För sjöfarande nationer har inloppet till Persiska viken i alla tider varit viktigt för handeln. Portugiser, holländare och britter konkurrerade med de lokala handelsmännen. Det blev till slut det brittiska imperiet som betvingade områdets klaner och emirer, men det innebar samtidigt att dessa fick ett skydd mot mäktigare grannar. I början av 1900-talet utvecklades Dubai till det dominerande emiratet, men det viktiga pärlfisket slogs ut.
Förenade Arabemiratens historia
ANNONS
ANNONS
De äldsta spåren av mänskligt liv i det område som idag utgör Förenade arabemiraten är minst 7 000 år gamla. I oasen al-Ain har människor bott i åtminstone 5 000 år.
När araberna erövrade området år 632 övergick alla invånare till islam.
Under europeisk medeltid hörde stora delar av regionen till det persiska kungadömet Hormuz, som kontrollerade inloppet till Persiska viken och huvuddelen av handeln där. När sedan portugiserna 1497 fann sjövägen till Indien fick Persiska viken stor betydelse för handeln mellan Medelhavsområdet och Indien.
Vid sekelskiftet 1500 anlände portugisiska skepp till området och de följande decennierna skaffade sig portugiserna möjlighet att beskatta handeln i Persiska viken. Deras handelsmonopol försvagades dock snabbt på grund av lokala uppror och ökad konkurrens från holländarna, som på 1700-talet själva fick se sig utkonkurrerade av britterna.
Vid denna tid var qawasem-stammarna den dominerande lokala makten vid kusten. De stod för en stor del av handeln och pärlfisket i Persiska viken och delar av Indiska oceanen. De var också inblandade i sjöröveri, enligt det konkurrerande brittiska handelskompaniet EIC. Flera små sjöfarar- och handelsstater uppstod. Qawasem-emiratet i Sharja grundades 1747. Det blev under 1800-talet det folkrikaste och mäktigaste av emiraten.
I inlandet dominerade banu yas-stammarna med bas vid oaserna Liwa, al-Ain och Buraimi. Flera mindre banu yas-stammar enades 1793 och grundade emiratet Abu Dhabi vid kusten. När britterna förbjöd slavhandel vid kusten blev istället Buraimi-oasen centrum för handeln med slavar. Där fortsatte den till mitten av 1900-talet.
Nya uppgifter om piratdåd mot brittiska handelsfartyg besvarades av Storbritannien med straffexpeditioner mot kuststäderna. 1820 enades dock britterna och nio emirer om att ingå ett fredsfördrag. Samtidigt stationerades brittiska trupper i Ras al-Khaima, piraternas högkvarter. Nya fördrag följde som säkrade det brittiska inflytandet över emiratens utrikespolitik och försvar. Emirerna behöll dock hela tiden sitt självbestämmande i övriga angelägenheter.
Den forna Piratkusten började nu kallas Fördragskusten (Trucial Coast) och stegvis gick emirerna med på att avstå från sjöröveri och slavhandel och acceptera brittiskt beskydd. Under slutet av 1800-talet växte Abu Dhabi till det starkaste emiratet. 1833 hade en grupp utbrytare ur banu yas-stammen i Abu Dhabi grundat ett nytt emirat, Dubai. Tack vare dynamisk handel utvecklades Dubai i början av 1900-talet till det dominerande emiratet. År 1866 delades qawasem-väldet i samband med ett arvskifte och emiraten Sharja och Ras al-Khaima bildades.
Under 1920- och 1930-talet kollapsade det förr så betydelsefulla pärlfisket sedan det utkonkurrerats av japanerna som lyckats odla pärlor.
Läs i Landguiden om Förenade Arabemiratens historia från 1952 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

Läs mer om