Induskulturen – en av historiens tidigaste högkulturer – utvecklades vid floden Indus och gav landet Indien sitt namn. Indoeuropéernas invasion från 2000-talet f Kr ledde till Induskulturens undergång. På 1100-talet grundades muslimska riken i norr, däribland Mogulväldet. På 1800-talet blev Indien en brittisk koloni. Självständigheten uppnåddes 1947 genom en fredlig kamp ledd av bland andra Mahatma Gandhi.
Indiens historia
ANNONS
Efter Mogulväldets sönderfall hade det brittiska Ostindiska kompaniet inlett en hänsynslös exploatering av den indiska befolkningen men i slutet av 1700-talet lät den brittiska staten inskränka kompaniets vidsträckta befogenheter.
Efter det blodiga sepoyupproret, vilket började som en resning bland infödda soldater i engelsk tjänst, övertog den brittiska regeringen 1858 styret. Genom påtryckningar slöt man avtal med de lokala furstar (maharadjor), som ännu behärskade runt en tredjedel av Indien. Snart hade britterna i praktiken lagt under sig hela Indien, från 1877 kallat kejsardöme, och ekonomiskt och kulturellt knöts Indien närmare Storbritannien. Med stöd av de stora jordägarna som skatteindrivare lade britterna grunden till den ojämna jordfördelning som ännu råder på den indiska landsbygden.
Indisk kamp för självständighet
Indiska nationalkongressen (senare Kongresspartiet) bildades 1885 och kom att leda frihetskampen mot engelsmännen. Den främsta indiska nationalisten var Mohandas Karamchand Gandhi, en västerländskt utbildad advokat. Gandhi kom från en välbärgad familj och hade en livshållning grundad i hinduisk tradition. Han kunde tala med engelsmännen, samtidigt som han mobiliserade de fattiga massorna på landsbygden.
Gandhi ledde fattiga bönder och arbetare i fredliga (oftast) massprotester mot höga skatter och diskriminering. Han blev känd för sin icke-våldsprincip (satyagraha) i kampen mot britternas överhöghet. Han kämpade för jämställdhet och jämlikhet, ett förbud mot kastsystemet samt för Indiens självständighet från utländska makter (swaraj). Gandhi blev allmänt känd som mahatma (stor ande).
Två nya stater
En annan central självständighetsledare var Jawaharlal Nehru. Även han kom från den indiska överklassen och utbildade sig till advokat i Cambridge i England. Politiskt stod Nehru till vänster om Gandhi och förespråkade planhushållning, snabb industrialisering och sociala reformer.
Indiens muslimska minoritet fruktade hinduisk dominans i en framtida självständig stat och bildade 1906 Indiska muslimska förbundet som en motvikt till Nationalkongressen.
Efter andra världskriget låg vägen öppen för indisk självständighet men eftersom Muslim League vägrade ingå i en hinduiskt dominerad stat utropades i augusti 1947 två självständiga stater: den övervägande hinduiska, men sekulära, Indiska unionen och det muslimska Pakistan.
Läs i Landguiden om Indiens moderna historia från 1947 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
15 augusti 2024
Ursprungligen publicerad:
14 oktober 2010
