Det område som idag utgör staten Uzbekistan har sannolikt varit befolkat sedan 4000 f Kr. En rad folk har sedan dess lagt området under sig: perser, skyter, hellener, hunner med flera. Araberna förde med sig islam. Först under 1500-talet tog uzbekerna över kontrollen. 1924 gjorde ryssarna Uzbekistan till en sovjetisk delrepublik och inledde ensidig satsning på bomullsodling. Vid Sovjetunionens upplösning 1991 blev Uzbekistan självständigt.
Uzbekistans historia
ANNONS
Från tsar Peter den stores tid (1672-1725) förekom handel mellan Ryssland och Centralasien. När bomullsleveranserna från USA ströps under amerikanska inbördeskriget 1861-1865 fick ryska handelsmän upp ögonen för Centralasiens bomull. Militären flyttade också fram de ryska positionerna i Centralasien, samtidigt som britterna tryckte på från Indien. Ryssland vann Det stora spelet (The Great Game) om Centralasien och fick kontrollen i khanaten. En ny administrativ enhet, Turkestan, upprättades med en rysk generalguvernör i spetsen. Khanaten behöll dock viss autonomi.
Efter livegenskapens avskaffande i Ryssland 1861 strömmade jordlösa ryssar till Centralasien, där de kom att dominera bomullsindustrin. Skördarna förbättrades genom bevattningskanaler, och nomadernas mark beskars kraftigt av nyodlingar. Genom utbyggnad av järnväg, postväsen och telegraf knöts ekonomin allt fastare till centrala Ryssland. Stor betydelse fick den 140 mil långa järnvägen från Kaspiska havet till Samarkand.
Slaveriet avskaffades i Turkestan och rättsskipningens värsta avarter bekämpades. Med ryssarna kom också nya impulser som väckte unga intellektuellas intresse för modern vetenskap, nationell identitet och politiska fri- och rättigheter. Det gav upphov till en rörelse av unga reformsinnade centralasiater som kallades djadider, nytänkare.
Men för den stora folkmajoriteten medförde inte den ryska närvaron någon förbättring. Den tusenåriga nomadkulturen hotades när alltmer mark odlades upp. Motståndet mot ryssarna tog sig bland annat uttryck i blodiga oroligheter i Ferganadalen 1898 och ett uppror 1916 i protest mot rekryteringen till tsarens styrkor under första världskriget.
Sovjetisk delrepublik
Den kommunistiska revolutionen i Ryssland 1917 ledde till inbördeskrig. I Tasjkent upprättade ryska arbetare och soldater ett styrande råd, en sovjet. Revolutionärt sinnade muslimer skapade tillsammans med djadider i Kokand en självständig regering, som senare brutalt slogs ned av sovjeten. Det ledde till framväxt av en gerillarörelse, basmatji, som i flera år bekämpade de nya makthavarna.
Efter bolsjevikernas seger i inbördeskriget delades Turkestan upp 1924. Uzbekistan blev en sovjetisk delrepublik, styrd av det lokala kommunistpartiet enligt direktiv från Moskva. Därmed blev Uzbekistan för första gången en geografisk och politisk enhet. Sina nuvarande gränser fick republiken 1936, då Karakalpakstan överfördes till Uzbekistan från Ryssland.
Hungersnöd under Stalintiden
Den nya republikens första decennier präglades av svåra umbäranden. Inbördeskriget hade kraftigt decimerat befolkning, boskap och odlingsbar mark. Under ledning av Fajzulla Chodzjajev, som kallats republikens grundare och ”Uzbekistans Lenin”, bedrevs kamp mot analfabetismen, men när Josef Stalin kom till makten i Moskva hårdnade centralmaktens hållning. Kollektivisering genomdrevs med brutala metoder, jordbrukets produktion minskade och svår hungersnöd följde 1932-1933.
I slutet av decenniet rensades uzbekiska kommunistledare och intellektuella ut. Chodzjajev ställdes inför rätta och arkebuserades. En stor del av Centralasiens befolkning fick sätta livet till på grund av svält och förföljelse 1920-1945. Samtidigt placerades ryska partifunktionärer på nyckelposter i det uzbekiska kommunistpartiet.
