Varulvar är enligt folktro människor som förvandlats till vargar. Varulv betyder manvarg och är troligen bildat av de gamla orden var (man) och ulv (varg).
Inom folktron fanns det olika sätt för en människa att bli en varulv. Det kunde ske genom förbannelser från häxor och trollkarlar. Det gick också att göra sig själv till varulv genom magi och trollformler. Den som ville bli varulv kunde exempelvis ta på sig ett vargskinn och ett trollbälte gjort av huden på en avrättad person.
En person som blivit varulv kunde förändras tillbaka till människa. Även detta skedde på många olika sätt. Ett sätt var att varulven tog av sig trollbältet och vargskinnet. I vissa fall kunde en förbannelse göra att någon måste vara varulv en bestämd tid, exempelvis sju år, och sedan fick bli människa igen.
Varulven jagade på natten och hade rykte om sig att vara mycket blodtörstig. Speciellt gravida kvinnor var utsatta eftersom en varulv kunde bli fri från sin förbannelse genom att äta upp ett foster.
En farlig varulv kunde jagas och fångas med samma metoder som användes vid vargjakt - genom fällor eller beväpnade jaktlag. Det fanns minst lika många sätt att ta kål på varulven som att förvandlas till den. Några metoder var att kasta ett metallföremål på eller över varulven. Den återtog då sin mänskliga gestalt. Det gick också att ropa varulvens namn tre gånger, då bröts förbannelsen. Ett annat sätt var att skjuta varulven med en silverkula. Kulan skulle helst vara stöpt på ett altare.
Berättelser om människor som blir förvandlade till vargar eller björnar finns över stora delar av världen och är mycket gamla. En av de äldsta europeiska berättelserna om detta finns i skalden Ovidius (43 f.Kr - ca 18 e.Kr) verk Metamorfoser, alltså Förvandlingar.
Föreställningen att människor kunde förvandlas till varulvar ledde till många rättegångar, liknande de häxprocesser som svepte över Europa på 1400-1600-talen. Precis som vid dessa urartade ibland varulvsjakterna. Tusentals människor har genom historien dömts för att vara varulvar och avrättats.
Enligt folktron fanns det vissa tecken som avslöjade en varulv i människogestalt. Det gällde att se upp med ögonbryn som var sammanvuxna över näsan och krokiga naglar. Andra varningstecken var lågt sittande öron och en svängande gångstil.
Vargen var det mest fruktade rovdjuret i Europa. Därför var det naturligt att varulven kom att räknas till samma grupp av onda väsen som exempelvis troll och jättar. I andra världsdelar fanns samma tro på att människor kunde förvandlas till fruktade djur. Men där det var ont om vargar handlade det om andra djur. I Indien trodde därför många på vartigrar, i Afrika på varhyenor och i Sydamerika strövade varjaguarerna.
Hur varulven såg ut fanns det olika åsikter om. Ibland sades varulven likna en stor varg eller hund men bara ha tre ben. Det berodde på att när människan förvandlades blev ena armen svansen, därför saknade varulven ett ben.
Illustrationer från 1400- och 1500-talen visar varulvar med kroppar som människor men täckta av päls. Sådana varulvar har varghuvuden och långa klor.
Från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet gjorde varulven sitt intåg i skräckromaner och filmer tillsammans med vampyren. I dessa filmer förvandlas den drabbade människan till varulv bara när fullmånen lyser. I de tidiga filmerna hade varulvarna mänsklig gestalt eftersom det var omöjligt att framställa vargliknande figurer med den tidens teknik. Med modern teknik exempelvis i Harry Potterfilmerna har varulven fått tillbaka sin gamla skepnad - en stor varg med lysande gula eller röda ögon.
Det finns många fler romaner och filmer om vampyrer än om varulvar. Många kan nämna åtminstone en vampyr vid namn - Dracula. Men hur många kan nämna namnet på en varulv?
LÄS MER: Vampyrer
LÄS MER: Folktro
LÄS MER: Övernaturliga väsen
Källor:
Ella Odstedt, Varulven i svensk folktradition, A-B Lundequistka Bokhandeln, Uppsala, 1943
Brian J Frost, Book of the Werewolf, Sphere Company, London, 1976
Johan Egerkrans, Nordiska väsen, B Wahlströms förlag, Stockholm, 2023
Nationalencyklopedin
FÖRFATTARE
Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
Här nere hittar du material som kan relateras till varulvar.
Kort artikel och boktips på Historiska Medias webbplats där du kan läsa om varulvar. Liksom vampyrhistorierna är varulvshistorierna spridda över en stor del av världen. Om vi studerar äldre folktro finner vi lika många bevarade varulvsberättelser som vampyrberättelser. I dessa historier är det vanligt att varulven lever ett normalt familjeliv. Under ytan ligger dock en vargnatur och lurar. Den gör att varulven ibland känner en obetvinglig drift att ge sig iväg för att riva får eller människor ute i markerna och yla i bergen. Intet ont anande familjer kan leva med en varulv i flera år utan att förstå det...
I Sägenkartan kan man läsa äldre berättelser om jättekast men också om häxor, näcken samt möten med både tomtar, varulvar och självaste Djävulen. På kartan finns ett litet urval, drygt 5 000 uppteckningar, från Institutet för språk och folkminnens äldre arkivsamlingar och tryckta sägenutgåvor. Kartan är ett led i institutets strävan att tillgängliggöra samlingarna och därmed också att öka intresset för och kunskapen om folkminnen.
Omfattande artikel i Wikipedia där du kan läsa om varulvar ur olika perspektiv.
På Unga Faktas webbsida hittar du fakta om varulvar. Här berättas om varulvens ursprung, hur man blir varulv, varulvar från olika länder, varulvar i verkligheten m.m.
