Antal invånare: 12,3 miljoner (2025)
Huvudstad: Tunis
Tunisien vid Afrikas Medelhavskust har under olika epoker invaderats av fenicier, romare, araber, osmaner och fransmän. Landet som blev en självständig stat 1956 upplevde 2011 arabvärldens första genuint folkliga revolution. Revolter i andra länder följde, men Tunisien framstod snart som det enda exemplet där verklig demokratisering kom till stånd. Ett fungerande nytt system har ändå varit svårt att bygga upp. I stället har presidenten stärkt sin makt, drivit igenom en ny författning, och framtidstron hos den unga befolkningen tryter.
Befolkning
Tunisien har kanske Nordafrikas mest enhetliga befolkning. De flesta tunisier räknar sig som araber. Den ursprungliga berberbefolkningen har blandats upp med araber som kom till landet med början på 600-talet. I oaserna i söder lever ännu små grupper av berber som bevarat sitt språk och sin kultur. Berberna har under 2000-talet försökt få större uppmärksamhet för sin kulturella särart och krävt att berbiska ska få användas inom utbildningsväsendet.
Arabiska är modersmål för så gott som alla tunisier men många talar också franska, som tillsammans med arabiska används inom undervisning, förvaltning och affärsliv.
Religion
Nästan hela Tunisiens befolkning är muslimer och tillhör islams huvudriktning sunni, men det finns mindre grupper av shiiter. Den nya författningen håller fast vid att islam ska vara statsreligion, som varit fallet sedan 1956, och föreskriver också att presidenten ska vara muslim. Religionsfrihet ska råda och religiösa samlingslokaler som moskéer får inte användas för politiska syften.
Politiskt system
Tunisien är en republik med presidentstyre. Landet fick en ny demokratisk grundlag efter den arabiska våren 2011 då en protestvåg tvingade landets diktator att avgå, men det nya politiska systemet gick sedan i baklås.
Presidenten har rätt att utse regeringen utan stöd i parlamentet och får lägga fram lagförslag som parlamentet måste prioritera. Det blir närmast omöjligt att avsätta en president.
Islams roll tonas ned och nämns inte längre som statens religion. Samtidigt slår författningen fast att Tunisien tillhör umma, den religiösa gemenskap som islam utgör.
Med den nya grundlagen återinfördes ett tvåkammarparlament.
Demokrati och rättigheter
Tunisiens demokratiska utveckling såg länge lovande ut efter den arabiska våren. En författning antogs 2014 som betraktades som liberal och islamisk lag, sharia, lades inte till grund för rättsskipningen. Men demokratiseringen har satts på paus och rättsväsendets oberoende undergrävts sedan 2021 då presidenten stängde parlamentet och beslutade att styra genom dekret. Året efter antogs en ny författning som stärker presidentens makt. Situationen för medier och frivilligorganisationer har åter försämrats.
Utrikespolitik och försvar
Tunisien har sedan självständigheten fört en alliansfri utrikespolitik. Det har setts som viktigt att ha goda relationer såväl till västländer och USA som till arabvärlden. Efter revolten under den arabiska våren 2011 fortsatte landet på samma linje samtidigt som samarbete med andra länder blev att bekämpa terrorism blev allt viktigare.
Ekonomi
Tunisien har goda förutsättningar för turism, en viktig exportindustri och stor jordbruksexport av bland annat olivolja. Men trots detta har ekonomin inte tagit riktig fart sedan revolutionen 2011. Politisk och social oro har stört turism och utländska investeringar. Dåliga skördar och svårigheter inom energi- och gruvnäringarna har också haft negativ inverkan.
Läs om naturresurser och näringar i avsnittet om Tunisiens geografi >
Utbildning
Stora statliga satsningar har gjorts på Tunisiens skolväsende. I dag är få unga tunisier analfabeter medan andelen invånare som har akademisk utbildning har fyrfaldigats sedan 1990 till 12 procent. Men svårigheten att hitta försörjning efter skoltiden förenar de välutbildade och de unga som lämnar utbildningssystemet tidigt.
Kultur
Tunisiens kulturliv bär spår av alla de civilisationer som tagit landet i besittning: den feniciska, romerska, arabiska, osmanska och till sist den franska. I Kartago, nära dagens Tunis, verkade under den romerska tiden antikens stora kristna tänkare som Augustinus, Tertullianus och Cyprianus.
Sociala förhållanden
Social utveckling har sedan Tunisiens självständighet varit ett prioriterat område och framsteg har gjorts på flera områden. Hälsoläget bland befolkningen är bland de bästa i Nordafrika, men underfinansiering av vården har lett till nya problem, bland annat brist på läkemedel. Situationen för stora skaror av migranter från länder söder om Sahara har försvårats.