Inom lamaismen dyrkar man flera gudar och gudinnor, och Buddha har blivit en gud. Den tibetanska buddhismen lägger stor vikt vid magiska riter och religiösa formler, s.k. mantras.
Karaktäristiskt för Tibet är böneflaggorna som kan finnas uppsatta på hus, tempel eller ute på åkrarna. En annan speciell grej är bönekvarnarna. En sådan håller man i handen och snurrar den så att texten - som är lindad runt och innehåller böneformler och besvärjelser - hela tiden går runt.
Dalai lama - lamaismens och Tibets ledare
De munkar som anses ha kommit längst på den andliga vägen kallas för lamor. I varje kloster finns det en lama, men alla ska lyda Dalai lama.
Den heliga staden i Tibet heter Lhasa. Där har Tibets religiösa och politiska ledargestalt - med titeln Dalai lama - haft sitt residens sedan 1600-talet och fram till 1959. Dyrkan av Dalai lama är specifik för Tibet.
Dalai lama anses vara den som kommit längst på den andliga vägen, men istället för att nå nirvana har han valt att återfödas om och om igen för att kunna leda andra människor mot nirvana.
När Dalai lama dör gäller det att finna den nya kropp som hans karma tagit i besittning. Därför sänder man ut spejare i hela Tibet och norra Indien för att leta efter en särskild pojke som fötts under Dalai lamas dödsår. Barnet får sedan genomgå tester av olika slag för att säkerställa att det är rätt person som hittats.
Många tibetaner anser att Dalai lama är en levande gud.
Kinesiskt förtryck
Den tibetanska buddhismen har också en politisk prägel. 1950 invaderades Tibet - som då var en fri stat under sin religiösa och politiska ledare, Dalai lama - av sitt stora grannland Kina. Kineserna lovade att respektera landets självständighet och folkets religiösa tro, men det löftet har man inte hållit. Istället har man försökt att helt inordna Tibet under Kina. Dalai lama har sedan dess kämpat för landets självständighet.
1959 tvingades den fjortonde (och nuvarande) Dalai lama fly från Lhasa till Indien, och har därifrån - tillsammans med sin exilregering - fortsatt att kämpa för Tibets sak.
Kineserna begränsade under den följande perioden på alla sätt möjligheterna till fri religionsutövning. Kloster förstördes eller byggdes om till t.ex. industrilokaler. Av ca 3 000 kloster finns idag bara ett fåtal kvar. Förföljelserna mot munkar och andra buddhister var stundtals brutala, särskilt under den kinesiska kulturrevolutionen i slutet av 1960-talet. Munkar fördrevs eller erbjöds att byta arbete.
Religiös pånyttfödelse?
Från och med 1970-talet inträdde en viss liberalisering, och 1980 erkände den kinesiska regeringen att misstag begåtts under förföljelserna. Man ville nu stimulera utvecklingen i Tibet som utgör en åttondel av Kinas landyta. En ny religionspolitik har införts som innebär att människor får utöva sin religion. Bönekvarnar och religiös litteratur är inte längre förbjudna.
Samtidigt tycks religionspolitiken ha som syfte att låta religionen falla i glömska, att låta religiösa yttringar i första hand bli historiska företeelser. Lhasa tillåts fungera som en slags religiös relik - något att visa upp, inte minst för turister.
LÄS MER: Buddhismen
LÄS MER: Olika riktningar inom buddhismen
LÄS MER: Fakta om Tibet
LÄS MER: Buddhism och politik
