Liberia är Afrikas äldsta självständiga republik, utropad 1847 av frigivna afrikanska slavar från USA. Ättlingarna till dessa americo-liberianer bildade en överklass som hade monopol på makten ända fram till 1980.
Om Liberias tidiga historia är inte mycket känt. De krutalande folken hade invandrat från norr långt före de europeiska sjöfararnas ankomst på 1400-talet. Mande-folken kom först på 1550-talet. De olika kru- och mandefolken levde i små, isolerade samhällen. Befolkningen fungerade som mellanhänder i européernas handel med det inre av Västafrika.
Frigivna slavar bildar ny stat
Staten Liberia grundades på 1800-talet sedan synen på slaveriet förändrats i USA och Europa. American Colonization Society, som verkade för att återbörda frigivna slavar till Afrika, förmådde 1822 USA att köpa ett område vid Kap Mesurado som blev början till Liberia. Huvudstaden Monrovia grundades 1824 och fick sitt namn efter USA:s president James Monroe.
År 1847 utropades Republiken Liberia. Författningen byggdes på USA:s strikta uppdelning mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt. Trots motstånd från ursprungsfolken invandrade 16 400 frigivna slavar från USA mellan 1822 och 1892. Ytterligare 5 700 personer som befriats från slavskepp sattes i land i den nya staten.
De frigivna slavarna och deras ättlingar americo-liberianerna bildade en överklass, som ägnade de följande decennierna åt att utsträcka sitt inflytande inåt landet. Den nya staten försörjde sig på export av kaffe och ädelträ samt beskattning av ursprungsfolken, som sattes i tvångsarbete. Liberias gränser erkändes internationellt 1892, men först på 1920-talet fick de styrande full kontroll över inlandet. Elitens politiska parti True Whig Party styrde oavbrutet från 1877 till 1980, vilket var möjligt bland annat därför att ursprungsfolken länge saknade rösträtt.
Amerikanska företag får mer inflytande
Liberia knöts allt närmare USA från 1926, när Firestone-koncernen arrenderade områden motsvarande fyra procent av landets yta för att anlägga gummiplantager. USA tilläts upprätta militärbaser 1942 och den amerikanska dollarn blev officiell valuta. Firestones gummiodlingar växte till att bli världens största. Företaget blev även landets största arbetsgivare, och verksamheten svarade 1955 för mer än en tredjedel av landets BNP.
År 1944 blev juristen William Tubman president, en post han innehade till sin död 1971. Han försökte ena alla folkgrupper och gav de inre provinserna plats i parlamentet 1945. Rösträtt för alla män infördes, senare även för kvinnor, men oppositionspartier tilläts ännu inte. Under Tubmans tid bröts USA:s ekonomiska dominans och företag från andra länder etablerade sig.
Järnmalm började brytas på 1950-talet och blev snart den största exportprodukten. Liberia var på 1970-talet en av världens största järnmalmsproducenter, bland annat genom det delvis svenskägda LAMCO.
Inrikespolitiska spänningar
Tubman efterträddes av sin vicepresident William Tolbert. Under dennes tid inleddes landets långa nedgång. Samförståndspolitiken bröts och korruptionen ökade. Ekonomiska problem i omvärlden ledde till minskad efterfrågan på landets exportvaror och importen blev dyrare. Landet skuldsattes och budgetunderskottet ökade. Motståndet mot regimen växte och de första oppositionspartierna bildades.
En vändpunkt för Tolberts regim kom i april 1979, när en demonstration mot en föreslagen kraftig höjning av priset på basfödan ris slogs ned brutalt av militären och många människor dödades. I mars 1980 uppmanade delar av oppositionen till allmän strejk för att tvinga bort Tolbert från makten. De politiska spänningarna växte snabbt.
Läs i Landguiden om Liberias moderna historia från 1980 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
