Ingår i en artikelserie

Stockholms blodbad 1520

Lästid 6 minuter

I början av november 1520 blev Kristian II krönt och hyllad som Sveriges och Danmarks kung, vilket också medförde att han blev Kalmarunionens rättmätige regent. Kröningen förrättades i Stockholm av ärkebiskop Gustav Trolle och den följdes av stora festligheter med mycket mat och dryck. Det berättas att kungen vid detta gästabud uppträdde mycket älskvärt mot sina gamla fiender. Men inom sig dolde han uppenbarligen helt andra känslor.

Artikel

Bild: Kungliga Biblioteket

"Sedan fördes de dömda ut efter rang och värdighet. Första offren blev de båda biskoparna Matthias av Strängnäs och Vincent av Skara."

Låt oss få dem dömda för kätteri!

Kristian II rådslog med sina förtrognaste vänner, Didrik Slaghöök, Nils Lycke och Jöns Belldenack och de kom överens om att alla i den svenska adeln som var motståndare till Kalmarunionen borde utrotas och att det borde ske nu när de alla var samlade. Biskop Otto Svinhufvud hade redan gett kungen en lista på alla som borde dödas. Frågan var bara vilken förevändning man ska använda. Kristian själv måste framstå som oskyldig.

"Just på den tiden de voro som lustigast" tar festen slut. Slottets portar låses och ingen blir utsläppt.

ANNONS

De församlade förs upp till den stora slottssalen där kungen sitter på domstolen. En klagoskrift av Gustav Trolle lästes upp. Därefter träder Gustav Trolle själv fram till kungen och kräver att de som tidigare avsatt honom och förstört hans slott Stäket, ska straffas som kättare.

Alla som sigillerat brevet om Gustav Trolles avsättning blir nu förhörda. De flesta döms att mista livet.

Bild: Koggmuseet

Blodbadsplanschen eller Blodbadstavlan var ett träsnitt över Stockholm av Kurt Steinkamp och Hans Kruse i Antwerpen, beställt av Gustav Vasa 1524. Det är en av de äldsta kända avbildningarna av Stockholm.

Då biskop Hans Brask ställs till ansvar för att han skrivit under domen, öppnar han emellertid sin sigillkapsel och tar fram den lapp som han enligt sägnen har smugit in med påskriften: "Till denna besegling är jag nödd och tvungen". Han räddar på så sätt livet.

Egentligen bryr sig Kristian troligen inte så mycket om att de dömda brutit mot kyrkans och påvens bud. För honom är det viktigaste att bli av med Sten Stures gamla vänner och anhängare. Att de döms för kätteri betyder att Kristian utan vidare kan bryta sitt löfte om förlåtelse till dem. Ingen behövde ju hålla ett löfte till en kättare. Följande dag verkställs domarna.

Utrensningen blir ett blodbad

Olaus Petri, som enligt egna ord varit närvarande under blodbadet, berättar om vad som skedde: "Därefter lät kungen blåsa med trumpeter och utropa, att ingen skulle gå ut ur sitt hus utan alla skulle bliva där inne, där de voro."

Sedan fördes de dömda ut efter rang och värdighet. Första offren blev de båda biskoparna Matthias av Strängnäs och Vincent av Skara. Bödel var Jürgen Homuth. Han har berättat att biskop Vincent frågade honom om vad som skulle hända, och att han då svarat: "Inga goda nyheter just. Eders Nåde må förlåta mig. Det är mig befallt att slå huvudet av Eders Nåde."

ANNONS

Vid middagstiden inleds så avrättningarna på Stortorget i Stockholm. Några av kungens rådsmedlemmar följer den blodiga scenen uppe från burspråket på rådhuset. En rådsherre håller tal till de människor som samlats på torget. I talet förklarar han att det är missdådare som ska straffas. De har förtjänat sitt straff. Men biskop Vincent ger svar på tal och ropar att det är kungen som handlat med lögn och förräderi och att Gud kommer att hämnas denna orätt.

