Den nya censuren skapade stor irritation bland folket och vid mitten av 1780-talet hade Gustav III:s stjärna dalat.
För att återvinna sin popularitet och tysta all kritik, förklarade han 1788 krig mot Ryssland. I ett försök att få det hela att se ut som ett försvarskrig, hade Gustav III arrangerat så att förklädda ”ryska” trupper anföll den svenska gränsen i Finland. Realpolitikern Gustav III skulle därmed rädda Sverige mot deras gamla arvfiende Ryssland. Kriget gick dåligt, men Sverige kunde tack vare den svenska flottans seger vid Svensksund 1790 få till godtagbara fredsvillkor för Sverige.
Missnöjet mot den enväldige kungen fanns emellertid kvar. En sammansvärjning började nu ta form hos en grupp adelsmän som förberedde ett attentat. Skottet föll till sist vid en maskeradbal på Operan i Stockholm den 16 mars 1792, varefter Gustav III avled några veckor senare.
Gustav IV Adolf ärver makten
Gustav III efterträddes av sin son Gustav IV Adolf som genomförde en rad reformer. Bland annat utvecklades jordbruket genom införandet av skiftesrörelsen som innebar att mindre jordplättar slogs ihop till större. Den nya kungen såg också till att näringslivet moderniserades. Men det som skulle visa sig vara av störst betydelse för Sveriges närliggande framtid var Gustav IV Adolfs utrikespolitik. Kungen demonstrerade tidigt en franskfientlig hållning eftersom han föraktade den franska revolutionen med dess idéer som spreds i Europa genom Napoleon och hans segerrika arméer. Sverige anslöt sig därför till Napoleons fiender som leddes av Storbritannien. Gustav IV Adolfs beslut att motarbeta Frankrike skulle få katastrofala följder för Sverige.
Gustav IV Adolfs utrikespolitik drar in Sverige i Napoleonkrigen
Efter att Ryssland slutit fred med Frankrike 1807 dominerade Napoleon den europeiska kontinenten. Men på haven runt omkring var det Storbritannien som bestämde. Napoleon hade tidigare inlett en kontinental handelsblockad mot Storbritannien i ett försök att få det fientligt sinnade öriket till förhandlingsbordet. Men det fanns luckor i systemet, däribland Sverige som vägrade att bryta sina viktiga handelsförbindelser med Storbritannien. Napoleon och den ryske tsaren Alexander I, som nu var Frankrikes nya allierade, kom därför överens om att Ryssland skulle göra upp med det bångstyriga Sverige på egen hand.
