Antal invånare: 11 935 764 (2021)
Huvudstad: Tunis
Tunisien vid Afrikas Medelhavskust har under olika epoker invaderats av fenicier, romare, araber, osmaner och fransmän. Landet som blev en självständig stat 1956 upplevde 2011 arabvärldens första genuint folkliga revolution. Revolter i andra länder följde, men Tunisien framstod snart som det enda exemplet där verklig demokratisering kom till stånd. Ett fungerande nytt system har ändå varit svårt att bygga upp och framtidstron hos den unga befolkningen tryter.
Befolkning
Tunisien har den kanske mest enhetliga befolkningen i Nordafrika. De flesta tunisier räknar sig som araber. Den ursprungliga berberbefolkningen har blandats upp med araber som kom till landet med början på 600-talet. I oaserna i söder lever ännu små grupper av berber som bevarat sitt språk och sin kultur. Berberna har under 2010-talet försökt få större uppmärksamhet för sin kulturella särart och krävt att berbiska ska få användas inom utbildningsväsendet..
Religion
Nästan hela Tunisiens befolkning är muslimer och tillhör islams huvudriktning sunni, men det finns mindre grupper av shiiter. Den nya författningen håller fast vid att islam ska vara statsreligion, som varit fallet sedan 1956, och föreskriver också att presidenten ska vara muslim. Religionsfrihet ska råda och religiösa samlingslokaler som moskéer får inte användas för politiska syften.
Politiskt system
Tunisien fick en ny demokratisk grundlag efter den arabiska våren 2011 då en protestvåg tvingade landets diktator att avgå, men det nya politiska systemet gick i baklås. Den nuvarande presidenten Kaïs Saïed har avsatt regeringen och upplöst parlamentet. Han fick i en folkomröstning i juli 2022 massivt stöd för en ny författning som stärker presidentens makt på parlamentets bekostnad.
Fördjupning om aktuell politik i landet hittar du i Landguiden.
Demokrati och rättigheter
Den grundlag som infördes i Tunisien till följd av den arabiska våren ger skydd för mänskliga rättigheter och garanterar jämlikhet mellan könen. Författningen betraktas som liberal och islamisk lag, sharia, ligger inte till grund för rättskipningen. Men utvecklingen sedan 2021, då presidenten stängde parlamentet och beslöt styra genom dekret, väcker oro för att demokratiseringen helt ska spåra ur. Situationen för medierna har också försämrats igen.
Utrikespolitik och försvar
Tunisien har sedan självständigheten fört en alliansfri utrikespolitik. Det har setts som viktigt att ha goda relationer såväl till västländer och USA som till arabvärlden. Under 2010-talet har landet fortsatt på samma linje samtidigt som ett allt viktigare fokus för samarbete med andra länder har blivit att bekämpa terrorism.
Ekonomi
Trots att Tunisien har goda förutsättningar för turism, en viktig exportindustri och stor jordbruksexport av bland annat olivolja har ekonomin inte tagit riktig fart sedan revolutionen 2011. Politiska och sociala oroligheter och terrorattentat har stört turism och utländska investeringar samtidigt som dåliga skördar och svårigheter inom energi- och gruvnäringarna haft negativ inverkan. Därtill har Tunisien drabbats av yttre faktorer i omvärlden – inte minst coronakrisen.
Läs om naturresurser och näringar i avsnittet om Tunisiens geografi >
Sociala förhållanden
Ända sedan självständigheten har social utveckling varit ett prioriterat område och de senaste decennierna har framsteg gjorts på flera områden. Detta har gjort att hälsoläget bland befolkningen uppges vara bland de bästa i Nordafrika. Underfinansiering av vården har samtidigt lett till nya problem, bland annat brist på läkemedel.
Besök Landguiden och läs mer om Tunisien.
Text: utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