Landet industrialiserades enligt centralt utarbetade femårsplaner och samtidigt satsades ytterligare på bomullsodling. Under andra världskriget flyttades hela industrier från europeiska delar av Sovjetunionen till Uzbekistan, som därmed fick uppleva en period av stadig ekonomisk tillväxt.
Parallellt med industrialiseringen gjordes stora satsningar på läsundervisning. Regeringen byggde också ut kommunikationer och hälsovård. Kvinnan skulle frigöras från sin traditionella roll, medan religionen och den muslimska kulturen bekämpades. Lagstiftningen sekulariserades och kontakter med den övriga muslimska världen beskars. Moskéer och religiösa läroanstalter stängdes och de troende fick samlas i hemlighet.
Under andra världskriget ändrade Stalin taktik och försökte vinna stöd genom att hänvisa till folkets religion. En viss religiös aktivitet tilläts och i Tasjkent tillsattes en andlig ledare, mufti, för Centralasien.
Miljökatastrof och korruptionsskandal
Bomullsproduktionen fyrfaldigades mellan 1940 och 1980, men bakom siffrorna dolde sig växande miljöproblem. Omfattande konstbevattning minskade vattenflödet i floderna. Alltför lite vatten nådde Aralsjön, som började torka ut och krympa. Från den torrlagda sjöbotten spreds salt med vinden över jordarna, som förstördes med minskade skördar som följd. För att produktionsmålen skulle uppfyllas lades ständigt nya områden under plogen.
När skördarna ändå minskade i början av 1980-talet valde Uzbekistans partichef sedan 1959, Sjarof Rasjidov, att förfalska produktionssiffrorna. Samtidigt lade han och hans anförvanter beslag på pengar som Moskva betalade för bomull som aldrig producerats. Fusket avslöjades när sovjetiska satelliter fotograferade uzbekiska bomullsodlingar. Rasjidov fick avgå, jordbruksministern dömdes till döden och tusentals uzbekiska partifunktionärer fängslades. Rasjidov avled innan rättegången mot honom hann avslutas.
Efter korruptionsskandalen tog regeringen i Moskva ett fast grepp om Uzbekistan och placerade åter ryssar på ledande poster i delrepubliken. Följden blev att de Moskvafientliga och nationalistiska känslorna växte bland uzbekerna. Nationalismen stärktes ytterligare när president Michail Gorbatjov lanserade sin reformpolitik i Sovjetunionen, vilken möjliggjorde öppen debatt om till exempel miljöproblemen.
Uzbekistan blir självständigt
Miljöförstöringen och den uzbekiska identiteten var centrala frågor för delrepublikens första oppositionsrörelse Enhet, som grundades 1988. Enhet växte snabbt och fick 1989 igenom sitt krav på att uzbekiska skulle bli officiellt språk. Partiet fick dock inte ställa upp i valet till Uzbekistans högsta sovjet (parlament) 1990.
Liksom andra Sovjetrepubliker drabbades Uzbekistan av etnisk oro när kommunistpartiets grepp om makten började släppa. 1989 utbröt våldsamheter i Tasjkent och i Ferganadalen mellan uzbeker och mescheter, en turkisk folkgrupp som tvångsförflyttats från Georgien under andra världskriget. Omkring 150 människor dödades och mescheterna flyttade till andra Sovjetrepubliker.
När Sovjetunionen gick mot sin upplösning 1991 hörde Uzbekistan till de delrepubliker som ville bilda en ny ryskledd union, men med större frihet till regionerna. Dagen innan unionsfördraget skulle undertecknas försökte konservativa medlemmar av det sovjetiska kommunistpartiets ledning i Moskva ta makten i en statskupp. Den uzbekiske presidenten Islam Karimov var till en början avvaktande, men när det stod klart att kuppen misslyckats sammankallade han republikens högsta sovjet och förklarade Uzbekistan självständigt den 31 augusti 1991.
Läs i Landguiden om Uzbekistans moderna historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
15 augusti 2024
Ursprungligen publicerad:
14 oktober 2010