Så avrättas de båda biskoparna som de första i blodbadet. Efter dem följer en mängd offer bland rådsherrar, stormän och Stockholms förnäma borgare. Bland de avrättade finns Gustav Eriksson Vasas far och svåger. Flera av de avrättade påstås ha ryckts intet ont anande från arbetet i sina hus för att halshuggas. Så sker med Lambrekt Bårdskärare och Kettil Skrivare. Historieböckerna berättar också om Lasse Hass, som står på torget och gråter över de avrättade. Då blir han själv inryckt i ringen och halshuggen.

Blodbadet blev sista spiken i kistan för Kalmarunionen

Adelsmännen blir halshuggna. Det är ett adligt privilegium. Många övriga avrättade hängs i den höga galgen som står på torget. En del blir upphängda med stövlar och sporrar på, så som de kommit inridande i staden.

Bild: Albert Jankowski

Bild från Stortorget i Gamla stan där avrättningarna ägde rum.

I flera dagar får de döda kropparna ligga kvar på torget. På lördagen tänds ett stort bål på Södermalm. Dit släpas de döda kropparna och bränns. Sten Sture den yngre har varit död och begravd i ett halvår. Men nu låter Kristian gräva upp hans döda kropp för att brännas med de andra.

"Så stekte kung Kristian Mårtengås", säger krönikören Reimar Koch från Lübeck.

Stockholms blodbad skulle snart bli ett utomordentligt bra agitationsstoff som bland annat kom att användas flitigt av Gustav Vasa. Blodbadet på Stortorget i Stockholm denna kalla novemberdag 1520 kan därmed ses som den sista spiken i kistan för den redan sönderspruckna Kalmarunionen, som Kristian II ironiskt nog i själva verket till varje pris hade försökt bevara genom sin skoningslösa utrensningsaktion bland unionsmotståndarna.

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Vad anklagades de flesta av Kristian II:s motståndare för?
Vem var biskop Hans Brask och hur lyckades han undvika att bli avrättad? Förklara även uttrycket "brasklapp".
Hur avrättades de olika grupperna av människor under Stockholms blodbad?
På vilket sätt bidrog Stockholms blodbad till slutet för Kalmarunionen?

M LÄS MER: Stockholms blodbad

M LÄS MER: Stockholms blodbad blev slutet för Kalmarunionen

S LÄS MER: Kristian II

S LÄS MER: Kristian II och Sten Sture den yngre

M PODCAST: Stockholms blodbad 1520 - orsaker, händelseförlopp och följder

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.

Litteratur:
Anders Fryxell, Berättelser ur svenska historien, Del 2, Norstedt, 1900
Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden, Del 1, Norstedt, 1913
Verner von Heidenstam, Svenskarna och deras hövdingar, Bonnier, 1917
Hans Hildebrand, Sveriges historia, Del 2, Linnström, 1877
Elisabeth Kuylenstierna-Wenster, Kristina Gyllenstierna, Fritzes, 1912
Olaus Magnus, Historia om de nordiska folken, Hedemora: Gidlund, 1976 (originalet utgivet i Rom 1555)
Georg Starbäck, Berättelser ur svenska historien, Band 2, Beijer, 1901
Sture-krönikorna. I: Svenska fornskriftssällskapets samlingar, 1867, 17:3
Frederik Troels-Lund, Dagligt liv i Norden på 1500-talet, II, Bonnier, 1945
Gunnar T Westin, Maktkamp i senmedeltidens Sverige, Natur och Kultur, 1971
Greta Wieselgren, Sten Sture d.y. och Gustav Trolle, Gleerup, 1949

FÖRFATTARE

Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare

Artikelserie om Sturarna och bakgrunden till Stockholms blodbad

1 Sten Sture den äldre

2 Sten Sture den yngre

3 Kristian II och Sten Sture den yngre

4 Stockholms blodbad 1520

+ Visa hela artikelserien

Senast uppdaterad: 12 augusti 2025

Publicerad: 3 januari 2014

Spara som favorit

ANNONS

Liknande artiklar

Sjukvård och sjukdomar på medeltiden

Sjukhussal i ett kloster där patienter i sängar tas om hand av munkar och nunnor.

