten 1531 med flera tusen soldater. Fälttåget misslyckades och året därpå fördes han till Danmark, där han fängslades. Han skulle aldrig bli fri igen utan tillbringade de sista 27 åren av sitt liv i fångenskap. Kristian II dog 1559, 77 år gammal.
Kristian II:s sista försök att återta maktenÅtta år efter att Kristian II hade förlorat sina riken gjorde han ett dramatiskt försök att komma tillbaka. Hösten 1531 seglade han från Nederländerna mot Norge med en flotta och omkring 6 000-7 000 soldater. Målet var att återta den norska kronan och därefter försöka återvinna makten även i resten av Norden. Till en början gick det förvånansvärt bra. Stora delar av Norge erkände honom och i januari 1532 hyllades han i Oslo som norsk kung. Men några av de viktigaste fästningarna höll fortfarande stånd mot honom. Kristians armé försvagades och han började förhandla med sina fiender. Han fick löfte om fri lejd, vilket innebar att han skulle kunna resa till Danmark för att förhandla utan att gripas. Men när han kom dit blev löftet inte respekterat. Kristian fördes istället som fånge till Sønderborgs slott. Där blev han kvar i många år. Senare flyttades han till Kalundborgs slott, där bevakningen var mildare. När Kristian dog 1559 hade han varit fånge i nästan 27 år. Hans liv hade därmed förändrats på ett sätt som få europeiska kungar upplevt. År 1520 hade han krönts till kung över Sverige och stått nära målet att samla hela Norden under sin makt. Tolv år senare satt han inspärrad och hade förlorat alla sina riken.
|
M LÄS MER: Stockholms blodbad
M LÄS MER: Kalmarunionens upplösning – Gustav Vasa tar makten i Sverige
M LÄS MER: Gustav Vasa – befrielsekriget, Hansan och reformationen
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
