Nigerias historia

De äldsta spåren av ett större, organiserat samhälle härrör från nokfolket, som bodde på den centrala Josplatån under århundradena kring Kristi födelse.

Invånarna i de tidiga staterna på savannen i norr bedrev karavanhandel genom Sahara till Medelhavskusten. I trakten kring Tchadsjön framträdde en sådan stat, Kanem, redan på 800-talet. Kanems nilo-sahariska härskare antog islam på 1000-talet. Kanem uppslukade en rad småstater väster och söder om Tchadsjön, däribland Bornu. Dit flyttades huvudstaden i det nya riket Kanem-Bornu, sedan Kanem fallit samman under 1400-talet.

De blomstrande hausastäderna väster om Bornu, bland dem Gobir, Katsina, Kano och Zinder, övergick också till islam. Hausa blev regionens främsta handelsfolk och deras språk spreds över hela norra Nigeria.

Herdefolket fulani invandrade till hausastaterna på 1200-talet. Fulani bildade först en elit som tjänade hausakungarna, men i början av 1800-talet kom hausastäderna under fulanis välde, främst till följd av den islamiske prästen Usman dan Fodios heliga krig, jihad.

Slavhandel och kolonisering

Liksom hausastaterna i norr var yorubafolkets kungadömen i sydväst från början stadsstater. Ife var en viktig yorubastad redan på 1000-talet. I nära samband med yorubastaterna växte sig på 1400-talet Beninriket starkt genom handel, och på 1500-talet lade yorubastaten Oyo under sig andra stadsstater.

Yoruba, igbo och många andra folk hade sedan århundraden tillbaka hållit sig med slavar och drivit slavhandel över Sahara. Med européernas ankomst vidgades marknaden. Mellan 1650 och 1860 pågick den omfattande handeln över Atlanten.

Storbritannien förbjöd dock sina medborgare att delta i slavhandeln redan 1807. Förbudet medverkade till att yorubastaten Oyo, som varit en betydande slavexportör, kollapsade i ett inbördeskrig. Kriget spred sig till hela Yorubaland. Britterna blockerade kusten för att stoppa slavhandeln och annekterade Lagos 1861.

När de europeiska stormakterna delade upp Afrika på Berlinkonferensen 1884–1885 gjorde Storbritannien anspråk på området kring floden Niger. 1894 proklamerade Storbritannien södra Nigeria som ett protektorat. I norr hade det brittiska bolaget Royal Niger Company sedan 1866 haft rätt att administrera och bedriva handel, men 1900 förklarade den brittiska regeringen också det området för protektorat. De båda protektoraten slogs samman 1914. Genom så kallat indirekt styre sköttes den lokala administrationen av traditionella härskare.