av: Robert de Vries

2025-09-10

Lästid 11 minuter

Sjukdom och död vilade tungt över medeltiden. Människor trodde att Gud avgjorde om man blev sjuk eller fick vara frisk. Böner ansågs ofta starkare än läkarens kunskap. Ibland tog klostren hand om sjuka, men de flesta människor på medeltiden fick klara sig själva med enkla huskurer. Spetälska skrämde med sina fruktansvärda symptom, och när digerdöden svepte fram förvandlades Europa till en plats där nästan hälften av befolkningen dog på bara några år...

+ Läs mer

Kyrkan och klostren i medeltidens Sverige

Målning på ett altarskåp - en medeltida biskop.

av: Robert de Vries

2025-09-09

Lästid 14 minuter

Under medeltiden hade kyrkan stor makt över människors liv och tankar. I stort sett alla var kristna och följde kyrkans regler för att få en plats i himlen (paradiset) efter döden. Kyrkan var rik, ägde mycket jord och tog upp skatt från befolkningen. Helgon som heliga Birgitta hade stor betydelse, och många såg dem som förebilder. Även klostren spelade en viktig roll i samhället. Där bodde munkar och nunnor som bad, studerade och arbetade. Genom klostren spreds många nya idéer och vetenskap till resten av samhället...

+ Läs mer

Livet på landet under medeltiden: jordbruk, fester och folktro

av: Robert de Vries

2025-09-08

Lästid 8 minuter

Medeltidens människor levde nära naturen och följde årstidernas växlingar. Jordbruket var det viktigaste arbetet, men det fanns också tid för vila och firande. Högtider, marknader och kristna traditioner spelade stor roll. Samtidigt levde folktron kvar vid sidan av kyrkans läror. Många trodde på övernaturliga väsen som tomtar, troll och Näcken...

+ Läs mer

Livet på landet under medeltiden: byn och familjelivet

Vy över en bygata där en kvinna jagar en gris som rymt.

av: Robert de Vries

2025-09-04

Lästid 12 minuter

Under medeltiden bodde nästan alla i Sverige på landsbygden. De flesta var bönder som levde i byar där de arbetade hårt inom jordbruket för att få mat på bordet. Hälften av de svenska bönderna ägde sin mark, medan resten var tvungna att hyra marken de bodde på från adeln, kyrkan eller kungen. Vardagen såg olika ut beroende på var man bodde, hur mycket man ägde och om man var man, kvinna eller barn. Livet var ofta enkelt, men också fullt av ansvar, regler och hårt arbete...

+ Läs mer

Kungen och hans män

Några adelsmän och en kung vid ett bordc i en slottssal. De tittar på en karta.

av: Robert de Vries

2025-09-01

Lästid 9 minuter

På medeltiden bestämde kungen allt. Han behövde pengar till mat, tjänare, soldater och byggandet av borgar. För att få in pengar var folket tvungna att betala skatt. Men det var inte rättvist för det var bara bönderna som var tvungna att betala skatt, medan adeln och kyrkan slapp undan. Vid kungens sida fanns viktiga personer som jarlar, fogdar och biskopar. Tillsammans skapade de lagar och hjälpte kungen att hålla ordning i riket...

+ Läs mer

Medeltidens början i Sverige

Vy över ett medeltida jordbrukslandskap med en by. En kyrka höjer sig över resten av bebyggelsen.

av: Robert de Vries

2025-08-30

Lästid 5 minuter

För nästan tusen år sedan förändrades livet i Norden. De gamla asagudarna tystnade, och kyrkklockor började ringa i byar och städer. Den gamla tron försvann. Med kristendomen kom nya högtider, tankar och regler om hur livet skulle levas. Kungar och kyrkan började styra över befolkningen, och ett svenskt rike växte fram. Medeltiden hade börjat – en tid då mycket blev annorlunda...

+ Läs mer

Liknande filmer och poddradio