Tillväxt och BNP
Ett lands välstånd mäts i BNP (bruttonationalprodukt). BNP är värdet på alla varor och tjänster som produceras i ett land under en viss period.
Även om BNP inte är ett perfekt mått ger det ändå en grov bild av hur rikt ett land är. 2016 uppgick Sveriges BNP till 4 379 miljarder kronor.
Men ett lands BNP kan även mätas per invånare vilket ger en inblick i befolkningens levnadsförhållanden. BNP, dividerat med antalet invånare i landet kallas BNP per capita (per invånare). Det är ett mått på ett lands produktion med hänsyn till befolkningsutvecklingen. Med hjälp av BNP per capita är det möjligt att göra en enkel jämförelse mellan invånarnas levnadsstandard i olika länder.
BNP är också det vanligaste måttet för att beskriva ekonomisk tillväxt. Med ekonomisk tillväxt menas alltså en ökning av BNP över tid. För svensk del har BNP ökat med i genomsnitt drygt 2 procent per år sett från 1970 fram till idag.
Utrikeshandel - export och import
I Sverige finns det nästan en miljon företag. De flesta är väldigt små. Endast ett par hundra företag är riktigt stora. Oavsett företagens storlek är syftet alltid detsamma: att sälja en vara eller en tjänst till oss konsumenter. Det kan till exempel vara så att Mikael säljer tjänsten hårklippning eller att Lina designar och säljer tröjor.
Företag kan sälja sina varor och tjänster i Sverige men också exempelvis till Danmark eller Brasilien. Ungefär hälften av allt som produceras i Sverige exporteras, det vill säga, ungefär 50 procent av vår BNP går till export. Dessutom importerar vi mycket, till exempel bilar, kläder och exotiska frukter. Mest handlar vi med varor eftersom de är enklast att transportera men utrikeshandeln med tjänster ökar också.
Utrikeshandelns betydelse kan mätas genom ett lands export som andel av BNP (se ovan).
Sverige är, liksom andra små europeiska länder som Belgien, Nederländerna och Österrike, en mycket handelsberoende nation. Stora länder som USA och Japan har i allmänhet betydligt lägre exportandelar. Detta beror främst på att stora länder har tillgång till större hemmamarknader. Därför sker också en större andel av dessa länders handel inom landet.
Även inom EU är den interna handeln hög. Från början av 1990-talet har den interna handeln utgjort över 60 procent av EU:s totala handel även om den har minskat något under perioden. Det är framförallt relativt små länder som Belgien, Nederländerna, Österrike och Sverige som har en hög andel intern handel med andra EU-länder, medan större länder som till exempel Frankrike har en lägre andel.
Sett som andel av världs-BNP har den internationella exporten tredubblats sedan 1970. Trenden att världshandeln har vuxit snabbare än produktionen är tydlig.
Företagen har blivit multinationella
Parallellt med att världen har upprättat internationella institutioner som hanterar handelsfrågor har företagen blivit allt mer gränslösa. Globaliseringen har medfört att fler och fler företag kan beskrivas som multinationella, det vill säga att de har sin huvudsakliga verksamhet i flera länder. Nästa steg är transnationella företag. Det är företag vars koppling till ursprungslandet blivit så svag av den internationella spridningen att de betraktas som en global aktör.
Det är inte bara företag som blivit mer internationella. Även själva produkterna är idag ofta globala och innehåller inte sällan komponenter tillverkade i en mängd olika länder. Också denna utveckling har bidragit till att öka handelsflödena globalt.
Produktivitet
Produktivitet är ett användbart mått på effektiviteten i produktionen. Man mäter den genom att dela värdet på det som produceras, med antalet arbetade timmar. Om produktionen skapar ett stort värde per arbetstimme är alltså produktiviteten hög och tvärtom.
Avancerade ekonomier har hög produktivitet där varje insatt arbetstimme skapar stora värden. Produktivitet, eller arbetsproduktivitet om man ska vara noga, beskriver hur mycket varje anställd producerar i genomsnitt.
En hög produktivitet är ett tydligt tecken på att ekonomin är avancerad. I sådana länder skapar produktionen stora värden i förhållande till varje insatt arbetstimme. På motsvarande sätt uppvisar lite mindre utvecklade ekonomier, med enklare och mer arbetskraftsintensiv produktion, lägre produktivitetsnivåer.
Räntor och inflation
Om man läser lite om ränta och inflation så är de ganska enkla begrepp förklädda i svåra ord.
Med ränta menas priset på pengar, vanligen uttryckt i procent av totalbeloppet. Ränta kan i praktiken t.ex. vara den vinst man får på insatta pengar eller det pris man betalar för att låna pengar. Räntan kan vara fast eller rörlig.
Inflation innebär att pengar blir mindre värda, alltså att priserna stiger så att man kan köpa mindre varor och tjänster för samma mängd pengar. Motsatsen till inflation kallas för deflation och innebär att priserna istället sjunker. Blir en sådan situation ihållande får det stora negativa konsekvenser på ekonomin. Här kan du räkna på inflationen i Sverige från 1830 tills idag
En gemensam nämnare för de två begreppen ränta och inflation brukar nästan alltid vara Riksbanken.
Riksbanken reglerar räntan som styr Sveriges ekonomi
Riksbanken är Sveriges centralbank. Reporäntan är Riksbankens viktigaste styrränta. Riksbanken har som sin huvuduppgift att upprätthålla ett fast penningvärde och att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Det fasta penningvärdet ska upprätthållas genom att Riksbanken ser till att inflationstakten hålls stabil på en låg nivå. Riksbankens sätt att påverka inflationstakten är genom justeringar av styrräntan, i Sverige kallad reporäntan.
Förenklat kan man säga att reporäntan fungerar som en gas och broms inom samhällsekonomin.
Internationellt - centralbankernas uppgift
Styrräntorna är centralbankernas viktigaste verktyg för att stimulera ekonomin under lågkonjunkturer och dämpa trycket på ekonomin under högkonjunktur. Styrräntor används också för att hålla inflationen på en låg och stabil nivå.
I stort sett alla ekonomier har en centralbank. I Sverige heter centralbanken Riksbanken, i USA heter den Federal Reserve och i euroområdet heter den Europeiska Centralbanken, ECB. Vad gäller euroområdet har varje land som ingår i euroområdet fortfarande kvar sin egen centralbank. Den huvudsakliga penningpolitiken bestäms dock numera av ECB i samarbete med de nationella centralbankerna.
Det är centralbankerna som ansvarar för penningpolitiken. Penningpolitiken varierar mellan länder men med främsta syfte att skapa goda förutsättningar för ekonomisk tillväxt, däribland genom en låg och stabil inflation.
Text: Texten är skriven med utgångspunkt från texter, fakta och statistik på ekonomifakta.se. Ekonomifakta ägs av Svenskt Näringsliv.
Hemsida: Ekomonifakta
