Från år 27 f Kr ända fram till 400-talet e Kr var området en romersk provins, Lusitanien.
Medeltiden
Västgoter härskade från slutet av 500-talet fram till 711 då morerna (araber och islamiserade berber) invaderade området.
På 1000-talet började det arabiska väldet försvagas, samtidigt som flera kungadömen på Iberiska halvön, däribland Portucale nära nuvarande Porto, enades under kungen av León och Kastilien, Alfonso VI.
Den franske korsriddaren Henrik av Burgund fick grevskapen Coimbra och Portucale (som gett namn åt Portugal) genom giftermål med Alfonso VI:s dotter Teresa, och deras son Afonso Henriques utropades 1139 till kung Afonso I.
Drygt hundra år senare erövrade kungens ättlingar det moriska kungariket Algarve i söder. Ätten behärskade därmed i stort sett det område som utgör dagens Portugal.
Under 1200-talet grundlades Portugals utveckling till sjöfartsnation. 1303 ingicks ett avtal med England som gav portugisiska skepp tillträde till engelska hamnar och försåg portugisiska köpmän med handelsprivilegier. Ny kung blev João I, ledare för riddarorden Aviz, och ett år senare slöts en allians mellan Portugal och England.
Sjöfartsnation och slavhandel
Under Henrik "Sjöfararen", son till João I, växte Portugal som sjöfartsnation. Portugiserna byggde allt bättre skepp, utvecklade navigeringsinstrument och gav sig ut för att "upptäcka" världen. 1415 intog portugiserna staden Ceuta i Nordafrika. De fann snart vägen till de då obebodda öarna Madeira, Azorerna och Kap Verde som koloniserades. Ett mål för resorna var att hitta sjövägen till Indien för att kunna kontrollera kryddhandeln och sprida kristendomen. 1487 rundade Bartolomeu Dias Afrikas sydspets, och drygt tio år senare nådde Vasco da Gama Indien.
År 1494 delade påven upp den för Europa nya världen mellan kolonialväldena Spanien och Portugal. Brasilien blev portugisiskt och övriga Amerika spanskt. Till en början koncentrerade sig portugiserna på att kontrollera kryddhandeln från Indien. Det lyckades fram till 1590-talet då Holland och England började ta över Asienhandeln.
De afrikanska områden som "upptäckts" på vägen till Indien blev handelsstationer där portugiserna köpte slavar. I Brasilien planterades sockerrör som man bland annat gjorde brännvin av. Drycken användes som betalning i Afrika för slavar som skickades till sockerplantagerna i Brasilien. Portugal hade på så sätt en nyckelroll i den grymma slavtrafiken över Atlanten, men portugisiska köpmän hade redan före upptäckten av Amerika fört afrikaner som slavar till Europa.
