Ingen vet säkert när dagens polynesiska befolkning kom till Tongaöarna. Det är också oklart om polynesierna var de första invånarna. Öarna har dock varit bebodda i minst 3 000 år. Med tiden grundades en rad hövdingadömen. Dessa enades troligtvis på 900-talet e Kr under en dynasti, vars härskare betraktades som heliga.
År 1616 besökte holländska sjöfarare som första européer öarna. På 1770-talet företog den brittiske upptäcktsresanden James Cook tre expeditioner till Tonga. Han fann sig så väl mottagen att han döpte öarna till Vänskapsöarna (Friendly Islands).
Brittiskt protektorat
Under 1820-talet anlände protestantiska missionärer från England och årtiondet därefter lyckades de omvända överhövdingen Taufa’ahau Tupou till kristendomen. Tupou kristnade i sin tur sina undersåtar. Efter åratal av strider med andra hövdingar införde Tupou monarki på öarna 1845 och blev ende kung under namnet George Tupou I.
Kungen avskaffade 1862 livegenskapen och 20 år senare genomförde han en jordreform som gav varje tongansk man rätt till en bit mark för eget bruk. 1875 såg kungen till att Tonga fick en författning som gjorde öriket till en ärftlig monarki, där kungen och adeln fick nästan all makt. Denna författning utgör än idag grunden för Tongas grundlag, även om den i hög grad reviderats sedan dess.
När George Tupou II tillträdde som kung 1899 var landet försvagat av ekonomiska problem och inre oroligheter. Året därpå blev Tonga ett brittiskt protektorat. 1918 efterträddes George Tupou II av sin dotter, Salote Tupou III.
Läs i Landguiden om Tongas historia från 1945 och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

Läs mer om