Taoismen, eller daoismen, är en gammal kinesisk livsfilosofi som bär stora likheter med buddhismen. Tillsammans med konfucianismen och buddhismen är taoismen en av Kinas tre traditionella religioner eller filosofier.
Taoismen saknar gudar
Taoismen utgörs av en blandning av filosofi, andedyrkan och schamanism.
Grundaren till denna religion lär ha varit Lao Zi som levde på 500-talet f.Kr, ungefär samtidigt som både Buddha och Konfucius.
Taoismen är liksom buddhismen en religion som saknar gudar. Lao Zi ansåg att det var onödigt att be böner och be till gudar. Istället borde man lyssna till sin inre röst och därigenom finna det naturliga och rätta sättet att leva. Den som strävar efter rikedom och lycka vinner tomhet och olycka, ansåg han.
Leva i harmoni med naturen
Enligt taoismen ska man leva i enlighet med naturen och dess lagar, inte emot den. Desto fler ingrepp vi gör i naturens egna balans som styrs av universums lagar, desto mer oharmoniska blir vi människor. Om abstrakta regler påläggs utifrån så störs harmonin.
Följa vägen (tao) - lyssna på sitt inre
Det som ses som en verksam kraft bakom allting i himlen och på jorden kallas i taoismen för vägen (tao). En människa som lyssnar på sitt eget inre finner det rätta sättet att leva. En sådan människa präglas av kärlek och ödmjukhet. Det är att följa vägen.
Spontanitet och frihet är viktigt inom taoismen
Taoismen brukar ofta sättas i motsats till konfucianismen som är en annan gammal kinesisk kulturtradition. Taoister menar att konfucianismens byråkratiska och samhällsbärande lära syftar till att kontrollera folket och inrätta samhället efter fasta normer och dogmatiska läror.
Istället för regler och kontroll av folket betonar taoismens filosofer den personliga och individuella friheten enligt tao (vägen). Enligt taoismen finns ingen överordnad makt. Taoismen, eller “läran om vägen” betonar spontanitet och den enskildes frihet.
Taoism vs buddhism
Taoismen och buddhismen har i sina äldsta varianter stora likheter. Inom kinesisk tradition är därför blandformer vanliga. Till skillnad mot buddhismen så har taoismen ingen systematisk lära. Religionen saknar också rekommenderade levnadsregler för lekmän. Men i likhet med buddhismen så har taoismen en kanon - Tao Zang.
När buddhismen kom till Kina under det första århundradet efter vår tideräkning införlivade den taoismens mer avancerade tankar i den egna läran. Den taoistiska traditionen har sedan dess istället koncentrerat sig alltmer på folkliga kulthandlingar.
Litteratur:
Niels C. Nielsen, Religions of the World, St. Martins Press, 1993
Stefan Stenudd, Tao te ching: taoismens källa, Arriba förlag, 2012
Text: Robert de Vries (red.)
